Carina och Mats: ”Vi bygger upp sommarhuset på våren – river det på hösten”

Mats Boson och sambon Carina Stenkilsson håller om varandra och står framför sitt sommarhus som ligger i den så kallade masonitbyn utanför Helsingborg.

Foto: Stefan Lindblom

Varje höst måste Carina och Mats riva sin stuga för att till våren sätta upp den igen. De har nämligen sin sommarvistelse i masonitbyn vid Domsten norr om Helsingborg. I år firar den ovanliga fritidsbyn 90 år.

Det är full aktivitet vid Kulla strax söder om Domsten i nordvästra Skåne när vi kommer på besök. Små enkla vita hus med gröna tak har rests i naturreservatet och några grannar hjälps åt att lyfta upp taket på ytterligare en masonitkonstruktion.

– Alla husen måste vara resta senast helgen före midsommar. Sedan måste vi montera ner dem före slutet av oktober, berättar Mats Boson, 48, som hjälper grannen med taket.

Ett stenkast längre upp mot skogen sitter hans sambo Carina Stenkilsson, 43, utanför det inglasade uterummet på deras masonitstuga. Sonen Alexander, 7, leker med en radiostyrd bil på den öppna gräsytan framför uteplatsen.

Det är mysigt och avkopplande att vara här

– Det är mysigt och avkopplande att vara här, säger hon. Eftersom man inte får anlägga en trädgård eller odla kan man inte göra mycket annat än att ta det lugnt och njuta av utsikten över Öresund.

Carina och Mats och deras lille son är relativt nya medlemmar i Helsingborgs campingklubb, eller masonitbyn som den kallas i folkmun. Men de har grannar som tillbringat varje sommar här sedan de var barn och som tänker låta tomten de disponerar gå i arv till sina egna barn.

– Eftersom jag är från Viken kände jag till masonitbyn sedan tidigare. När sedan våra goda vänner och grannar i Laröd skaffade en tomt här och bjöd ut oss en sommarkväll för ett par år sedan blev jag själv intresserad, berättar Mats.

Detta är familjen Boson–Stenkilsson

Namn: Mats Boson och Carina Stenkilsson

Ålder: 48 respektive 43 år.

Familj: Varandra och sonen Alexander, 7.

Bor: Villa i Laröd och sommarhus i masonitbyn vid Domsten.

För Mats del kan man säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Han gillade verkligen den storslagna havsutsikten från det natursköna naturreservatet och konceptet att bo under enkla förhållanden i en liten stuga av masonit.

– Jag har alltid seglat och det är inte så stor skillnad mellan att bo på en segelbåt och i en stuga av masonit, säger han.

Cajsa rustade upp en bedårande husvagn – nu tar hon ut barnbarnen på äventyr

– Jag håller på att vänja mig, säger Carina. Skaffar vi bara en bättre säng kommer jag att sova över här fler nätter den här sommaren. Annars är det trevligt att åka hit ut och grilla en kväll. Vi har ju cykelavstånd eftersom vi bor i Laröd i norra Helsingborg.

Masonitbyn byggdes 1932

Det som i dag kallas masonitbyn uppstod 1932 när arbetare från Helsingborg, med greven på godset Kulla Gunnarstorps goda minnen, började resa tält på strandängarna. Det blev starten för Helsingborgs campingklubb som i år alltså firar 90 år.

Antalet campare i Kulla ökade sedan kraftigt i samband med att lagen om två veckors semester infördes 1938. Det började med tält. Sedan började man bygga trägolv under tälten och till slut, efter andra världskriget, ersattes tyget med väggar och tak av masonit som var billigt, lätt att flytta och montera.

Det som idag kallas masonitbyn uppstod 1932 när några arbetare började resa tält på strandängarna vid Domsten.

Det som idag kallas masonitbyn uppstod 1932 när några arbetare började resa tält på strandängarna vid Domsten.

Foto: Ur Helsingborgs museers samling

Än i dag arrenderar föreningen marken för de 45 tomterna av Kulla Gunnarstorp och det finns bestämda regler för hur masonithusen ska vara utformade och hur man får använda dem.

Fyra personer badar utanför masonitbyn i Domsten.

Ett dopp i havet framför masonitbyn i Domsten.

Foto: Ur Helsingborgs museers samling

– Huvudbyggnaden ska vara av masonit eller likande material och får vara max fem meter på längden och 2,8 meter bred. Takhöjden får inte vara mer än 2,15 meter. Taket ska vara grönt i den speciella nyans som kallas ”Kullagrönt” och väggarna vita. Fönster och dörrar får bara finnas på gavlarna, berättar Mats samtidigt som han hjälper granen att skruva fast sitt tak.

Därutöver får man montera upp en lika stor komplementbyggnad och det är tillåtet att bygga ett uterum som i storlek utgör 75 procent av byggnaden.

– Det underlättar eftersom vi kan ha sovdelen i en byggnad och så köket och matplatsen i den andra, säger Carina.

Carina och Mats lagar sin mat på gasolkök och grillen eftersom det inte finns någon el. De funderar på att skaffa ett gasoldrivet kylskåp och även på att gräva ut den gamla jordkällare som finns på deras tomt.

– Men eftersom vi har så nära hem har vi hittills löst det genom att ta med oss kylväskor, säger Mats.

De saknar också rinnande vatten.

– Men det finns vattenkranar på flera platser i området där vi kan hämta vatten. Vi har en mulltoa, men annars är det bara 50 meter härifrån till de gemensamma toaletterna på området, berättar Mats.

Som att sova i ett tält

Eftersom stugorna är enkla konstruktioner med tunna väggar och ingen isolering kan det bli ganska kyligt tidiga försommarkvällar. Det blir också lätt fuktigt.

– Fukten är nog det värsta. Den smyger sig på, men som väl är går det snabbt att vädra ut den. En del som bor här har gasolkaminer. Vi använder fotogenlampor och eftersom det är ett litet utrymme blir det ganska snabbt varmt.

De tunna väggarna gör att det ofta känns som att sova i ett tält mer än som att bo i en stuga.

Jag är så lättväckt att jag vaknar av båtarna när de passerar i sundet härutanför

– Jag är så lättväckt att jag vaknar av båtarna när de passerar i sundet härutanför, men jag får lösa det med öronproppar, säger Carina med ett leende.

Den enkla konstruktionen och det lätta materialet gör det också ganska enkelt och snabbt att sätta ihop husen. Mats klockade tiden i år. Han började en helgmorgon klockan 07.45. Sex timmar senare var allt klart och då hade de ändå tagit en fikapaus på 45 minuter.

– Men man måste vara minst tre som hjälps åt för att få taket och väggarna på plats. Det gör samtidigt att det blir en social samvaro här ute på vårarna och höstarna när vi hjälps åt att montera upp och ner stugorna.

Mats sätter taket på plats på masonithuset tillsammans med två andra.

För att få taket och väggarna på plats på masonithuset behöver man vara minst tre personer, berättar Mats. Här hjälper han en granne att lägga tak på sin stuga.

Foto: Stefan Lindblom

Rekommendation krävs

Det var sommaren 2020 som Carina och Mats för första gången kom till masonitbyn. De var utbjudna på en grillkväll till Kulla av sina grannar inne i Laröd – Mikael Vikander och hans familj.

– Jag tyckte det var helt fantastiskt och ville att vi också skulle ha ett masonithus här, berättar Mats.

Men det var inte bara att höra av sig till föreningen och ställa sig i kö. För att överhuvudtaget kunna få en köplats måste man bli rekommenderad av en annan medlem.

Det löste sig eftersom deras vän och granne från Laröd kunde rekommendera dem, men Mats förberedde sig ändå på en lång kötid.

– Det är inte så stor omsättning på medlemmarna i campingklubben och många av tomterna går som sagt i arv i generation efter generation.

Men Carina och Mats hade tur. Redan våren 2021 blev det en tomt ledig.

– Jag var på tomtvisning här påskhelgen 2021 när det var snöstorm, men jag fastnade ändå för platsen. Det gamla huset köpte jag för bara tre tusen kronor. Sedan hjälpte min morbror som är byggnadsingenjör oss med att bygga det andra huset och uterummet och det kostade runt 50 000 kronor totalt.

Mats står bland tak- och väggsektioner i förrådsbyggnaden där beståndsdelarna till masonithusen förvaras.

Under vintern förvaras delarna till masonithuset i campingföreningens förrådsbyggnad.

Foto: Stefan Lindblom

Men det gällde för dem att vara extra noggranna när de byggde delarna till komplementbyggnaden. Om måtten avviker från de tillåtna går de inte in i de hyllsektioner i campingföreningens förrådsbyggnad där de förvaras vintertid.

– Vi betalar 4 500 kronor per år för vår tomt och då ingår förvaringen och även sophämtning, berättar Mats.

Funderar på solceller

Bristen på el kan dock vara lite besvärande och Carina och Mats funderar på att skaffa solceller. Några av deras grannar släpar med sig bilbatterier, men de tycker inte det är något alternativ.

Man får lära sig leva utan elektricitet

– Man får lära sig leva utan elektricitet. Det går med levande ljus och fotogenlampor och det gör inget om mobiltelefonerna laddas ut. Här ändå så dålig mobiltäckning att det inte går att ringa, säger Mats.

Se också: Anneli bor i en husbil: "Mår som bäst när vi är ute på rull"
1:46

Efter reklamen: Se också: Anneli bor i en husbil: "Mår som bäst när vi är ute på rull"

(1:46)

Ingen uppkoppling bidrar till avkopplingen i masonitbyn. Plus det faktum att stugägarna inte får anlägga några trädgårdar.

– Det står i stadgarna att det ska vara naturtomter, berättar Mats.

Stuga med havsutsikt

De 45 stugorna är placerade så att alla har havsutsikt även om de ligger på olika avstånd från själva stranden. Carina och Mats ser havet från sitt uterum. Deras granne Mikael Vikander, som bor närmare stranden, har dörren mot havet och har anlagt en liten sittgrupp precis nere vid stranden.

– Det går att bada här, men det är stenigt. Vill man ha fin sandstrand hittar man det vid Domstens hamn som ligger fem minuters promenad härifrån.

Alla stugor i Masonitbyn har havsutsikt.

Alla stugorna i Masonitbyn har havsutsikt även om de ligger på olika avstånd från stranden.

Foto: Stefan Lindblom

Utan tv eller dator blir det mycket spel och lekar tillsammans med sonen Alexander som tidsfördriv.

– Det är bra för Alexander att vara här, säger Carina. Här finns gott om jämnåriga lekkamrater till honom. Förra året hade de en studsmatta på området som han älskade att hoppa i och bara några meter från vår stuga finns en trädkoja.

Sedan de skaffade tomten i masonitbyn har de märkt att det finns en stor nyfikenhet på deras sommarboende från vänner och bekanta.

Alexander spelar boule tillsammans med pappa Mats och mamma Carina framför huset.

Det blir mycket lekar och spel när familjen är i stugan.

Foto: Stefan Lindblom

– Vi har ofta besök när vi är här. Det är många som tycker det är mysigt att komma hit och grilla en fin sommarkväll.

Det är också en fin sammanhållning mellan de boende i masonitbyn.

”Sommarstuga” i trädgården – titta in i det mysiga orangeriet

– Alla hälsar på alla. Dessutom går Skåneleden precis här så många stannar och pratar, säger Carina och tillägger med ett leende att hon har upptäckt ytterligare en fördel med masonitbyn.

– Det är praktiskt att bjuda hem folk till oss när vi är här. Då behöver man inte städa. Det är ingen som förväntar sig att det ska vara välstädat här.

Carina och Mats planerar att bli långvariga hyresgäster i masonitbyn. De gillar kontrasten mellan det normala villalivet i Laröd och det mer spartanska campingboendet i Kulla.

– Blir det för kallt kan man lätt cykla hem, säger han med ett leende.