Christina, 51: Min man nedvärderar mig inför andra
”Ibland undrar jag om han är sjuk”
Jag har alltid varit rädd för gräl och konflikter. Jag går hellre undan än bråkar eller diskuterar, om det inte är alldeles nödvändigt.
Jag är ingen mes, jag har åsikter, men jag gillar inte hetsiga diskussioner. Det har kanske gjort att det här problemet blivit för stort, jag har låtit det växa utan att säga ifrån alls.
Problemet gäller min man. Vi har varit gifta i 20 år och har egentligen aldrig grälat. Vi har två tonårsbarn som nog har betraktat oss som rätt vettiga och förstående föräldrar.
Se också: Min vän bränner ut sig
Men nu har något hänt i familjen och jag har svårt att sätta fingret riktigt på vad det är. Det har blivit otrivsammare här hemma helt enkelt. Och jag tycker att det beror på min man. Han är sig inte riktigt lik. Ibland undrar jag om han är sjuk.
När jag frågar honom hur han mår blir han bara väldigt irriterad och säger att han mår bra, varför frågar jag? Ja, då vill jag inte säga honom rätta anledningen. Han har blivit grinig och elak.
Han är dyster och pessimistisk och oroar sig för framtiden. Om jag då försöker verka glad och lättsam tycker han att jag är ”oansvarig”.
Det värsta för mig är att han på senare tid har börjat hacka så på mig inför barnen. Han nedvärderar allt jag säger och föreslår.
Alla mina planer på förbättringar här hemma eller resor eller gåvor till barnen viftar han bort som dyra och orealistiska.
Jag lever i en drömvärld, säger han, och påpekar ofta att vi inte är gjorda av pengar. Jag upplever mig inte alls själv som slösaktig.
Han har också börjat pika mig när vi är på fest hos släkt eller vänner, eller på vanliga enkla tillställningar hos grannarna, där vi alltid tidigare har trivts.
Jag känner mig urdum och utpekad av hans nästan hånfulla attityd gentemot mig. Mot andra är han hur vänlig och artig som helst. Har han helt tröttnat på mig? Jag förstår ingenting.
När vi är på tu man hand kan han däremot ofta vara nästan som förr – särskilt om jag ställer upp på sex. Då kan hans goda humör hålla i sig ett par dagar. Men jag känner mig bara dålig och utnyttjad och hans pikar kommer snart tillbaka. Jag känner mig väldigt ensam i detta.
Barnen har så klart märkt att stämningen här hemma är spänd, men de har ju sitt. Ibland säger de: ”Pappa är elak mot dig”. Och de säger att jag måste morska upp mig och säga stopp.
Men hur? Skiljas? Det vågar jag nog inte.
Christina
Anne-Marie Furhoff, familjerådgivare svarar:
”Ni har hamnat i en ond cirkel – bryt den med ärlighet”
Han känner att han inte duger och vill ge igen.
Det är svårt att säkert veta vad som tynger din man, men ni har uppenbarligen kommit in i ett negativt samspel.
Eftersom din man tycks trivas bäst när han får vara nära dig, där hemma, så kanske en del av ert bekymmer handlar om hur ni hanterar intimiteten.
Ni kan ha hamnat i en ond cirkel där din man är besviken och provocerad av att du inte verkar ha så stor sexlust längre utan bara ”ställer upp”.
När han känner att han inte duger, att han inte väcker din lust, reagerar han med att visa att han tycker att du också är dålig. Din lust till honom är förstås påverkad av att han så ofta kritiserar dig.
Att ett sådant samspel uppstår kan handla om att ni från början haft svårt att vara öppna och uppriktiga kring era känslomässiga behov i relationen.
Därför är det viktigt att ni berättar för varandra – ärligt och utan anklagelser – hur det känns att tvivla på om man är älskad.
Att lyssna till varandra i detta kan leda till en större förståelse, så att ni kan komma tillbaka till de positiva känslor som ni tidigare har haft.
Ann-Marie Furhoff