Caroline Engvall uppmärksammar ungdomars utsatthet på nätet

Hon går barfota genom villaträdgården. Här finns sparkcyklar, klätterträd och ett lite igenvuxet fotbollsmål. Höstsolen värmer och Carolines närvarande skratt ljuder över trädgården.

Det är en sådan enorm kontrast till allt det mörka som hon ser i sitt jobb som journalist och författare. Hon skriver, föreläser och folkbildar om sexövergrepp på nätet och hur vi kan skydda våra barn och unga mot alla de som vill göra dem illa.

– De är många. Och de använder extremt raffinerade metoder. Det handlar om bekräftelse och smicker och tjat. Men också att de hotar att bränna ner deras skola eller döda deras föräldrar eller husdjur. De räknar ner, 10-9-8-7… om du inte har skickat bilderna innan jag kommit till ner till 1 så bränner jag ner ditt hus. Det här kan vara väldigt svårt att möta för en nio-tio-åring som sitter ensam, berättar Caroline.

Mardröm på darknet

Förövarna trålar brett, skickar ut hundratals krokar på samma gång, och om de bara får napp på ett av dem så är de nöjda.

Minns fortfarande de första slagen, och det lilla barnets totala hjälplöshet.

relationerFrida Boisen blev slagen av sin pappa: ”Han som skulle skydda mig från allt ont... ”

Hon har jobbat med problematiken kring sexbrott mot unga i snart tjugo år och har gjort mycket under-cover-research (efterforskningar under täckmantel) på nätet.

– På darknet, det dolda internet, sker den värsta mardrömmen som man kan tänka sig. Där sker handel med droger, vapen och barn. Och det måste vi känna till, för efterfrågan på barn är enormt stor.

Caroline har infiltrerat högt uppsatta pedofilnätverk och sett mer än hon någonsin hade kunnat föreställa sig.

Det har också skett en klar attitydförändring – och det är att vi i dag kan se regisserade övergrepp på barn, både här i Sverige och i andra delar av världen, säger Caroline Engvall.

– Jag blir väldigt berörd av många av de historier jag möter på nätet. På de mörkaste av mörka sajter är övergrepp på barn en del av vardagen.

Vad har förvånat dig allra mest?

– Att föräldrar och skolor fortfarande har så svårt att ta de här samtalen med sina barn om vad de gör på nätet. I dag är det viktigare än någonsin. Internet är fantastiskt, i dag ligger hela världen tillgänglig för våra barn och unga i mobilen. Men det innebär också att hela världen har tillgång till våra barn.

– Barn och ungdomar är nyfikna på det som är förbjudet, det är ganska naturligt. Om vi föräldrar då tycker att det är alldeles för svårt eller pinsamt att prata om det som är kittlande eller förbjudet, så ska vi vara väldigt medvetna om att det finns många där ute som mer än gärna tar över de svåra samtalen.

Caroline tar en liten paus.

– Vill vi verkligen ge dem den makten över våra barn?

Caroline Engvall pratar så man förstår, och hon gör det överallt, i slott och koja – och i riksdagen. Kungahuset är också engagerat i hennes arbete och hon föreläser och utbildar våra riksdagsledamöter.

14 år och till salu

Hennes eget starka personliga intresse av ämnet startade med en helt vanlig tjej, Tessan. Hon blev våldtagen på väg till hästträningen, men vågade inte berätta för någon. I stället började hon skada sig själv med sex för att döva ångesten.

– Hon hade sex med många farliga vuxna som ville henne illa. Hon beskrev det som om hennes ångest blev mindre i och med att det gjorde så ont både på insidan och utsidan.

Caroline Engvall träffade Tessan när hon var chefredaktör för ungdomstidningen Frida. De höll kontakten över flera år och när Tessan hade kommit ut på andra sidan ångesten och mådde bättre, fick Caroline tillåtelse att skriva om henne i boken 14 år och till salu.

I dag har det blivit åtta böcker om ungas utsatthet och sexbrott på nätet, den senaste kom ut i våras och heter Dockleken. Det är en kriminalroman med verklighetsbakgrund och handlar om att gränsen mellan att vara ett offer och förövare sällan är knivskarp.

– Jag är oerhört stolt över boken, det finns så mycket av mig själv i den, säger Caroline.

Skam och skuld

Som vanligt har hon gjort mycket av sin research i nära samarbete med ”sina poliser”, som hon kallar dem, med mycket kärlek i rösten. Och hon uppmanar alla som ser något olagligt på nätet att ta skärmdumpar och polisanmäla.

– Det kan räcka med en enda anmälan för att kunna nysta upp ett internationellt pedofilnätverk.

Tyvärr vågar ungdomar som blir utsatta för övergrepp sällan berätta för oss vuxna.

– De lägger mycket skam och skuld på sig själva, för att de har skickat de här bilderna och blev lurad av den här personen som kanske inte var en kompis. De tycker att de har svikit sina föräldrar, som kanske har berättat exakt vad man får och inte får göra på nätet.

Förövarna finns i alla samhällsklasser och överallt. I ett pedofilnätverk som Caroline djupdykt i finns både poliser, advokater, socialsekreterare, lärare och präster. Och de är verkligen inte bara ”fula gubbar”.

– Det kryper allt längre ner i åldrarna. Nu förekommer det att unga köper sex tillsammans, som en ”kul grej”. Och en del använder mycket våld.

Porrens påverkan

Vardagen präglades av missbruk, sexuella övergrepp och föräldrar som bara såg till sina egna behov.

relationerCaroline bröt med sin destruktiva barndom: ”Hur kunde mamma och pappa göra mig så illa?”

Caroline Engvall säger att vi måste kunna prata om hur porren och våldet påverkar oss.

– Det är inte ovanligt att små barn råkar klicka på en länk och plötsligt är inne på en porrsajt. Vi måste vara medvetna om hur tillgängligheten påverkar vad de unga tror är normalt i en sexuell relation. Våga ta den diskussionen.

I dag ser 41 procent av alla unga män mellan 16 och 29 år på porr, dagligen, enligt färska undersökningar.

– Av tjejerna är det 30 procent som tittar på porr. Hur blir det i en relation? Och framför allt: Vill vi verkligen lämna över sexualundervisningen av våra barn till den lättillgängliga porren på nätet?

– Det är så viktigt att börja prata med barn tidigt, säger Caroline.

– Så att de får reda på sina rättigheter – och skyldigheter – kring sina kroppar. Vi måste prata om vad som är bra hemligheter och dåliga hemligheter.

Men hur ska man då börja prata med sina barn? Om man har en tonåring – var börjar man, vad säger man?

– Fråga vad de har upplevt på nätet i dag. Vad har de sett för bilder? Finns det någon ”challenge” på gång, där de utmanar varandra att göra värre och värre saker? Koppla det till något som ni har sett på nyheterna, be dem berätta mer om det. Visa att du hela tiden vill lära dig mer kring barnens värld på nätet.

Ta inte mobilen

Vi vuxna behöver inte vara så rädda för att ställa fel frågor, menar Caroline. Men undvik att skuldbelägga eller säga sådant som: ”…men du visste ju att du inte skulle…”

– Och hota absolut med inte att ta mobilen! Det är barn och ungas absolut värsta mardröm. Råkar du ändå ha gjort det så kan du absolut backa och be om ursäkt och förklara din reaktion och börja om från början.

Om man som anhörig är orolig för att barnen har varit utsatta för hot, trakasserier eller övergrepp så finns det en del varningssignaler att hålla koll på: någon form av beteendeförändring, att de slutar med något som de tyckte var roligt tidigare, att de sover dåligt eller har svårt att koncentrera sig.

– Här vill jag också slå ett slag för de duktiga flickorna och pojkarna som kanske är de som håller den här hemligheten hårdast. De som är uppfostrade att vara artiga, att inte göra någon besviken – heller inte på nätet. De där som vet precis vad man får eller inte får göra – och då skäms de ännu mer, säger Caroline

Om det redan har hänt? Vad säger du till de unga att man kan göra då?

– Om det redan har hänt vill jag verkligen uppmana den som är ung att man försöker berätta för en trygg person, en förälder, en granne eller en lärare. Reagerar den personen inte som du önskar, så försök igen, berätta för någon annan. Det finns personer därute som faktiskt har både kunskap och ork att lyssna på dig.

Är det hot eller trakasserier, så är det är viktigt att spara skärmdumpar för att underlätta polisens arbete att hitta personerna som gör det här mot dig och kanske mot flera personer. Spara dem och polisanmäl det som sker.

Safe selfie

Tvingades arbeta och bo under omänskliga förhållanden.

relationerAbbi Åkvist lämnades bort och blev barnslav som 4-åring

Från och med i höst kommer Caroline Engvall att starta Safe selfie academy – ett nationellt projekt som ska ut i skolorna för att låta barn och unga ta del av den här kunskapen. Skolungdomarna kan ladda ner material från nätet med information, för att både kunna arbeta förebyggande, men också hjälpa sina kompisar om de har drabbats. Dessa unga ”ambassadörer” ska sedan kunna sprida sin kunskap vidare, som ringar på vatten.

Caroline säger att hon ville starta sin Safe selfie academy eftersom hon märkte att kunskapstörsten bland våra svenska elever var enorm.

– Det här har ingen vuxen någonsin pratat med mig om! säger de. De har ju ett stort behov av att prata om de här sakerna.

Hur orkar hon då själv fortsätta sitt engagemang efter snart tjugo år?

– Jag omger mig med bra människor och så slåss jag. Jag kör en hel del thaiboxning och tränar nästan varje dag. Jag svettas ut mycket och rensar skallen. Att skriva är också ett sätt att bearbeta det jag ser, då får jag ur mig det, så det inte fastnar.