Därför klär sig Carina och hennes vänner i röda hattar: ”Kan vara lite skrämmande först”

Fallkurs för äldre - så ramlar du rätt

Något rött och lila passerar på trottoaren och plötsligt är det som hela världen stannar upp lite grann. Färgerna signalerar självständighet och motsatsen till ängslighet. Se på mig – är orden som skriks ut med entusiasm från dessa glada kvinnor som vägrar gå osynliga när de nått pensionsåldern.

De är alla med i olika lokala grupper av den internationella organisationen Red Hat Society – som startade i slutet av 1990-talet i USA och som i dagsläget har över 20 000 medlemmar. I centrum står dikten Warning av skotska Jenny Joseph. Dikten handlar om att slå sig fri, bli ansvarslös, busig och lite vild på ålderns höst samt klä sig i rött och lila.

Den här gången var det en grupp i Göteborgsområdet – Rhapsody in Red and ­Purple som bjöd in de andra grupperna i Sverige till en träff på Grand Hotel i Alingsås.

Det är viktigt att umgås, få inspiration av varandra och framförallt ha en riktig fest. Klädkoden är som alltid given – rött och lila och en extravagant hatt.

Bas för alltihop är Rhapsody in Red and Purples egen drottning – Carina Wendt ­Andersson, 81, som startade sin grupp för över 20 år sedan.

– Då var det ganska svårt att hitta lila kläder och hattar fanns nästan inte, säger hon.

– Många sydde själva och en del specialbeställde. I dag är det mycket lättare. Min klänning har jag skickat efter på nätet. Det är stor skillnad och behöver inte kosta så mycket.

Röda hattarna är bara sig själva

Det är viktigt att insteget att bli en av Röda hattarna inte är för stor. Det ska vara lättsamt och roligt. Alla ska kunna vara med.

– Tidigare yrken eller ekonomi spelar ingen roll. Här ska vi bara vara oss själva.

Men om man ogillar uppmärksamhet så ska man kanske leta efter en annan förening. Att vara med i Röda hattar innebär att ständigt få kommentarer, frågor och glada ­tillrop.

När de rör sig ute på stan, på caféer och i lokaltrafiken blir de sedda med nyfikenhet och inte sällan uppskattning från både yngre och äldre, män, kvinnor och barn.

Vi har gjort mycket roligt genom åren

Carina Wendt ­Andersson

Alla gillar färgklickarna med det ovanliga självförtroendet som raka i ryggen sprider glädje runt omkring.

– Vi har gjort mycket roligt genom åren. Det vi tyvärr förlorade var det internationella event som vi planerat i Göteborg för 2020. Vi hade verkligen sett fram mot det. Sedan kom ju pandemin. Kanske blir det av längre fram, men det är mycket jobb med hundratals gäster från olika länder.

Hon är glad att hon i stället lyckats samla så många svenska grupper i Alingsås. Det är först nu energin har återkommit efter det inställda internationella eventet.

– Vi har medlemmar från Lidköping, Lund, Karlsborg, Jönköping, Strängnäs, Skövde, Falkenberg och Åland. Det är spännande.

Vi pratar inte om politik och sjukdomar

Carina Wendt ­Andersson

Att stötta de relativt nystartade grupperna är viktigt. De vill gärna se att fler städer blir del av den lättsamma gemenskapen.

– Vi pratar inte om tråkiga ämnen som politik och sjukdomar. Allt ska vara roligt och gärna lite nytt. Nyfikenhet är en viktig egenskap och sedan ska vi stödja varandra.

Gör ovanliga studiebesök

Inte sällan är Rhapsody in Red and Purples aktiviteter ovanliga studiebesök dit bara grupper accepteras.

– Vi har besökt Tofta Herrgård, varit på utflykt i Bohuslän och fått lära oss allt om smyckestillverkning, berättar Carina.

Själv fick hon höra om Red Hat Society via en brittisk brevvän runt 2003. Hon fick en röd hatt och kände att det här var hennes grej.

Snart hade hon också några medlemmar och körde igång.

– I dag är vi 55 kvinnor totalt och flera av oss träffas varje torsdag. Sedan lägger vi upp en kalender för året och bokar in nya besök och utflykter. Oftast blir det ganska lokalt i Västsverige för att alla ska ha möjlighet att åka med. Det får inte bli för dyrt

– Spårvagnsmuséet var en av de mest intressanta besöken som vi gjort, tycker jag, säger Berit Solros – alla i gruppen har blomnamn och undviker sina vanliga efternamn.

– Förarna fick skydda sig från kylan med hö i kupén. Otroligt – det har verkligen ändrats genom åren. Det och Tillskärarakademin, som också var spännande att besöka. Det var teaterkläder och hattar.

Berit har även fått chansen att besöka ­Ester Mosessons restaurangskola tack vare Rhapsody in Red and Purple.

– Vi blev bjudna på en trerätters middag där vi sedan fick ge feedback till eleverna.

Har många olika bakgrunder

Berit har själv en bakgrund av att jobba med barn och unga som förskolelärare och som rektor.

– Det är det som är så roligt med röda hattar – att vi kommer från så olika bakgrunder. Någon har varit lastbilschaufför, någon har drivit affär. Man lär sig nya saker hela tiden och får insyn i andra världar. Det gillar jag. Sedan har jag och Carina varit arbetskamrater en gång i tiden för 40 år sedan.

Hon går gärna rak i ryggen med stolta steg när hon bär sin röda hatt.

– Det gäller att muntra upp världen lite i allt detta grå.

Berit minns när tre grabbar i tioårsåldern kom fram och ville att hon och de andra i röda hattarna skulle gå på deras caféer i stan. Eller när hon under en busstur fick en ny bekant som drogs till hennes hatt och därmed blev ett självklart samtalsämne eftersom medpassagerarens farfar hade hattaffär.

Även i övrigt är det många som sätter tummen upp och ler, kommenterar glatt och ger beröm.

– Det är så mycket vi fått uppleva – ­Eggers hotell och Textilmuséet i Borås är ett par andra platser jag minns speciellt.

Hatten gav självförtroende

En annan som älskar att vara med i Röda hattarna är Kerstin Kärleksört.

– Carina är en av mina bästa vänner. Men innan Röda hattarna kom in i mitt liv för fyra år sedan var jag ganska osäker. I dag säger mina döttrar att jag är en helt annan människa. Jag vågar mer och tror på mig själv.

Kerstin minns bland annat besöket på ­Hotel Royal – Göteborgs äldsta hotell.

– Det var intressant att få veta hela historien. Att få chansen att åka med en antik spårvagn genom stan var också roligt.

Genom Röda hattarna har hon tagit mod till sig på flera sätt som hon aldrig trodde skulle vara möjligt. Som att ställa sig upp och läsa dikten Warning från en scen.

– När jag hade min röda hatt på vågade jag ta för mig.

Även Liselott Nattviol gillar sin hatt och har koll på internationella hattdagen den 23 november, som naturligtvis ska firas om möjligt.

Hon är en av drivfjädrarna i gruppen.

– Vi har så roligt ihop. Ibland umgås vi också med andra röda hattar som när vi åkte ut till Hönö för att umgås med en grupp som kallar sig Rödspättorna.

De hoppas att fler ska hitta glädjen i att klä sig i rött och lila, gärna även lite yngre.

– Medelåldern är över 76 år i dag.

Men det viktigaste är att man har barnet inom sig i behåll.

Att vara lite busig och flamsig är nästan ett krav. Att klä sig färgglatt hjälper till med det.

– Även om det kan vara lite skrämmande först, men de flesta känner att man börjar sträcka på sig när hatten åker på, säger Carina.