Anne: Min ilska över otroheten gick ut över barnen
Anne var sårad och förödmjukad då hennes man lämnade henne för en annan kvinna. Känslan bet sig fast. Trots att det gått många år vägrade hon att befinna sig i samma rum som exmannens fru.
Hela familjen led av Annes oförlösta känslor. Inte minst barnen.
Hur länga hade ni varit gifta när det hände?
– I 17 år. Jag upptäckte en dag att Ola hade ett förhållande bakom min rygg. Det visade sig att han träffat denna Kerstin i mer än ett år. Han var djupt förälskad och hade försökt mobilisera mod att berätta det för mig.
Hur reagerade du?
– Jag var helt förstörd och begrep ingenting. Ola däremot var lättad.
Våra barn Liv och Lukas var 15 och 13 och de kommande månaderna kämpade jag som en galning för att behålla min man. Ola lyssnade på mig, stod ut med mina raserianfall och lät mig gråta utan att stoppa mig. Men hans hjärta hade för länge sedan flyttat hemifrån.
Utom mig av vrede
Ola flyttade hem till Kerstin och jag var utom mig av vrede. Men all min ilska riktades mot Kerstin. Hon hade slagit sina klor i en gift man. Ola var ett offer. Hon hade förstört vår familj och jag ville inte träffa henne. Jag hatade tanken på att mina barn skulle vara i hennes hem.
Bodde barnen hos dem?
– Inte i början. Ola tog hänsyn till mig och kom hem för att träffa barnen de första månaderna. Det gjorde det lite lättare för mig.
Men dagen kom då han ville ha barnen hos sig och Kerstin på helgerna och så småningom varannan vecka. Det var jag tvungen att finna mig i, men jag slets itu varje gång han hämtade dem.
Efter ett år fungerade samarbetet mellan mig och Ola någorlunda. Jag hade funnit mig tillrätta i mitt nya liv som singel och hade så smått börjat se mig om efter en ny partner. Men mina känslor för Kerstin var oförändrade.
Du hade fortfarande inte träffat henne?
– Nej, bitterheten hade satt sig fast och jag kunde inte dölja den. Liv och Lukas behövde bara nämna något om Kerstin så rann sinnet på mig och jag vräkte ur mig en massa oförskämdheter. Jag märkte hur barnen började gå som katten kring het gröt i en slags nervös omsorg om mig. Det var inte lätt för dem.
Stod i vägen
Tre år efter skilsmässan träffade jag Björn. Liv hade flyttat hemifrån och Lukas gick i gymnasiet.
Björn hade vuxna barn och det gick upp för mig att han också hade en exfru. Men han träffade henne regelbundet. De hade ett jättefint förhållande.
Björn ville att jag skulle träffa henne och jag förhöll mig reserverad. Egentligen var jag nog lite svartsjuk. Björn märkte det för han skrattade och drog mig intill sig och kysste mig. Var inte rädd, hon äter inte upp dig, sa han.
Annika var jättetrevlig och det fanns en djup vänskap mellan henne och Björn. Jag tänkte att det var uteslutet för mig att få samma förhållande till Ola. Kerstin skulle ju alltid stå i vägen.
Två studentfester
Blev det inte bättre när du hade Björn?
– Njae. Björn och jag flyttade ihop och visst, vi hade det bra. Men jag vägrade fortfarande att träffa Kerstin. Lukas student närmade sig och vi förberedde därför två studentfester, en hos mig och en hos Ola.
En kväll dök Liv upp och jag satte fram en extra tallrik och njöt av att ha bägge barnen där.
Men vi hade inte mer än satt oss förrän Liv förstörde den goda stämningen. Hon hade kommit för att säga att det var helt galet att Lukas skulle ha två studentfester. Hon fortsatte med att säga att jag fortfarande efter alla år tyckte synd om mig själv och att alla andra måste tassa på tå runt mig bara för att jag inte tål att Kerstin nämns vid namn. Det är outhärdligt, menade hon.
Vad svarade du?
– Jag blev stum och stirrade på henne. Sedan tittade jag på Björn, som sakta skakade på huvudet och gav Liv rätt.
Jag tittade på Lukas som trotsigt mötte min blick. Det kändes som om de gaddat sig samman mot mig och tårarna tryckte bakom ögonlocken.
Lukas sa att han var trött på att ha det så här. Mina barn ville kunna samla alla dem de tycker om på ett och samma ställe.
Tycker om! for det ur mig. Det hade aldrig slagit mig att barnen kunde ha varma känslor för Kerstin. Men det hade de. Kerstin hade varit en stor del av deras liv och de gillade henne. Jag hade vägrat förstå det.
Tiden stod stilla, maten kallnade, men jag stod på mig. Kerstin kom inte över min tröskel. Liv och Lukas skakade på huvudet.
Det är sju år sedan, påpekade Liv. Se till att komma vidare!
Gick sin väg
Det har jag, svarade jag och då reste sig min dotter upp och gick.
Lukas följde hennes exempel. Jag tittade på Björn. Han ryckte på axlarna och sa att jag kanske skulle lyssna på mina barn, varpå han fortsatte att äta.
Jag gick ut ur huset, genom trädgården över vägen och in i skogen. Mina känslor var som ett upprört hav. Hur kunde mina barn vara så illojala? Min familj hade vänt sig emot mig och krävde det omöjliga: att jag skulle försonas med Kerstin. Men det skulle aldrig hända.
När jag kom hem satte jag mig i soffan med en kopp te. Björn satte sig bredvid och la en arm om mig. Jag började gråta.
Förstår du vad dina barn försöker att säga? frågade han. Jag skakade på huvudet.
Efter en stund frågade han om jag inte var lycklig med honom. Jag blev överraskad. Självklart var jag det.
Men vi två hade ju inte fått varandra om du fortfarande levt med Ola, sa han innan han gick upp för att lägga sig.
Fick han dig att tänka om?
– Ja, efter en stund. Jag blev sittande i mörkret, tankarna snurrade. I sju år hade jag klamrat mig fast vid min bitterhet, trots att jag själv funnit en ny man och var lycklig med honom.
Hon fick hela skulden
Plötsligt gick det upp för mig där i soffan att jag gett Kerstin hela skulden för min skilsmässa. Men det var ju Ola som sårat mig! Det var han som lämnat mig! Av någon anledning hade jag hållit honom skadeslös. Vi var ju bundna till varandra genom barnen och kanske hade jag av den anledningen värnat om vår relation.
Det var som om pusselbitarna i mitt inre plötsligt la sig i ett nytt mönster. Boven var inte längre så mycket bov och jag var inte så mycket ett offer.
Vad hade Liv sag? Att jag gick omkring och tyckte synd om mig själv och att alla andra fick tassa på tå.
Insikten om att det var sant gjorde ont. Det var faktiskt inte Kerstin som splittrat familjen – det var jag.
Ola hade lämnat mig på grund av henne men eftersom jag vägrat att förlåta hade jag i sju år tvingat mina barn att leva i skilda världar för att skona mig. De kunde aldrig berätta för mig vad de upplevt hos Kerstin och sin far, eftersom jag inte stod ut med att höra det.
Vi kunde aldrig samlas alla på en gång och nu skulle jag för andra gången genomtrumfa en studentfest där Lukas inte skulle få ha sin pappa med eftersom jag vägrade släppa in Kerstin.
Hur kändes det?
– Jag satt där och skämdes. Mitt uppförande hade skadat alla i min närhet. Mina barn, min exman, Björn, alla hade de lidit under min självömkan. Det var inte konstigt att Björn frågat mig om jag var lycklig med honom. Jag hade ju hela tiden gått omkring och varit kränkt. Och barnen som hela tiden tvingats ta hänsyn till mina känslor! Vilken börda jag varit! Så barnslig och dum jag varit!
Fruktansvärt nervös
Nästa dag ringde jag Ola och bad om ursäkt, sa att jag varit en idiot och att jag ville träffa Kerstin. Jag kunde höra hur Ola tog ett djupt andetag och sedan sa han att han tyckte att jag skulle ta Björn under armen och komma bort på en kopp kaffe redan samma kväll.
Gjorde du det?
– Ja, och jag var fruktansvärt nervös. Men Kerstin var precis som Liv sagt, jättetrevlig. Hon berättade för mig hur glad hon var för att äntligen få träffa mig. Jag bad om ursäkt för mitt uppförande, men hon slog bort det.
Nu gläder vi oss åt att vi nått hit, menade hon.
Innan kvällen var slut hade vi planerat för Lukas studentfest tillsammans. Jag gick hem hundra kilo lättare, befriad från bitterheten som tyngt mig i så många år.