Carina vårdade sin sjuka man – blev kär i en annan
Carina Olofsson och Peter Kvarnestam träffades för första gången 1994, när de bodde grannar i Hovdala utanför Hässleholm och gjorde gemensam sak för att sätta stopp för kommunens planer på en skjutbana där de bodde.
– Vilken snygg kille, tänkte jag, och hjärtat gjorde en extra volt, minns Carina, 54 år i dag.
– Jag tyckte att Carina var otroligt vacker och undrade vad hon gjorde här ute i skogen.
Fast just då var det enbart kampen mot skjutbanan som gällde eftersom båda levde i relationer.
– Jag var gift och hade inte en tanke på att flirta med någon annan, förtydligar Carina.
– Jag såg Carina som en drömkvinna, men hon var gift och jag förlovad sedan två år. Lever man i en relation håller man sig till den, fyller Peter i.
Även personkemin klickade. De hade exakt samma humor och trivdes i varandras sällskap. Vänskapen blev också inledningen till en 20 år lång, hemlig förälskelse. Fast ingen av dem visste att även den andre hyste varma känslor.
53-årige Peter bodde vid den här tiden i Stockholm och jobbade inom IT-branschen, där även hans dåvarande fästmö hade anställning. Gården i Skåne hade han köpt från dödsboet efter sin morbror och där tillbringade han semestrar och en del helger.
– Vi hade mycket korrespondens när vi kämpade mot kommunen. Jag lärde också känna Carinas man och vi blev alla goda vänner, berättar Peter.
Maken sjuk i ms
Carina hade träffat sin dåvarande man när hon var 16 och han 23. De hade gift sig 1991 och flyttat till Hovdala för att leva sin lantliga dröm som månskensbönder på en liten gård.
Men drömmen slogs brutalt i spillror efter bara några år.
– Min man drabbades av den allvarligare formen av ms. Ungefär samtidigt visade det sig att jag var gravid och vår dotter Nelly föddes ett år senare.
Makens sjukdom gjorde att de inte kunde bo kvar på gården utan fick köpa ett hus som var mer handikappanpassat i Tyringe. Kontakten mellan Carina och Peter blev mer sporadisk.
– I skogen intill vår gamla gård brukade jag plocka svamp och ibland passade jag på att köra förbi och hälsa på Peter, jag ville ju träffa honom.
– Jag blev alldeles varm i kroppen när hon knackade på dörren, säger Peter som brutit sin förlovning 1997 och var singel.
Carinas man fick allt svårare att klara sig själv.
– Jag arbetar heltid som ekonomiassistent på en elfirma i Hässleholm. Efter jobbet tog jag hand om min sjuke make, samtidigt som Nelly var liten och behövde omsorg. Jag var ofta helt slut när jag kom till jobbet på morgonen. Efter upprepade kontakter med Försäkringskassan fick vi assistenthjälp även på nätter och helger.
Carina blev en vårdare
Maken drabbades även av demens, något som förändrade hennes älskade man mycket.
– Innan han fick rätt mediciner kunde han bli aggressiv. Även om det tillhörde sjukdomsbilden var det smärtsamt och tog hårt på mig.
Relationen som man och kvinna hade då sedan länge upphört.
– Jag blev en vårdare. Till slut kände han inte ens igen mig och ibland trodde han att jag var hans mamma.
Det var en tuff tid för Carina, som dessutom drabbades av reumatism när hon var 45 år, vilket gjorde livet ännu jobbigare.
– När jag fyllde 50 år ställde jag mig frågan vad det var för liv jag egentligen levde. I arton år hade jag bara funnits till för att vårda min make och att uppfostra vår dotter. Jag kände att jag måste börja tänka på mig själv.
Snart föddes tanken på att bjuda hit hennes gamla granne på middag.
Höll kontakten via Facebook
2004 hade Peter flyttat ner till Skåne permanent och träffat en ny kvinna. Paret hade fått en dotter men gått skilda vägar fem år senare.
Carina och Peter hade hållit kontakten via Facebook och Carina föreslog att de skulle ses.
Han tackade konsekvent nej, av ren självbevarelsedrift.
– Jag visste hur sjuk hennes make var och förstod att de inte levde som man och kvinna längre. Jag tog det som en självklarhet att det fanns en annan kärlek i hennes liv men ville inte få det bekräftat. Hon hade funnits i mina drömmar genom åren. En återkommande dröm var en där vi möttes på en äng i gryningen och omfamnade varandra. För att komma undan mina känslor försökte jag intala mig själv att hon inte var så fantastisk som jag inbillade mig.
Men när Carina kom med en middagsinbjudan inför påskhelgen 2014 tackade Peter ja.
– Till slut ville jag veta. Hade hon en ny man skulle jag släppa min kärleksdröm.
Peter tog med sig dottern Clara och det blev en trevlig middag. Carinas man och hans assistenter var också med.
Upp över öronen förälskad
När det så var dags att bryta upp och ge varandra en avskedskram ville de inte släppa taget om varandra.
– Jag kände en sådan värme inombords, säger Peter, och Carina nickar instämmande.
När Peter kom hem på kvällen och hade nattat dottern skrev han till Carina: ”Jag vill lära känna dig mer.” När han skickat iväg det blev han betänksam och skrev ett nytt: ”Säger jag för mycket nu eller är det okej?”
Svaret kom: ”Det är okej.”
För Carina kändes det så rätt att hon dagen efter anförtrodde sig till sin svägerska och berättade att hon träffat en ny man och var förälskad.
– När vi började träffas var det bara korta stunder eftersom det alltid fanns assistenter här i huset. Det fick bli när jag till exempel hämtade och lämnade Peter vid tåget eftersom han arbetade i Stockholm under veckorna. Ibland arbetade Peter hemifrån och då kunde vi träffas i smyg på lunchen.
– Att vara trogen den man gift sig med och lovat älska i nöd och lust hade alltid varit viktigt för mig. Men var går gränsen? När min man inte längre känner igen mig, när vi inte kan leva som man och kvinna? Är det rimligt att tvingas stanna kvar i ett äktenskap som bara går ut på att vårda sin make tills han dör? Jag tyckte inte det. Dessutom var jag upp över öronen förälskad i Peter, berättar Carina.
Men känslan av skam fanns ständigt där. Och rädslan för hur makens anhöriga och omgivningen skulle se på henne.
Frågade hans syskon om lov
Till slut tog hon mod till sig.
– Jag kontaktade min makes bror och syster för ett möte. Då berättade jag precis om det var, att jag träffat en annan man. Jag sa att jag fortfarande kunde vårda deras bror, tills vi hittat ett bra boende åt honom. Till min glädje tyckte de jag gjorde rätt och önskade mig all lycka. Jag frågade även min dotter och hon sa att det var okej för henne. Egentligen skulle jag ha velat berätta sanningen för min man. Hade han varit så frisk att han kunnat förstå hade det känts bättre.
Peter blev lycklig när hon berättade om sitt beslut.
– Jag var så förälskad, och för mig kändes det som att äntligen få komma hem till något jag väntat på i 20 år.
Peter behöll sin gård, men tillbringade mesta tiden hos Carina. Huset var avdelat, där den ena delen var vårdplats åt hennes man och den andra blev Carinas privata del. Därför kunde alla tre bo under samma tak. Hennes man såg Peter som en vän som var på besök.
– Självklart var det inte så jag ville leva med min nya kärlek, det var jobbigt, säger Carina. Men att flytta någon som är beroende av assistans dygnet runt är inte enkelt och köerna till anpassade bostäder är oerhört långa. En god man måste träda in och företräda vid bodelning. Jag hade min man på avlastning två veckor i månaden, så jag och Peter fick ändå mycket tid för oss själva. Att bo på Peters gård under tiden gick inte på grund av min reumatism.
I mars förra året var skilsmässan klar.
– Vår kärlek växer sig bara starkare för varje dag, säger Carina och ger Peter en kärleksfull blick, samtidigt som de berättar fortsättningen på sin kärlekshistoria.
– Vi vill sälja våra boenden och flytta in i ett gemensamt hus. Och gifta oss. För oss känns kärleken till varandra som en vacker saga som bara har börjat …
När Carina och Peter möttes blev det inledningen till en 20 år lång, hemlig förälskelse. Sedan fyra år är de ett par på riktigt.
Av Mikael Svensson
Foto: Stefan Sandström