Anna Mannheimer: Jag vill åldras så ovärdigt som möjligt

Anna Mannheimer drömmer om att bada naken i sommar.

Anna Mannheimer har börjat dansa hiphop på äldre dar.

Foto: Peter Apelgren

Astrid Lindgren förutspådde att hon skulle bli jävligt rik. Och visst har hon sitt fuck off-kapital och en podsuccé bakom sig. Men nu är det slutpoddat för Anna Mannheimer och Mia Skäringer. Nu ska Anna ägna sig åt att nakenbada och kanske snart dansa hiphop i någon musikvideo.

Poddrottningen Anna Mannheimer har bestämt sig för att njuta mer av livet, och åldras så ovärdigt som möjligt.

– Den här sommaren ska jag bara dansa hiphop och bada naken. Man kan tycka att det inte borde vara någon skillnad mot att ha en bikini på sig, men det en helt annan känsla. Att kunna simma näck i ett svenskt hav, när det är lagom varmt och inga brännmaneter, det är en sådan känsla av frihet. Det bästa som finns, säger Anna.

När Anna Mannheimer, 57, och Mia Skäringer, 44, plötsligt lade ner sin succépodcast ”Skäringer och Mannheimer” i våras kom det som en chock för lyssnarna.

Vad var det som hände egentligen?

– Ärligt talat var vi nog båda rätt slitna. Det var inte så roligt längre. Men vem vet, man har alltid rätt att ändra sig, säger Anna.

Det var Göteborgs egen superproducent Cissi Stenborg som totade ihop Mia och Anna framför mikrofonerna. Cissi hade en idé om att profilerna kanske kunde göra en bra podd ihop. Hon fick rätt.

– Tio avsnitt hade vi sagt från början. Men det blev fyra år och 188 avsnitt, säger Anna.

Snabbt blev det Sveriges största podcast. Det som förvånade henne mest var kraften, att en podd kan betyda så mycket.

Anna Mannheimer och Mia Skäringer – en kärlekshistoria

– Det händer så mycket på sociala medier, som jag inte hade fattat tidigare. Där har jag varit lite som en farmor från landet.

Anna är ”skitstolt” över att de lyckades samla in 600 000 kronor till presentkort på mat som delades ut till sjukvårdspersonalen inom äldrevården, som gick på knäna under första vågen av pandemin.

Anna Mannheimer och Mia Skäringer hade en podd ihop.

Det blev 188 avsnitt av podcasten tillsammans med Mia Skäringer. När båda blev slitna och det inte kändes kul längre beslutade de sig för att lägga ned.

Foto: Mini Gemoll

Tack vare en specialdesignad ”överlevnadsväska”, som sålde slut, har de också kunnat skänka en massa pengar till kvinnojourer.

– Sedan har det varit roligt att få skratta och arbeta med någon som har sådan humor och är så snabb i huvudet. Det var som en kärlekshistoria som utspelade sig i realtid, säger Anna.

Ett av de roligaste minnena hon har är när de skulle hylla de svenska damlandslagen i fotboll och hockey genom att bada i Poseidon-fontänen i centrala Göteborg.

– Vi spatserade nerför trappan till Göteborgs konstmuseum, som i en ”Rocky-film”, iförda baddräkter i svenska flaggans färger, midjeväska och blommig badmössa. Sedan plumsade vi i, trots att det egentligen är förbjudet. Vi var jättefnissiga och nervösa i början: Tänk om polisen kommer! Men då hade vi fått filma det också. Det hade ju blivit minst lika bra, skrattar Anna.

Mia Skäringer och Anna Mannheimer slutar podda

Men det har inte alltid varit lätt att gå in och leverera klokheter och rappa skämt varje vecka.

– Det har ju hänt så mycket som lyssnarna inte vet om. Den tuffaste perioden för mig var när en nära anhörig var svårt sjuk under en lång tid, och sedan gick bort. Just då var det allt jag tänkte på, dygnet runt. Men jag kunde inte prata om det i podden. Det går inte, när man är så mitt uppe i det. Då kände jag ibland att det inte blev bra, att jag inte var bra.

Tvivlet på den egna förmågan har funnits där sen hon var liten. Anna är född och uppvuxen i förnäma stadsdelen Örgryte, som dotter till den produktiva regissören Carin Mannheimer och pappa Sören, framgångsrik advokat. Mamma Carin arbetade nästan jämt och var borta hemifrån mycket.

– Jag kunde vänta nästan förälskat efter henne på skolgården, om hon skulle hämta mig. Hon var så fräck, med sitt blonda utsläppta hår, utsvängda mockabyxor och cigarett i mungipan. Hon var alltid så engagerad, inspirerande och snygg.

"Jag var sämst i allt när jag gick i skolan"

Anna kände sig nästan som mammans totala motsats.

– Jag var ett melankoliskt barn. Sämst i allt när jag gick i skolan, hade ingen läsbegåvning.

Dessutom hade Anna, till sin stora besvikelse, fått ärva pappans stora näsa.

Se också: 7 saker du inte visste om Mia Skäringer Lázár

1:17

Efter reklamen: Sju saker du kanske inte visste om Mia Skäringer Lázár

(1:17)

– Jag hade den där jättenäsan, rött hår, fräknar och genomskinliga ögonfransar och kände mig rätt ful. En gång hade jag fått följa med mamma till TV-huset. Vi skulle få sitta i publiken till Kvällsöppet. Jag hade min kompis Jessika med mig. ”Jaså, du har med dig din dotter?”, sa någon och pekade på min kompis, som var blond och söt.

Carin förklarade glatt att det var den rödhåriga flickan som var hennes dotter. Sedan lade hon till att ”Anna är lik sin pappa”. Ingen stor grej, egentligen, men Anna skämdes. Detta snappade Astrid Lindgren upp, som också råkade vara på plats.

– Jag visste knappt vem hon var. Men Astrid uppfattade situationen direkt. ”Kom lite, kom lite”, sa hon pillemariskt och tog mig åt sidan. Sedan viskade hon så bara jag skulle höra: ”En sak ska du veta, att om man är lik sin pappa blir man jääävligt rik!”

Anna skrattar varmt när hon härmar den världskända barnboksförfattaren som svor.

Anna Mannheimer träffade kärleken Peter Apelgren på sommarjobbet

Det tog lång tid innan Anna hittade sin egen röst och sätt att uttrycka sig.

– Jag hade en massa hopplösa jobb, allt från att diska till att stå utanför affärer och fråga främmande människor om de använde mjällschampo. Till slut fick jag panik och sökte en kurs om nordiska språk på universitetet, säger Anna.

Det visade sig vara en lyckoträff. Plötsligt hade hon 60 poäng i svenska språk och en kompis tipsade henne om en ledig plats på en journalistlinje i Kungälv. Då var hon 27 år.

– Vi fick göra radio en termin, intervjua, klippa och redigera. Jag älskade varje sekund. Det var som att upptäcka en ny kärlek. Vi hade band på stora plastrullar, som man klippte och hängde upp i långa remsor. Jag som aldrig varit riktigt bra på något var plötsligt skitbra, säger Anna.

Anna Mannheimer och Peter Apelgren gifte sig 2001

Anna Mannheimer och Peter Apelgren har varit nominerade till Årets Göteborgare.

Foto: TT

Hon fick sommarjobb på P4 i Göteborg och stannade kvar. Hon blev en del av det fräcka och roliga Rally-gänget och träffade killen som skulle bli hennes make, Peter Apelgren.

Vad var det du föll för?

– Det var ingen ”love at first sight” direkt. Men vi drogs till varandra. Jag ville hänga med Peter för att det alltid var roligast att vara med honom. När han skilde sig blev han kär i mig. Men det var inte min dröm precis, att träffa en frånskild man med två barn från Göteborg, skrattar Anna.

Men Peter gav sig inte och till slut kunde Anna inte motstå hans idoga uppvaktning.

– Peter är väldigt familjekär och fruktansvärt rolig. Fortfarande. Till och med när vi är sura skrattar vi så mycket ihop.

Anna Mannheimer: ”Vi är väldigt kärleksfulla”

De har arbetat tillsammans med radio, tv och utsålda krogshower.

– Vi är väldigt kärleksfulla när vi arbetar ihop. Peter är jätteduktig på scen och kan rädda situationer. Han är mycket bättre på det än att hålla ordning hemma, säger Anna.

”Hemma” är ett funkishus i Kärralund där de bor med gemensamma dottern Olga och den egensinnige jättekatten Svante Kåre. Olga är adopterad från Kina och Annas mamma Carin var otroligt stöttande när de fick dottern.

Julia Dufvenius om att spela mot maken i Heder: Vi är stränga mot varandra

– Mamma och Olga fick ett så starkt band, direkt. Hon var första och enda barnbarnet och de älskade verkligen varandra.

Även Anna hade ett starkt band till sin mamma. De ringde varandra nästan varje dag. Just därför blev det en sådan enorm chock när hon plötsligt dog för sex år sedan.

– Det gick så jävla fort. Hon fick näsblod och kissade blod, men var fortfarande så rolig. När jag bad henne beskriva hur kisset såg ut sa hon ”lite mellan rosé och bourgogne”.

De åkte in till akuten och det visade sig att Carin hade cancer i hela kroppen. Hon flyttades till ett fint hospice.

Anna Mannheimer har en podd tillsammans med sin bonusson.

– Förra sommaren hade jag först corona och sedan borrelia. I år vill jag bara gå omkring på landet och pyssla i lugn och ro, säger Anna Mannheimer.

Foto: Peter Apelgren

"Vad skönt, nu kan vi dricka champagne, äta jordgubbar och planera min begravning", sa Carin.

Anna Mannheimer satt bredvid sin döda mamma: ”Jag visste inte vad jag skulle göra”

Men inget av detta hann de med. Carin dog fredagen efter. I en intervju något år tidigare hade hon sagt att drömmen vore att få dö i sin säng, med öppet fönster, fladdrande gardiner och alla nära runt sig.

– Allt det fick hon faktiskt. Det var en fantastisk sommarkväll, klockan var halvsju på kvällen och vi satt med henne hela tiden, säger Anna.

När Anna satt där, bredvid sin döda mamma, visste hon inte vad hon skulle göra.

– God dag, god dag, vad gör man nu? tänkte jag. Men just då kom Olga in i rummet, hon var tolv år. Helt naturligt kröp hon bara upp och lade sig bredvid sin mormor. Hon lyfte lite nyfiket på ögonlocket, totalt orädd. Hon gjorde henne fin med en inbakad fläta i håret, precis som mormor lärt henne, och satte på rött läppstift. Tack vare Olga kunde jag också krypa upp bredvid mamma i sängen, hon guidade mig igenom det där, på sitt självklara och fina sätt.

Har du kvar din mammas telefonnummer i mobilen?

– Ja, inte kan man väl ta bort det? Hon står inte som mamma eller Carin, utan som ”Lady C”. Hon var verkligen en riktig lady.

Själv har Anna brottats med hur sjutton man ska göra för att åldras värdigt.

Tina Thörner: Därför tappade jag kontakten med min pappa

– Det finns så mycket oskrivna regler kring hur man åldras som kvinna, som att man inte får ha rött läppstift och sånt. Men mamma sa alltid: ”Det är bara att gå fort och se glad ut, så märker ingen hur rynkig man är”. Så nu har jag bestämt mig för att åldras så ovärdigt som möjligt. Jag har börjat dansa hiphop två gånger i veckan, med en tjejkompis. Det är så fruktansvärt kul. Ganska svårt, men det roligaste vi gjort. Vi svettas och är så coola och skulle lätt kunna vara med i någon musikvideo snart, om någon bara frågar, skrattar Anna.

Och så var det den här grejen med att bada näck.

Anna Mannheimer

Anna Mannheimers bästa smultronställe är ett hemligt ställe på Orust, där hon kan bada direkt från klipporna och simma naken.

Foto: Peter Apelgren

– Det är ett hett tips i sommar, bada naken! Det gör en så enormt stor skillnad på känslan, att inte ha den där lilla tygbiten mellan kroppen och havet. Helt ljuvligt! Det går knappt att beskriva, man måste uppleva det.

Drabbades av corona och borrelia

I sommar ska hon till torpet på Orust och vara där så mycket hon bara kan.

– Förra sommaren hade jag först corona och sedan borrelia. I år vill jag bara gå omkring på landet och pyssla i lugn och ro. Det är knappt jag vill att vi ska få några besök. Jag njuter verkligen av det där, att få gå runt och tänka färdigt mina egna tankar och greja med mina blommor, säger Anna.

Hur blev det då, fick Astrid Lindgren rätt, blev du jävligt rik?

– Inte jävligt, men arvet efter min mamma har gett mig en ”fuck-off”-buffert. Det är en trygghet, som jag önskar att alla kvinnor kunde få ha. Man vet aldrig vad som kan hända, säger Anna.

Anna Mannheimer tipsar!

Smultronställe i Sverige:

Jag har ett hemligt ställe på Orust, där jag kan bada direkt från klipporna och simma naken. Alldeles intill går snälla hästar och det finns nyslungad honung, mjuka gräsmattor, sand och bad. För mig som inte vågar hoppa från höjder, är det precis lagom höga klippor som skapat en liten blå lagun, bara för mig.

Bok i hängmattan: ”Där kräftorna sjunger” av Delia Owens. Den handlar om Kya, som lever ensam i sin stuga i 50-talets North Carolina och kallas ”Träskflickan”. Egentligen tycker jag storyn är rätt tafflig, men miljöbeskrivningarna av våtmarkerna är fantastiska. Owens väver in naturens sätt att vara i berättelsen så man riktigt sugs in i det.

TV-serie en regnig dag: ”Tunna bli linjen” är superbra. Skådespelarna är fenomenala och det är befriande att det nästan inte är någon av dem som man känner igen.

Godaste sommardrinken: Jag tycker mycket om mojitos. Kall, med mynta och lime. Det är fräscht och gott.

Anna Mannheimer

Anna Mannheimer och jättekatten Svante Kåre.

Foto: Peter Apelgren

Min bästa sommar: En sommarförmiddag när Olga var ganska liten, kanske två år, så gick vi en promenad. Det var vackert, släpigt solljus och vi gick på en grusväg med gräs i mitten. Jag hittade smultron och vi satte oss i ett dike och åt dem. Vi hittade en stor, fin larv, som vi bestämde oss för att ta med hem. Sedan gick vi ner till havet. Jag badade med Olga i famnen och vi pussades underbara saltvattenspussar. När vi gick hem igen kände jag mig helt förälskad i Sverige:.”Herregud, detta är paradiset!”, tänkte jag.

Roligaste semestertabben: Första sommaren med ett litet torp mitt inne i skogen, tropisk värme och grävd brunn skulle vi få besök av några flådiga kompisar från Stockholm. Vi hade gjort oss till, kokat kräftor, bäddat med nya linnelakan och skaffat en enorm uppblåsbar pool som vi tänkte vi skulle sitta och dricka rosévin i. Medan vi åkte för att köpa färskt bröd och närproducerade lammkotletter lade vi vattenslangen i poolen. När vi kom tillbaka fanns det kanske en halv meter vatten i poolen och inget i brunnen. Vi hade tömt hela brunnen och fick koka potatis och borsta tänderna i ramlösa den kvällen.

Tidslinje, viktiga årtal:

1963. Föddes i Göteborg

1988. Kom in på kurs i Nordiska språk, på Göteborgs Universitet.

1990. Gick journalistutbildning i Kungälv.

1996. Programledde humorprogrammet Rally i P3. Träffade Peter Apelgren.

1999. Gjorde ”Anna på nya äventyr” på SVT

2001. Gifte sig med Peter. Gjorde ”Parasit-TV”.

2003. Programledde ”Popcorn”, film- och frågesportprogram i SVT.

2004. Adopterade dottern Olga 2,5 år från Kina.

2007. Förlorade sin storebror, Joakim, i leukemi.

2010. Gjorde krogshowen ”Gift” med Peter.

2013. Gjorde krogshowen: ”Kids” med Peter.

2014. Förlorade sin mamma Carin Mannheimer.

2015. Kom ut med boken ”Mitt liv som gift”.

2016. Förlorade sin pappa, Sören Mannheimer.

2016. Fick egen spårvagn uppkallad efter sig i Göteborg.

2017. Startade podden ”Skäringer och Mannheimer” tillsammans med Mia Skäringer. Katten Svante Kåre flyttade in.

2018. Gjorde krogshowen ”Döden – andra sidan är ni klara?” med Peter.

2019. Programledde SVT-programmet ”Tror du att jag ljuger”.

Det här är Anna Mannheimer!

Namn: Anna Franciska Mannheimer

Ålder: 57

Gör: Programledare, komiker, journalist och författare

Familj: Gift med Peter Apelgren, 62, komiker och konstnär. Dottern Olga, 18, styvsönerna Hector, 33, och Wilmer, 28 samt den egensinnige jättekatten Svante Kåre, 4.

Bor: I en funkisvilla i Kärralund utanför Göteborg, sommartorp på Orust.

Aktuell med: Humorpodden ”Fejden i P4” som hon gör tillsammans med styvsonen Hector Apelgren. ”Och lite hemliga projekt som jag inte får prata om än.”

Julia försöker få barn – med sin mammas livmoder

Johanna Westman om det nya livet: Sorgligt, spännande och läskigt!