Byborna lever Bullerbyliv vid älven: ”Hela byn ryms i ett kök”
Kaffetår och påtår fylls i kopparna på köksbordet hemma hos Katarina Wennström och Jonas Andersson i byn Kalix Älv, norr om Överkalix i Norrbotten.
Deras hus är det sista längs byvägen, sedan tar skogen vid. Här går travhästarna fritt i hagen som gränsar mot både skog och fruset vatten – det var just läget som fick Katarina och Jonas att flytta hit.
I familjens villa är det fullt hus när föräldrar och barn samlas för en fikastund. Hela byn ryms i familjens kök!
– Vi är färre än 20 personer här i Kalix Älv och jag är byaålderkvinnan, alltså äldst av oss alla, säger Katarina, och skrattar.
Kalix Älv – unik by
I en bygd där genomsnittsåldern generellt är betydligt högre än i övriga landet sticker hennes by ut rejält. I byns fem hushåll bor bara unga personer och generationsskiftet har skett under de senaste 15 åren.
Bygden har annars stor utflyttning, men här har de unga familjerna valt att gå mot strömmen. För dem är det så självklart att de knappt förstår frågan varför.
– Det är så fint att bo på landsbygden. Vi har nära till naturen, det är lugnt och skönt. Men det är ändå mycket liv här, vi är ett kvällspiggt gäng och det händer alltid något på gårdarna. Alla är med i byns vägförening, vi har förbättrat vägen tillsammans. Vi renoverar, jobbar med djuren, åker skidor eller skoter, säger Katarina och berättar att sammanhållningen är jättefin.
Vi är ett kvällspiggt gäng och det händer alltid något på gårdarna
Villorna ligger efter varandra, som på ett pärlband, men tillräckligt långt ifrån var- andra för att alla ska ha ett avskilt läge. De ligger efter älven som gett byn sitt namn, Kalix älv.
Det unika med den lilla byn är att snittåldern här är klart under 30 år – och detta i en bygd där befolkningen annars hör till landets äldsta!
Det var Ulrika och Jörgen Nilsson som vände trenden när de köpte ett hus i byn för drygt 20 år sedan.
– Då fanns det bara äldre människor i byn – några var över 90 – och det bodde bara nio personer här. Vi blev väldigt positivt bemötta, många tittade in till oss medan vi renoverade huset. De tyckte att det var kul med lite liv och rörelse. Bland annat två äldre kvinnor som brukade ta en sparktur genom byn och som ofta stannade och pratade med oss, berättar Ulrika.
Ulrika flyttade till Överkalixbygden som 16-åring när hennes föräldrar valde att återvända till hemtrakterna vid Luleå. Det dröjde inte länge förrän Ulrika och Jörgen blev ett par.
– Jag hade hört talas om en ny tjej som flyttat hit och när vi träffades sa jag att hon hade fina lovikkavantar. På den vägen är det, säger Jörgen och skrattar. Han växte upp i en annan av byarna runt centralorten Överkalix.
Jörgen och Ulrika bodde i en lägenhet men längtade efter att bo i villa när han fick tipset om ett ledigt hus i den lilla byn.
– Det var ett hus med stora renoveringsbehov och jag valde medvetet att inte visa källaren för Ulrika när vi kom hit på visning. Då hade det nog inte blivit någon flytt, säger Jörgen och berättar att de gjort en omfattande renovering av hela kåken.
Paret var bara lite över 20 år när de flyttade till huset med drömläget vid vattnet. Här, med älven som fond, valde de också att viga sig inför 70 släktingar och vänner.
– Vi kunde inte tänka oss något vackrare ställe att gifta oss på. Varför gå över ån efter vatten? säger Ulrika.
Flera år senare kom barnen Axel och Astrid.
– Det är så bra att vi bor nära älven, jag brukar fiska mycket på somrarna. På vintern kör vi skoter direkt från gården, berättar 14-årige Axel, som kan rabbla en mängd fördelar med sin hemtrakt.
Jag tror att många längtar efter att bo så här
– Det tar exakt 26 minuter att cykla in till Överkalix skola och det är jättenära till återvinningen. Därifrån brukar jag hämta gamla cyklar och annat som jag bygger om. Jag gillar att meka i garaget med pappa. Och att köra traktor! Ibland brukar pappa ploga upp en skridskobana på isen, säger han.
Tipsade vännerna om unika platsen
Mamma Ulrika skrattar och säger att livsstilen på landet gör att man blir mer kreativ. Det märks inte minst på sonen, som alltid har massor av projekt på gång.
– Jag tror att många längtar efter att bo så här, säger hon och ser ut över de öppna vidderna.
Jonas och Katarina var näst på tur att bli Kalix Älvbor och det var de som i sin tur tipsade vännerna Ida och Daniel Cedering om nästa lediga kåk i byn.
– Vi blev helt begeistrade i läget! Både jag och Daniel kommer från olika byar i trakten och vi ville gärna bo lantligt. Vi har både släd- och jakthundar och nordsvenska arbetshästar, och alla får plats på gården. Det är lite Bullerbykänsla här, barnen kan leka fritt, säger Ida och berättar att även hon och Daniel valde att gifta sig och ha bröllopsfest hemma på gården.
25-årige Emil Larsson flyttade till Kalix Älv för drygt två år sedan.
– Jag tog över farmors gamla hus. Jag känner byn utan och innan. Som barn var jag ofta hos farmor. Det var kul att komma hit och köra skoter, säger Emil, som inte saknar stadslivets utbud.
– Och gör jag det så kan man ju åka till Luleå eller Kalix, det tar bara en timme eller två.
Detta är byborna i Kalix Älv
Familjen Wennström-Andersson:
Katarina Wennström, 51, skinnhantverkare och hemtjänstpersonal, Jonas Andersson, 48, golvläggare, Wilhelm, 16. Familjen har travhästar, ett stort stall och läderverkstad är under uppbyggnad.
Det bästa med att bo här: ”Utrymmet för travbana och hästliv. Att kunna ha sitt jobb hemma!”
Familjen Nilsson
Ulrika Nilsson, 46, Jörgen Nilsson, 48, rörmokare, Axel, 14, och Astrid, 2,5 år. Familjen bor i ett hus alldeles intill älven.
Det bästa med att bo här: ”Närheten till fisket, de stora utrymmena för barnen att leka på.”
Familjen Cedering
Ida Cedering, 37, arbetsförmedlare, Daniel Cedering, 42, skogsentreprenör, Hilding, 9, och Helga, 7. Familjen har hunduppfödning och äger två nordsvenska hästar som både arbetar i skogen och drar släde när det vankas julmarknad.
Det bästa med att bo här: ”Läget vid älven! Vi blev begeistrade så fort vi såg hur vackert byn låg. Här finns knappt någon trafik, det är lätt att släppa ut barnen.”
Familjen Andersson-Larsson
Linnea Andersson, 29, sjuksköterska, Erik Larsson, 32, lastbilschaufför, Enya, 7, Milo, 4. Familjen har två labradorer.
Det bästa med att bo här: ”Närheten till naturen. Det är så enkelt att vara hundägare, vi bara öppnar dörren så får de rasta sig själva.”
Emil Larsson
Emil Larsson, 25, maskinförare. Gillar att åka skoter.
Det bästa med att bo här: ”Att åka ut med skoter direkt från gården.”