Det är bara jag som bjuder in till middag – nu har jag ledsnat

Se också: Bjuda på middag? Här är Isabella Löwengrips bästa bjudmat

När hösten kommer börjar våra vänner genast planera middagar och spelkvällar. Det är jättetrevligt – men på något märkligt sätt är det alltid jag som verkar bli projektledare. Jag föreslår datum, skickar meddelanden, handlar, lagar mat och tar reda på om någon behöver någon specialkost…

För ett tag sedan samlade jag mod och sa att nu får någon annan faktiskt se till att styra upp nästa träff. Då möttes jag av total radiotystnad. Följt av frågan: Men kan vi ändå vara hos dig…?

Jag tycker om att bjuda hem människor, men börjar känna mig mer som en restaurangägare än en vän. Hur får man andra att förstå att även den som brukar fixa faktiskt kan vilja bli bjuden någon gång?

Frustrerad

Allas svarar

Kära Frustrerad,

jag känner verkligen igen mig i ditt dilemma. Jag är också en sådan person som gärna ordnar och fixar, och jag tycker om att öppna dörren till mitt hem och samla vännerna. Men ibland undrar man ju: Varför är det alltid jag?

Det tror jag faktiskt är en viktig fråga att ställa sig. För när en person gång på gång tar initiativ, bestämmer datum, handlar och lagar mat är det lätt att det blir en vana i gruppen. De andra behöver inte ens tänka på att du gör jobbet – de har helt enkelt vant sig vid att någon annan styr upp.

Så mitt första råd är: sluta styra upp. Inte som ett dramatiskt experiment där du sitter hemma och väntar på att någon ska höra av sig, utan för att ge de andra chansen att faktiskt ta initiativ. Säg till exempel: ”Det vore så roligt att ses igen, vem vill bjuda hem oss nästa gång?” Och sedan låter du frågan hänga i luften.

Om det ändå blir tyst, tycker jag att du kan vara lite rakare. Säg att du gärna träffar dem, men att du inte vill att det alltid ska vara hemma hos dig. Det behöver inte vara anklagande. Du kan helt enkelt berätta hur du känner: ”Jag älskar våra middagar, men jag har märkt att det nästan alltid är jag som ordnar dem. Jag skulle faktiskt tycka att det var roligt att bli bortbjuden någon gång.”

Och försök att inte tolka deras ovilja att bjuda hem dig som att de inte uppskattar dig. Alla har olika förutsättningar. Någon kanske bor trångt, inte tycker om att laga mat eller blir stressad av att ha gäster hemma. Det kan också vara så enkelt som att de har blivit bekväma med att du är den som är snabbast på att dra igång saker.

Men det finns en viktig skillnad mellan att vara den som gärna ordnar och att känna sig utnyttjad. Om du börjar känna det senare är det dags att sätta en gräns.

Du kan också prova en mellanväg: bjud bara hem dem som faktiskt brukar bjuda tillbaka. Inte för att straffa någon, utan för att lägga din energi där den känns ömsesidig.

Vänskap behöver inte vara millimeterrättvis – men den ska helst kännas ömsesidig. Och ibland behöver man faktiskt sluta göra det man alltid har gjort för att ge andra möjlighet att kliva fram.

Så nästa gång någon frågar: ”Kan vi vara hos dig?” kanske du bara kan le och svara: ”Gärna – men den här gången hoppas jag att någon annan bjuder.”

Lycka till!

Anna