Elin: Vårt andra barn gav oss en chock
Det var en magisk tid när Nora föddes. Vi ville gärna ge henne ett syskon och började försöka redan då hon fyllt ett år. Vi räknade med att det kunde ta några månader, men vi hade vårt livs kamp framför oss. Månad efter månad gick, år efter år.
Jag lyssnade på alla råd, försökte att inte stressa upp mig och levde hälsosamt. Jag undrade om jag var sjuk och blev nästan paranoid. Till slut triggade mitt beteende igång det värsta gräl som Robert och jag någonsin har haft.
Så efter sju år hände det plötsligt. Allt gick vägen och vi fick vår lille Ruben. Han växte upp till världens goaste kille, men det första halvåret blev en riktig chock.
Han började skrika och slutade aldrig. Han skrek och skrek och skrek… Den där känslan av att ta sig igenom minut för minut, samtidigt som man är väl medveten om att pärsen kommer att pågå i timmar, den är något som alla kolikföräldrar känner väl.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Vi hade längtat och planerat, men inte för detta. Det hade varit nog så illa om han varit vårt första barn, men nu kändes det ännu värre. Ingela ville inte vara hemma. Hon hade just börjat skolan och så ofta hon fick följde hon med någon kompis hem.
Ruben skrek flera timmar varje förmiddag och eftermiddag. Efter ett tag började jag gruva mig varje morgon jag vaknade. Snart skulle det börja igen, det visste jag. Rubens skriktimmar tog all min energi.
Vi fick ta hjälp av släktingar och vänner. Jag hade inte trott att det kunde bli så jobbigt, så svårt. Vissa dagar ville jag bara gråta. Det fanns stunder när jag ville öppna dörren och bara gå. Att känna så måste man få göra. Man måste få vara mänsklig. Det betyder inte att man vill överge sitt barn. Man vill bara ha en andningspaus.
Vi fick givetvis en massa olika råd. Många pratade om massage, men varianterna var olika.
Vissa sa att vi skulle massera magen, andra sa att vi absolut inte skulle massera magen. Massera ryggen och massera under fötterna var andra alternativ. Det sistnämnda fungerade bäst för oss.
Jag önskar att jag hade känt till det från början. Ruben blev mycket bättre och sedan låg skrikandet på en helt normal nivå. Det är individuellt och inte alls säkert att det hjälper alla, men det kan vara värt ett försök. Prova att massera försiktigt under de små fötterna.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]