Barbro: Detta gör mig ursinnig med hemtjänsten – jag förtjänar bättre

5 Positiva saker med att åldras

Jag ser på nyheterna om den gamla kvinnan som blev våldtagen av hemtjänstpersonal. Nu igen? tänkte jag. Det var bara för knappt två det hände en kvinna i Uppsala, Elsa. Hon blev intervjuad i tidningarna, och sa att skammen inte hör hemma hos henne utan den hemska mannen som gjort detta. Det har hon helt rätt i. Jag beundrar Elsa.

Jag sörjer och förfäras över att det nu har skett igen. Och en så gammal kvinna, 100 år, det är inte klokt. När ska kvinnor få vara ifred från dessa våldtäktsmän? Jag gråter för att ännu en kvinna varit med om detta fruktansvärda, och i sitt eget hem dessutom. Ondskan saknar motstycke.

Själv har jag också hemtjänst och därför blir jag så klart extra oroad. Kan det hända även mig?

Känner sig otrygg

Som tur är har jag min dotter bara en bit bort. Och jag klarar mig själv ganska bra, duscha fixar jag själv.

Känner jag mig otrygg med någon ringer jag dottern och så kommer hon hem till mig på ett par minuter. Hon jobbar hemifrån, vilken tur för mig.

En gång fick jag en man som skulle hjälpa mig att ta på kläderna efter att jag fått en höftfraktur. Detta tyckte jag inte om! Och jag ringde genast upp till hemtjänstbolaget och bad om att få prata med den ansvariga.

Kvinnan jag talade med berättade med en auktoritär röst att jag inte kan välja bort männen.

– Det är diskriminering, sa hon.

Men hon var ändå så vänlig att hon skulle göra en notering om mitt önskemål. Sedan dess har tack och lov ingen man kommit innanför tröskeln.

Jag har varit änka i många år men har ingen lust att någon annan man tar på mig. Sån är jag. Kalla mig pryd och privat, för obehagligt är det!

Oftast stressad personal

Ofta är hemtjänstpersonalen trevliga, det måste jag säga. Det är varma, vänliga kvinnor som har stor empati. Även om vissa kan vara svåra att förstå mig eftersom de knappt pratar svenska, och det är synd, för det kan bli ett fasligt besvär att kommunicera ibland.

Något annat som är trist är bristen på tid. Ibland stressar de något alldeles mycket. Även om jag har min dotter nära hade det varit trevligt att dricka i alla fall en kopp kaffe.

– Ta det lugnt, brukar jag säga till dem ibland. Jag vill inte ha spring i min lägenhet. Då skrattar de och säger "bråttom bråttom" och pekar på sin klocka.

Det hade varit trevligt att få lite socialt utbyte med personalen. Lära känna dem. Jag har visserligen väninnor, men många är skröpliga precis som jag och vi ses inte lika mycket som vi en gång gjorde. Sånt är livet.

Nu står det som sagt om kvinnan överallt i tidningarna. Jag blir ursinnig! Hon är som jag, jag som hon. Vi är många gamla kvinnor runt om i landet som är beroende av hemtjänsten och är maktlösa i våra hem.

Vi förtjänar att känna oss trygga.

Livet är inte rättvist.