Bröderna Mikael och Mikael fann varandra i tonåren: Vilken lycka!

Bröderna Sjöberg i profil i motjlus.

Mikael och Mikael.

Foto: Ewa Stackelberg

Mikael Sjöberg, 58 och Mikael Sjöberg, 57 är bröder. Inte nog med att de har samma namn de är också lika och blir ofta förväxlade. Båda har glimten i ögat och nära till skratt trots att de har en tuff och brokig historia bakom sig med barnhem och fosterhem och de har blivit utsatta för förväxlingar och misshandel. – Vi visste inte om varandra under barndomen och det var helt omvälvande att plötsligt få en bror i tonåren.

Vi träffas i storebrors hus i Kallinge. När de båda öppnar dörren ser de nästan som tvillingar. Och eftersom de heter likadant och bor i samma samhälle, är det upplagt för missförstånd.

De skrattar.

– Jag fick problem en gång med min dåvarande fru när det helt plötsligt började dyka upp vänförfrågningar från en massa kvinnor. Frugan trodde jag var ute och slarvade och var väldigt upprörd, säger storebror Sjöberg.

– Jag fattade ingenting, men sedan hörde jag med brorsan. Det visade sig att han varit på en bilträff, en cruising-träff, och bett alla han mötte att lägga till honom som facebook-vän. Och när de sökte på ”Mikael Sjöberg” och såg bilden på mig, som var lik den de mött på bilträffen, la de till mig som vän, säger storebror.

Folk tar fel

Hemma i Kallinge händer det ofta att folk tar fel på dem. Lillebror har en verkstad där han lagar gräsklippare och ibland när de träffar storebror Sjöberg på gatan tar de fel och frågar ”När blir min gräsklippare klar?”

– Då brukar jag säga att kom imorgon så är den lagad. Lillbrorsan brukar bli lite förvånad när folk vill hämta ut sin gräsklippare. ”Men du sa ju att den var klar!?”

Storebror Mikael har bott i Småland sedan barndomen, men för tre år sedan flyttade han ner till Kallinge för att vara nära sin bror. De delar bland annat samma brinnande intresse för amerikanska bilar.

– Vi har mycket roligt ihop. Det är skönt att ha en bror som känner till bakgrunden och även om vi inte pratar om det jobbiga vi upplevt särskilt ofta så vet vi att vi har varandra. Det är ett stöd och en trygghet. Och det är kul att känna igen sig i brorsan när man vuxit upp i fosterfamiljer där man aldrig fått uppleva någon riktig familjekänsla eller tillhörighet.

Togs ifrån sina föräldrar

Bröderna är födda i Stockholm men båda togs ifrån sina föräldrar direkt på BB på grund av missbruksproblem i familjen. Allt var kaotiskt, till och med födelsedatumen är osäkra, storebror är född den 1 eller 2 april och lillebror den 24 eller 25 mars. Föräldrarna bodde på söder och det var både alkohol och andra tragiska förhållanden i bilden.

Och namnen då? De blev inte döpta. Äldre brodern kallades Mikael i papperen och yngre brodern nämndes Olle. Men när lillebror kom till en fosterfamilj bytte de ut hans namn till Mikael. De hade just fått en egen liten son som döpts till Olle.

Sedan dess heter båda bröderna Mikael Sjöberg.

– När vi efter många år begärde ut handlingarna om vad som hänt oss och om vår ursprungsfamilj, var det en obehaglig och jobbig läsning, säger lillebror.

Vi sitter i soffan medan bröderna berättar.

– De gjorde skillnad på mig och sina egna barn

Storebror Mikael togs ifrån mamman på BB och fördes till ett spädbarnshem. Sedan kom han till ett fosterhem. Därefter till ett barnhem igen. Och så till ett nytt fosterhem och så sändes han fram och tillbaka mellan fem barnhem och sex olika fosterhem, innan han till slut 6 år gammal kom till ett fosterhem i Småland där han fick stanna tills han gått ut skolan.

– De gjorde skillnad på mig och sina egna barn. Jag hade det inte lätt under uppväxten och visste att jag inte hörde till och fick genomlida mycket. Men tack vare några vänner som hade en liten verkstad hittade jag en fristad. Där tillbringade jag all ledig tid och mekade. Det räddade mitt liv och jag stack hemifrån så fort jag fått jobb, säger storebror Mikael.

Han flyttade till egen lägenhet när han var 17 år.

Träffat ny kärlek

– Jag har jobbat och gjort rätt för mig hela mitt liv. Jag varken dricker, knarkar eller röker och har aldrig haft problem med pengar. Jag gifte mig tidigt, min fru hade redan fyra barn och vi fick två gemensamma. Jag har tagit hand om allihop, de är vuxna nu och det har gått bra för dem i livet. Jag har gjort min plikt. Barnens mor och jag är skilda och nu har jag träffat en ny kärlek, berättar han.

Lillebror Mikael togs också direkt från mamman på BB till ett spädbarnshem. Redan som bebis placerades han i ett fosterhem på landet i Blekinge.

– Redan som liten fick jag börja jobba, köra in ved, sköta höns och grisar och rensa ogräs i potatisåkern. Om jag inte jobbat tillräckligt bra kunde de straffa mig och hålla mig upp och ner och doppa mig i nässlorna. De fick flera egna barn som de behandlade bättre än mig.

Tufft som dyslektiker

– Jag minns en fruktansvärd händelse när grannens djur hade rymt och den stora tjuren hoppade över grinden in på vår tomt. Alla blev rädda och sprang in i huset men jag blev kvar därute och tjuren jagade mig tills jag hoppade ner i trappen till källarnergången där djuret inte nådde mig.

Det var tufft och skolan och socialen reagerade också.

Som dyslektiker hade han det svårt i skolan.

Mikael och Mikael sitter i soffan tillsammans med sina kärlekar.

Från vänster: Sambo Marianne Johansson med yngste brodern Mikael Sjöberg, äldste brodern Mikael Sjöberg med sin särbo Ann Petersson.

Foto: Ewa Stackelberg

– Hemma menade de att jag aldrig skulle klara att ta körkort och jag trodde dem.

Men det fanns ett ljus i mörkret och det var en lantbrukare som bodde i närheten.

– Han tog mig under sina vingars beskydd och jag började jobba där när jag var 16 år. Jag tjänade lite pengar. Det var en man som hade respekt med sig i bygden men han var snäll och lärde mig köra traktor och bil. Han uppmuntrade mig och följde med till körskolan och förklarade för dem att de måste hjälpa mig lite extra med teorin. Jag kunde ju redan köra och till slut fick jag mitt efterlängtade körkort.

Flydde till slut

En sommarkväll när lillebror Mikael var 19 år åkte han med några skolkompisar till en marknad. Han måste vara hemma prick klockan tolv och när han kom tillbaka lite för sent den kvällen brakade eländet lös.

– Det var då jag bestämde mig för att fly från alltihop.Jag sprang genom skogen och över fälten tills jag kom fram till en skolkamrats hus mitt i natten. De öppnade och hans pappa sa att nu fick det vara nog. Mikael fick hjälp att skaffa både lägenhet och snart hade ett jobb.

– Jag har ju alltid varit duktig på att skruva och meka med motorer.

Snart kunde ha laga vilken motor som helst. Och det har han fortsatt med hela livet.

Han gifte sig 1986 och fick tre barn.

– Jag har velat ge mina barn glädje och göra allt bra för dem. Han och frun skilde sig år 2000. Numera är han sambo med Marianne Johansson och bor i Kallinge sedan flera år.

Fler syskon

De två bröderna visste inte om varandra under barndomen. När de var i tidiga tonåren och kom avslöjandet.

– Det var en stor överraskning att jag hade en bror, säger den äldre Mikael.

Deras biologiska föräldrar hade dessutom fått ytterligare minst fyra barn och två tvillingsystrar bodde i en fosterfamilj i Göteborg. Dessa tog kontakt med storebror Mikaels fosterföräldrar i Småland och uppmanade dem att berätta för både honom och hans yngre bror i Blekinge hur alltihopa låg till.

– En dag sa de till mig att jag hade syskon och att jag kunde börja med att skriva ett brev till min bror Mikael. Jag blev överlycklig, tänk att jag hade en bror så nära. Jag var helt exalterad när jag skrev till brorsan.

Lillebror Mikael blev sedan inkallad till stora rummet hos sina fosterföräldrar: ”Först vill vi berätta för dig att du inte är vår egen pojk! Och här har du ett brev från din bror!”

– Det var helt omvälvande. Jag hade lite svårt för att läsa eftersom jag är dyslektiker men till slut fattade jag att jag hade en bror och även fler syskon. Först blev jag glad men när brevet avslutades med ”Hälsningar från din bror Mikael Sjöberg” trodde jag det var ett skämt, att de lurade mig. Så heter ju jag också. Jag fattade ingenting.

Men missförstånden reddes ut och sedan blev det bestämt att fyra av syskonen skulle träffas i Göteborg hos systrarnas fosterfamilj.

– Det var ett äventyr att sätta sig på tåget och komma till en storstad. Ännu mer märkligt var det att få träffa sin bror med samma namn och våra tvillingsystrar Maj och Yvonne, som är några år äldre.

Fick veta mer om släkten

Systarna hade det bra hos sin fosterfamilj. Vi har fortsatt att ha en del kontakt genom åren och vi har också haft kontakt med två bröder i Stockholm, varav den ene är död nu. Vi har även hittat flera släktingar och halvsyskon. Vi träffade aldrig våra föräldrar innan de dog. Men det ordnades en akut släktträff 1997 när pappas äldre syskon var gamla och skröpliga. Då fick vi veta mycket om hur det hade varit i familjen och släkten.

Men framförallt är det vi två som umgåtts och peppat varandra.

För tio år sedan föll yngre Mikael 15 meter från ett berg och skadade sig allvarligt.

Den yngre brodern har mustasch och håller om sin äldre bror.

De är lika, bröderna Mikael Sjöberg, men lillebror har mustasch.

Foto: Ewa Stackelberg

– Jag och min son var ute och gick i skogen med hunden. När vi kom upp på berget såg vi ett murket träd som stod lutat över bergskanten. Vi hjälptes åt att knuffa på det på skoj. Plötsligt lossnade det och föll ner och jag som fastnat i en gren med kläderna följde med i fallet.

Han krossade flera ben i kroppen och fick en svår skallskada. Mikael som under hela livet memorerat allt för att han haft svårt för att läsa, miste en del av sitt fantastiska minne.

Se också 8 skådisar som jobbat ihop med sina syskon

Vi listar 8 skådespelare som jobbat tillsammans med sina skådespelande syskon

Show more

– Men jag är glad att jag överlevde.

Fick ett erkännande

För fyra år sedan fick bröderna äntligen möjlighet att tillsammans med många andra som farit illa under sin uppväxt i barn- och fosterhem, söka upprättelse. De fick en ekonomisk ersättning för vad de hade fått utstå under barndomen.

– Det var en slant som gav en viss lindring och ett erkännande, men de djupaste såren och ärren får man leva med. Vi diskuterade det här och sedan bestämde vi oss för att köpa varsin amerikanare för pengarna. Storebror köpte en Buick Skylark, cabriolet GS -71 års modell. Och lillebror en Chevrolet Impala från 1960. Dessa bilar putsar de och sköter om och de förvaras i garage på vintern.

Storebror i sin Volvo P 1800.

Foto: Privat

– På somrarna har vi en massa kul med våra bilar tillsammans med vänner och biltokiga kompisar från hela landet. Vi kör till stora träffar men gör även utflykter hemmavid. Bara att åka en runda med våra kärestor en härlig sommarkväll, grilla och träffar vänner är rena drömmen. Då njuter vi och glömmer det gamla och ser ljust på livet och framtiden.

Mer intressant videoinnehåll hos allas.se:

Läsarberättelse: Min barndom förstörde min självkänsla

När Marie släktforskade upptäckte hon en okänd historia