Annika: Min vän har blivit bitter – gnäller på ungdomarna på valborg

Efter reklamen: Här ser du majbrasan under valborg

Bibbi är min äldsta vän och vi har bott i Lunds kommun i alla år. Ja, det var faktiskt här vi träffades en gång, på nation när vi var unga och studerade. Hon till sjuksköterska och jag juridik.

Nu är vi pensionärer och har äntligen tid att umgås igen på ett sätt vi inte hann med när vi hade småbarn och jobbade heltid. Då hann vi på sin höjd träffas ett par gånger om året även om vi bodde ganska nära varandra, men nu ses vi minst en gång i veckan och går en promenad och sätter och ibland och fikar på stan eller går hem till någon av oss och fikar hemma.

Ofta tillbringar vi hela förmiddagarna ihop, pratar om händelser i vår bekantskapskrets, nyhetshändelser eller gamla, kära minnen. För sådana har vi många av, Bibbi och jag. Oj, vad roligt vi hade det under vår tid i Lund. Jag minns knappt studierna, de var sekundära.

Det var också under den här tiden som vi träffade våra män, även de studerade och bodde på nation.

”Det är något man är – från början”

livsödenKatarina: Då hade jag blivit bränd på bål

Har vi glömt bort heliga Valborg?

Häromåret gick vi vår vanliga runda som tog oss till Stadsparken. Men det såg inte ut som det brukar.

– Vad är det för jippo här då? undrade Bibbi och rynkade på näsan.

Som pensionär är det lätt att glömma datum i kalendern så det tog en stund för mig att komma på att det ju var valborg. Det är en stor högtid i hela Sverige, men jag vågar påstå att den är som störst i Lund, kanske också i Uppsala som ju också är en studentstad.

– Ush, det blir så stökigt, sa Bibbi och drog i kopplet på sin lilla pudel.

Jag tittade undrande på min vän. Hur kunde hon tycka att det var fel att kalasa på siste april? Mindes hon inte hur vi hade svirat om?

När vi satte oss på vårt vanliga kafé fortsatte vi att diskutera ungdomar och festande.

– Inget är längre heligt! sa Bibbi. Ungdomar är så historielösa. De har ingen aning om vad man firar, de har ingen aning om vem Sankta Walpurgis är.

– Sanka Wal, vem? sa jag.

Bibbi var den mer allmänbildade av oss, så var det, men jag hade välsignats med ett bättre minne och jag kunde inte erinra mig att hon någonsin hade pratat om något heligt någon gång när vi firat valborg innan.

– Heliga Valborg? sa Bibbi och blängde surt på mig.

– Jo, jo, kanske är det bekant. Men jag tycker du är lite väl sträng Bibbi, och att du glömmer bort hur vi var när vi var unga.

– Vi festade inte alls så som ungdomarna gör i dag. Minns du inte hur skräpigt det var förra året?

– Jo, men de städar ju efter sig.

– Ja, men det är en annan typ av fylla, och nu också mycket mer droger!

– Kanske, men ...

Rädd för att själv drabbas

relationerMarie: Min farmors öde skrämmer mig

Kanske bara avundsjuk

Det märktes att Bibbi var uppe i varv för hon drack inget av sin latte.

– Dagens ungdomar är extremare och historielösa. Visst festade vi också, men det var med en elegans, det var med vett, det var lagom!

Stämningen var kylig mellan mig och Bibbi när vi lämnade fiket. Det var kanske dumt att ifrågasätta henne, det här var uppenbarligen något hon hade en stark åsikt om. Samtidigt kunde jag inte låta bli att själv känna en irritation över att min äldsta vän hade blivit bitter. Och var det någon som var historielös så var det ju hon, hon mindes inte själv sin egen historia.

Efter reklamen: Så blir du ett socialt geni

Men det gjorde jag, jag minns att Bibbi var den vildaste vildkatten på festerna och den som lämnade festerna sist efter att hon stått på borden och dansat med olika män (detta var innan hon träffade sin man vill jag tillägga).

Kanske var hon bara avundsjuk på dagens ungdomar och önskade att hon kunde få festa igen i stadsparken hon också, men de här tankarna håller jag för mig själv...