Jag känner att jag inte längre hänger med – är det jag som börjar bli gammal?
Se också: 8 tecken på att du håller på att bli gammal
Jag är 57 år och har alltid känt mig ung i sinnet, ofta långt många år yngre än de jag är på pappret. Men den senaste tiden har jag märkt att det ären del som förändrats…
Jag hänger inte längre med i alla nya uttryck, jag har ingen energi kvar för sena kvällar med aktiviteter och jag märker att yngre kollegor ibland nästan pratar över huvudet på mig när det gäller teknik.
Jag är kärnfrisk, nyfiken och tränar både mycket och regelbundet. Ändå har en liten röst inom mig börjat viska att jag börjar bli gammal. Ok, jag vet att jag inte är någon duvunge längre, men jag funderar på varför jag känner så här och varför det kom så plötsligt.
Är det omgivningen som får en att känna så, eller är det något som händer inom en själv? Hur vet man om man faktiskt håller på att bli gammal – eller bara inte är lika bra på att hänga med i samma takt som världen förändras? Hur behåller man egentligen känslan av att fortfarande vara mitt i livet? För jag är inte redo för att bli ”gammal” på riktigt, inte än i alla fall...
Vi hjälper dig med ditt dilemma
Ibland är det skönt att bolla sin fråga med en medmänniska. Vi på Allas redaktion är just medmänniskor med hundratals års erfarenheter av vardagliga utmaningar. Vi är gärna ditt bollplank om du kört fast i dina tankar.
Har du ett dilemma? Skriv till oss här!
Allas svarar
Kära frågeställare,
Jag tror att nästan alla, oavsett ålder, har hört den där inre rösten någon gång. Men att bli tröttare tidigare på kvällen och att inte hänga med i varje nytt uttryck är inte detsamma som att vara gammal. Det är snarare ett tecken på erfarenhet – du (och din kropp) har varit med ett tag och vet vad som är värt din energi.
Jag tycker snarare att det som faktiskt avgör om man “är gammal” är inställningen. Du skriver att du tränar, är pigg och det låter som att du fortfarande är nyfiken på livet. Och det, kära du, är livskraft.
Samhället, särskilt tekniken i det, förändras och utvecklas med ljusets hastighet i dag. Jag förstår att du kan känna dig omsprungen av allt, det tror jag att de flesta av oss gör från och till. Men du är inte ”gammal” bara för att du inte kan varenda ny pryl eller trend i sociala medier. Det kan faktiskt inte ens alla ”ungdomar”.
Om du jämför dig med yngre kollegor får du tänka på att ni kommer från olika förutsättningar. De har vuxit upp med allt det digitala som styr våra liv i dag. När du växte upp fick du andra färdigheter, som de garanterat inte har (som att skriva fint med skrivstil och ha ”korrekt” fingersättning på tangentbordet – hej, skrivmaskin på schemat i grundskolan!).
Med det sagt tycker jag faktiskt inte att du behöver förändra något alls. Jag tycker att du i stället ska försöka att vara glad för att du faktiskt är frisk och aktiv, nyfiken och engagerad.
Du är mitt i livet, inte på väg ur det!
Susanne