Åsa: Ridningen hjälpte mig tillbaka från utbrändheten
Återhämtningen gick långsamt och allt kändes trist.
Då kom ena barnbarnet med ett spännande förslag.
Det hade varit så många omorganisationer på kontoret under de senaste åren att vi hade tappat räkningen. Så fort vi trodde att vi börjat få kontroll så var det dags för en ny.
När en ny chef väl var på plats och rutinerna fastställda så önskade man bara att få börja jobba, men då var det i stället dags för konferenser och möten där vi skulle rapportera till cheferna.
Det blev liksom aldrig någon arbetsro och detta samtidigt som våra arbetsuppgifter hela tiden blev fler och högarna bara växte.
Allt fler av oss blev sjukskrivna, ingen mådde bra. Det här gick naturligtvis även ut över familjen och jag var ofta grinig när jag kom hem.
Fick panikångest och blev sjukskriven
Det var en morgon mitt i veckan när jag som vanligt skulle stiga upp. Men kroppen löd bara inte, jag kom helt enkelt inte upp ur sängen. Min sambo förstod på en gång att det var allvar när jag kände ett starkt tryck över bröstet, hade svårt att andas och inte hade någon känsel i ena armen.
Ambulansen kom direkt och därmed var ännu en medarbetare på vår avdelning ute ur leken. Då trodde jag själv att jag bara skulle vara sjukskriven ett kort tag, det var ingen hjärtinfarkt utan panikångest. Jag hade ingen aning om att jag skulle bli borta i över ett år.
Alla mina värden var urusla och jag var både så psykiskt och fysiskt slut att jag fick beskedet att jag hade drabbats av en utmattningsdepression. Jag hade liksom inga resurser kvar.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Efter tiden på sjukhuset behövde jag vara hemma och bara ta det lugnt ett tag. Jag gick långa promenader, målade akvarell och bakade; sådant som skulle få mig på helt andra tankar än mitt arbete. Den som själv har blivit sjukskriven vet hur svårt det är att nollställa sig och sluta tänka på jobbet.
I början kunde jag vakna mitt i natten och tänka på något som jag kände mig tvungen att ringa och säga till den som hade tagit över mitt jobb eller så funderade jag över om jag hade kommit ihåg att göra vissa saker.
Följde med barnbarnet till stallet – började rida igen
Tiden gick, jag sysselsatte mig till en början en hel del men fick ändå ingen riktig ro i kroppen. Allt kändes trist och hopplöst.
Så en dag frågade mitt äldsta barnbarn om jag ville följa med henne till stallet. Det är alltid mysigt att få umgås med Matilda en stund, så varför inte, tänkte jag. Och jag red faktiskt själv i unga år.
Matilda lät mig hjälpa till att både rykta och tränsa och jag var oväntat bra på det. Hästen var dessutom snäll, så jag bestämde mig för att följa med henne fler gånger.
Ett par veckor senare hade Matilda lyckats förmå mig att sitta upp i sadeln och sedan fick hon mig att skriva in mig på en vuxengrupp för nybörjare på ridskolan. Det har jag inte ångrat en enda sekund. Jag kom snabbt in i ridningen och det mesta av det jag lärde mig som ung fanns kvar.
Köpte en egen häst – fick en ny gnista i tillvaron
För en månad sedan bestämde jag mig för att göra något helt galet. Jag köpte en egen häst som Matilda och jag sköter tillsammans. Tack vare hästen Ludde har jag fått en helt ny gnista i tillvaron. Jag har blivit stark mentalt, men framför allt fysiskt då det krävs en del att rida.
Sedan två veckor är jag också tillbaka på mitt arbete, till en början på halvtid. Mycket är förändrats, men det var jag redan inställd på. Och jag har lovat mig själv att ha mer distans till arbetet än vad jag hade förr.
Ludde kräver dessutom så mycket av min tid att jag inte kan stanna kvar på jobbet efter arbetstidens slut, oavsett hur mycket jag har att göra. När jag rider måste jag vara hundra procent närvarande, annars känner Ludde det och då får vi inte en trevlig ridtur tillsammans.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]