Frida Boisen blev slagen av sin älskade pappa
Frida Boisen räds inte gubbvälden, cybertroll eller utmanande chefredaktörsjobb. Hon vill alltid stå upp för de svaga, ofta de utsatta barnen, och trotsar jantelagen utan att blinka.
Hennes stora förebild i livet är hennes pappa, som var äventyrslysten och driven och med ett globalt miljötänk. Hon har skrivit mycket om sin stora pappakärlek och sorgen efter hans död.
Kanske var det därför kontrasten blev så stor när hon nyligen berättade om barnmisshandeln i en krönika i Aftonbladet:
”Jag var bara sex år när jag kände de första slagen mot min bara hud. Han la mig över knät, drog ner mina byxor och trosor, höjde handen och slog och slog och slog, mot min lilla barnstjärt. Tog i allt vad han kunde. Trots att jag skrek och grät och försökte hålla händerna för.”
Han som slog var hennes älskade pappa. Hennes hjälte. Hur är det ens möjligt?
Smärtsamt svek
Frida Boisen sitter framför mig i soffan i sin stora våning mitt i Stockholm. Hon är barfota, håret faller livfullt runt hennes ansikte och klänningen lyser gul. I de generösa fönstren står bilder av barnen och en äldre man som jag anar är hennes pappa.
Havet syns i bakgrunden, han ler mot kameran och hans gråa hår flyger lite bångstyrigt i sommarvinden.
Frida Boisen, hon som var sin pappas flicka, sitter framåtlutad med händerna ihop i knät. Hon har hunnit fylla 44 år men minns fortfarande tydligt de första slagen.
– Det var fruktansvärt. En sådan chock. Jag känner de där slagen fortfarande, vartenda ett, rent fysiskt, jag blir aldrig av med dem. Och samtidigt, det lilla barnets känsla av total hjälplösheten.
– Trots att jag vädjade och skrek så fortsatte han. Paniken i mig växte när slagen inte slutade, trots att jag vädjade: Snälla, pappa, sluta! Det var riktigt hårda slag av en man som tog i allt vad han kunde.
– Men den värsta smärtan var nog ändå sveket. Min pappa var ju den som skulle skydda mig från allt ont i världen. Chocken i att han då var den som gjorde mig illa gick inte ihop i huvudet.
Kunde inte förklara misshandeln
Hennes enda ”brott” som sexåring var att hon hade tjatat om att få följa med och vinka av farmor och farfar när de skulle till tågstationen. Förmodligen hade det blivit så pinsamt för honom, så han ville läxa upp henne. Det är så hon har försökt förstå si tuationen i efterhand, men hon vet inte med säkerhet.
– Jag tog upp det med min pappa flera gånger i vuxen ålder, för att försöka förstå hur han tänkte. Men det var som att tala med en vägg, jag kom ingen vart. Han stängde igen. Han hade inga svar.
Efter slagen blev det ännu mer bisarrt. Då skulle allt vara precis som vanligt vid frukostbordet.
– Det var också så sjukt. När man har varit med om att bli misshandlad och bara ska låtsas som om ingenting har hänt.
– Det var som en charad som alla spelade med i. Alla tog på sig det trevliga leendet och frågade bara artigt om någon kunde skicka smöret, tack.
Även senare i livet, när hennes styvmor blivit slagen, var det samma märkliga teater vid frukostbordet. Bara skratt och glada miner i dagsljus. Våldet kom på kvällen och natten.
– Det var fruktansvärda scener. Hon kom in i mitt rum på morgonen och visade upp sitt öga som var helt igenmurat. Det gick inte att öppna, det var helt blått och lila. Jag hade hört hur de bråkade, det var ganska tunna väggar. Jag skämdes så.
En annan natt kom pappan in och sa att de måste åka till sjukhuset. Styvmodern hade brutit armen.
– Det var slag på kvällen och blåmärken och gips på morgonen. Jag vädjade till henne att hon skulle lämna pappa.
Ett vanligt mönster
Frukostcharaderna var hon långt ifrån ensam om att uppleva. När Frida Boisen vågade berätta om hur det var för henne, som barn, kände många igen sig.
– Jag har förstått nu, att det här är ett ganska vanligt mönster, när det förekommer våld i en familj. Man orkar liksom inte prata om det.
– Det här är mot allting vad en familj ska stå för. En familj ska ju älska varandra och behandla varandra med respekt, kommunicera och hitta andra sätt att lösa problem.
– När någon börjar slå så förstör man allt som ska vara heligt i en familj och det blir nog för jobbigt att prata om för vissa. Det blir så över alla gränser.
Vart fjärde barn drabbat av våld
År 2016 gjorde forskare på uppdrag av regeringen en bredare undersökning av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld mot unga.
- Av rapporten, som bygger på svar från 4 700 elever i årskurs 9 och gymnasiet, framgår att 24 procent hade råkat ut för fysiskt våld någon gång under sin uppväxt. 5 procent av barnen hade utsatts för allvarligt våld.
- Faktorer som ökade sannolikheten att drabbas var dålig familjeekonomi, att barnet fötts utanför Norden eller bodde med enbart en förälder.
- Forskarna bakom rapporten anser att det är viktigt att myndigheterna fångar upp riskgrupper, exempelvis föräldrar som missbrukar eller lider av psykisk ohälsa.
Källa: Rapporten Våld mot barn 2016/ Stiftelsen Allmänna Barnhuset.
Det märks att Frida har funderat mycket på allt det här. Vänt och vridit på varenda sanning och vittnesmål. Hur kan det bli så himla fel i en familj? Hur farlig är själva tystnaden? Hur stor del har skammen i att vi inte vågar tala?
Talar om det förbjudna
Till och med för en superkommunikatör som Frida Boisen tog det 36 år att våga öppna upp om det mest förbjudna. Varför så lång tid – och varför berättar hon nu?
– Dels tror jag att jag ville skydda mina barn. De hade en bra relation till sin morfar. När han var äldre såg jag inga som helst tendenser till våld. Han var verkligen jättefin med sina barnbarn.
Men något hände i Frida Boisen när hon såg dokumentären om sångerskan och skådespelaren Josefin Nilssons tragiska öde.
Vem är Frida Boisen?
- Ålder: 45
- Bor: Stockholm
- Familj: Har barnen Tilda, 15, och Arvid, 12, tillsammans med sin man Lars Johansson.
- Gör: Programledare för Trolljägarna. Författare, talare och en av grundarna bakom nya talarförmedlingen Talarnas. Har tidigare varit chefredaktör för bland annat Göteborgs-Tidningen, Plaza Kvinna och ToppHälsa.
- Aktuell: Med den självbiografiska romanen Berätta aldrig det här som utkommer på Bookmark förlag den 21 september.
– Vi hade haft en lång inspelningsdag och jag satt med mitt tv-team och vi pratade om det här sjuka med män som slår kvinnor. Ja, herregud, min pappa slog ju mig när jag var liten, sa jag. Då såg jag hur alla liksom stannade upp mitt i samtalet.
– Va? De blev helt bleka i ansiktet när jag berättade. Genom deras starka reaktion tror jag att jag för första gången förstod hur sjukt det var, det jag varit med om.
– Det här var helt enkelt något jag hade begravt långt inne i mig. Det är ju inget man är stolt över.
Älskar sin pappa
Frida har också velat skydda sin pappa av rent personliga, kärleksfulla skäl.
– Det sitter så djupt inne i hjärtat. Jag älskar min pappa. Många blir provocerade när jag säger så, för man kan väl inte älska en som slår en. Jo, det kan man visst! Han var en fantastisk person på så många vis, men detta gjorde han inte bra. Så här är det med oss allihop. Ingen av oss är hundra procent god eller ond.
– När jag har försökt gräva lite i hans historia, hur han hade det som barn, så har jag förstått att han inte heller hade det så lätt. Det finns inget försvar för att man slår, men man kan försöka förstå.
Forskning visar att barn som själv blir slagna löper en ökad risk att själv ta till våld i pressade lägen.
– Det har funnits en rädsla i mig för att jag själv ska bli våldsam. Jag minns en kille som slog mig i skolan, en knytnäve rakt i ansiktet. På ren impuls slog jag tillbaka. Då kände jag direkt att det här vill jag aldrig göra igen. Jag vill inte slåss. Jag vill verkligen inte slåss. Det blev ett aktivt beslut där och då.
Många barn misshandlas
Frida Boisen vill att vi tänker till här, var och en av oss. Vart fjärde barn i Sverige vittnar i en stor undersökning om att de har blivit fysiskt misshandlade av en vuxen.– Det är alltså en halv miljon barn i vårt Sverige som får stryk av en vuxen. Hur länge ska våldet vara en så stor del av så många barns liv? Tänk om de fortsätter slåss?– Vi har alla varit med om jobbiga saker. Men vi kan inte skylla på det. Vi måste ta ett eget ansvar – och ett första steg är att vi vågar börja prata om det.Susanne: Jag blev förälskad i en våldsam manLäs mer
Gång på gång återkommer Frida om hur viktigt det här ämnet är. Trots att det kostar på, hennes tårar rinner sakta nerför kinderna när hon berättar, så tar hon av all sin kraft för att berätta om det en gång till. Om hur det kändes, när det var som värst och hur det påverkar henne än i dag.
Gensvaret efter Frida Boisens krönika om barnmisshandeln blev enormt.
– Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat ana hur många som skulle höra av sig och skriva ”herregud, det här har jag också varit med om”. Jag fick höra så många fruktansvärda berättelser.
– Människor som skrev att deras pappor till och med använde ridpiskan på dem när de var små. Gamla kollegor hörde av sig och öppnade upp en helt ny bild av sig själva. De sa att de aldrig hade berättat detta för någon.
– En 25-årig tjej skrev att hon hade blivit misshandlad av sin pappa i hela sitt liv. Än i dag fortsätter han att nypa till henne eller dra henne hårt i örat eller i håret. Hon vågar inte sätta sig upp mot honom, hon är dessutom ekonomiskt beroende av honom som vuxen.
Fysiskt och psykiskt våld
Det fysiska våldet kan övergå i ekonomiskt våld. Eller psykiskt. Allt hänger ihop på något skruvat sätt. Känslan av maktlöshet, i sig, kan utlösa en våldsspiral.
Frida tror att det var när pappans ord tog slut, när han tappade kontrollen, som han la henne över sitt knä och slog.
Med tiden lärde hon sig att läsa av honom, av ren överlevnadsinstinkt, innan det smällde. Då gällde det att springa.
– Jag kunde se när det började spela i hans käkmuskler. Då visste jag att det bara handlade om sekunder. Skulle jag hinna springa in på toaletten och låsa in mig, eller inte?
– Jag hörde hans steg efter mig och låste. Sedan satt jag därinne med bultande hjärta och grät och var livrädd och vågade inte gå ut.
Varenda gång hoppades hon så innerligt att pappa Peter skulle komma och säga förlåt. Men det hände inte en enda gång.
– Det var alltid mamma som kom och knackade till slut och frågade om jag inte skulle komma ut. Det var en så stor besvikelse varje gång. Att min pappa inte var en sådan som vågade knacka på och be om ursäkt.
Tappar humöret
Alla föräldrar blir frustrerade och tappar humöret ibland, det ingår liksom i jobbet som mamma eller pappa, menar Frida.
– Men jag är noga med att be om ursäkt om jag höjer rösten eller blir irriterad. Det är väl det minsta man kan begära av oss vuxna.
I dag finns varken Fridas mamma eller pappa kvar i livet. För länge sedan pratade Frida lite försiktigt med sin mamma om det som kändes som ett dubbelt svek, att pappan slog och mamman lät det fortsätta.
– Vi hade lite olika bilder av vad som hade skett. Hon ursäktade sig med att hon ju faktiskt bad honom att sluta.
– Nu när jag själv är mamma så känner jag så starkt att hade det hänt i min familj så hade jag tagit mina barn och gått direkt. Det gjorde inte hon.
Ett hot om våld
Än i dag påverkas Frida Boisen när hon hör någon höja rösten, stressnivåerna går upp direkt.
– För mig blir höjda röster ett hot om våld. Därför är jag väldigt noga med att visa att jag inte accepterar höjda röster mot barn. Vi vuxna ska inte ägna oss åt sådant som hot om våld mot barn.
Genom kärlek och att kommunicera mycket så har Frida kunnat bygga upp sin familjs trygghet och självkänsla.
– Jag vill vara där jättemycket för mina barn och vi pratar verkligen om allt som är svårt och tufft. För mig är det den enda vägen till att hitta bra lösningar.
Skrivandet och engagemanget i barns rättigheter har också varit en läkande kraft. Att hennes ord betyder mycket för andra fick hon ett direkt kvitto på efter krönikan.
– Det har börjat hända saker i vuxna människors liv. Någon har vågat berätta för sin chef om hur uppväxten påverkar henne i arbetslivet och fått psykologhjälp. Flera har vågat sätta ner foten i sin relation till föräldrarna. Självklart har jag svarat på vartenda brev jag har fått.
– Jag grät i veckor när jag fick höra alla fruktansvärda vittnesmål. Men jag är ändå glad över att vi har börjat våga prata högt om det. Min förhoppning är att vi kan få till en förändring, tillsammans.
Hjälp mot våld i nära relationer
Lever du eller någon i din närhet med våld i en nära relation? Hit kan du vända dig:
I akuta situationer ska du ringa till 112. Polisen kan komma till dig, ge råd, hjälpa till med en polisanmälan och bistå med information om skyddsåtgärder och ansökan om kontaktförbud.
Kommunens socialtjänst har ansvar för att ge stöd till personer som blir utsatta för våld. De ska erbjuda samtalsstöd och rådgivning samt ekonomiskt och praktiskt stöd. De ska också kunna ge dig olika typer av skyddsinsatser samt se till att barnen får stöd och hjälp.
Kvinno- eller tjejjour kan ge krisstöd i en akut situation och även ge stöd med att bearbeta erfarenheterna efteråt. På ROKS hemsida kan du hitta din närmaste jour. Även organisationen Unizon har en sammanställning av kvinno- och tjejjourer runtom i landet – här hittar du en jour nära dig.
Den nationella stödtelefonen Kvinnofridslinjen når du på 020 50 50 50. Här kan du få stöd men också information om vart du ska vända dig för att få ytterligare hjälp där du bor, som polisen, socialtjänsten eller en kvinnojour. Du kan vara anonym när du ringer till Kvinnofridslinjen.
- RFSL erbjuder samtalsstöd via telefon till HBTQ-personer som utsatts för våld, hot och kränkningar. Du når deras stödmottagning på 020 34 13 16.
- Det finns en rad hjälporganisationer som kan ge stöd och råd till kvinnor som utsätts för våld i en nära relation. Du hittar fler länkar hos 1177 Vårdguiden.
- Män som är våldsamma och vill söka hjälp för detta kan vända sig till Rikskriscentrum, vars medlemsorganisationer arbetar med män i kris och mäns våld mot kvinnor utifrån kriscentra, mansmottagningar och våldsmottagningar.
Jagar troll på nätet
Ett barn som är ledig från skolan undrar om det blir någon lunch i dag. Frida Boisen ursäktar sig lite och säger att det får bli familjelunch ute på stan.
Hon rättar till en kudde i soffhörnet, fladdrar lite med sin solgula klänning genom rummen, hittar den borttappade mobilen och filmar mig och fotografen i några sekunder för att kunna lägga ut på sociala medier.
Snart ska hon ut och jaga troll på nätet tillsammans med Robert Aschberg i TV3. Hon säger att hon nog har blivit lite hårdhudad, ”det måste man nog vara i mediabranschen”.
Men jag ser ingen hård hud. Jag ser bara en kvinna med enormt driv och stort civilkurage. Frida Boisen är en tvättäkta hjälte som lever mitt i sin tid.
Läs mer från #sistaslaget
På allas.se publicerar vi nu artikelserien #sistaslaget för att synliggöra våld mot kvinnor och för att säga att det räcker nu. Våldet måste få ett slut.