Elisabeth från Göteborg mördades av Jack the Ripper
När David Olsson i Majorna skrev om sitt liv 1962 fanns det några rader om en mörk gren i familjeträdet. Som barn hade han fått höra om en moster som bland fylleri och stök i London fallit offer för en beryktad mördare. Mostern Elisabeth nämndes inte i familjen men David mindes hur hennes öde jagade honom i mörkret när han var ute och lekte med kamraterna som liten pôjk.
– Jag ser hennes liv som ett tragiskt kvinnoöde, säger Davids barnbarn Olof Jacobsson som fått reda på mer om Elisabeth.
Han och hans två bröder har till och med varit och besökt hennes gravplats i London. De första besökarna sedan hon gravsattes.
– Vi vände jorden vid stenen och satte lite blommor på graven. Jag tyckte vi fick en fin stund vid graven. Vi fick ta farväl, säger Olof Jacobsson.
Brödernas besök i London gick vidare med lite typiskt engelsk turistande. Bland annat gick de en guidad tur i Jack the Rippers fotspår och tog en pint eller två. För dem var turen mer än lite speciell. Nu fick de besöka pubar där Elisabeth druckit gin och stå i gränden där hon hittades med halsen avskuren 1888.
Historien blev lite extra påtaglig eftersom det stod ett franskt tv-team i tidstypiska kläder och sände ett inslag om ”rippern” i en av gränderna. När programledaren (Frankrikes svar på Lennart Hyland, enligt Olof) fick reda på deras koppling till Elisabeth satte han en mikrofon under näsan på de svenska bröderna. Ett inslag som sändes i franska ”60 minutes”.
– Det hände en jädra massa, konstaterar Olof Jacobsson.
Brödernas besök i London dokumenterades i Aftonbladet som hade satt en fotograf på att följa dem i spåren. Det är mycket resurser med tanke på att mordet skedde på sent 1800-tal och att offret hamnat i en fattiggrav. Att hon föll offer för en av världens mest beryktade seriemördare gör givetvis sitt till.
Och frågan är väl om bröderna Jacobsson fått reda på något om sin släkting om Elisabeth, som så många andra kvinnor, slagits ihjäl av en pojkvän eller man.
Men kopplingen till ”rippern” har onekligen gjort Elisabeth känd. Bröderna Jacobsson hade antagligen inte fått reda på mycket av hennes liv om det inte vore för att andra fängslats av hennes öde. Som till exempel journalisten och författaren Birgitta Leufstadius som stötte på Elisabeth i arkivet på 80-talet. Birgitta Leufstadius jobbade på Göteborgs-Posten (GP) och eftersom det var 100 år sedan morden letade hon efter den lokala vinkeln. En vinkel som hon hittade i ett kortare klipp och Elizabeth Stride. En kvinna som vuxit upp i Tumlehed på Hisingen i Göteborg och som slutade sina dagar i förtid i en gränd i London.
Birgitta Leufstadius började kartlägga Elisabeths liv. I dokument och register hittade hon ett öde som både fängslar och skrämmer och som sammanfattades i boken ”Jack the Rippers tredje offer” (Warne, 1994).
”Allmän kvinna nr. 97”
Elisabeth Gustafsdotter föds 27 november 1843. Mamma heter Beata och pappa Gustaf. Familjen bor i ett hus, som fortfarande finns kvar, inte långt från stranden i Tumlehed på Hisingen och är lantbrukare. Här skiljer sig Elisabeths uppväxt inte från många andra svenskars på den här tiden. Men lantbruket går ganska bra och Elisabeth har kläder på kroppen, mat i magen och hur mycket frisk luft som helst.
Samtidigt verkar hon ha varit en frihetssökande själ. Hon söker sig tidigt till stan och tar tjänst som piga. Elisabeth stannar i hushållet i tre år men lämnar av oklar anledning. Eller så får hon sparken. En kort tid därefter föder hon ett dödfött barn.
Någonstans här i livet kommer hon på glid och dyker upp i polisens register som prostituerad. Enligt registret har hon ”blå ögon, smärt kropp, ovalt ansikte, rak näsa, brunt hår ”.
– Hon blir ”allmän kvinna” nummer 97, berättar Birgitta Leufstadius.
Elisabeth Gustafsdotter rör sig i miljöer som Majorna och Haga. I dag är det turistvänliga och pittoreska kvarter med gott om kaféer och stora kanelbullar. Då, vid 1800-talets mitt, var det stökigare med kriminella hamnsjåare, krogar och bordeller.
Som ”allmän kvinna” tvingas Elisabeth underkasta sig regelbundna och förnedrande hälsoinspektioner. Dyker hon inte upp blir det fängelse.
Av handlingarna kan man även utläsa att Elisabeth tidigt drabbas av syfilis.
Bonddottern från Tumlehed kan bara bli av med registreringen som ”allmän kvinna” om hon får ett intyg på sin vandel. Det sker när hon får anställning som piga i ett hushåll i Haga.
Och Haga var, som bekant, rena rövarkulan på den tiden. Så det är inte riktigt klarlagt om hushållet, där Elisabeth tog tjänst, i själva verket var en bordell.
– Det är svårt att avgöra, det kan också ha varit en social inrättning. Men det fanns fullt med bordeller där, det låg en husarkasern i närheten, förklarar Birgitta Leufstadius.
Reste till England
Tjänsten i Haga varar ett tag men avslutas också av oklar anledning. 7 februari 1866 åker Elisabeth Gustafsdotter till England.
Varför och hur hon fick pengar till resan är oklart.
– Min teori är att hon följde med någon välbärgad familj för att arbeta i hushållet, säger Stefan Rantzow som tagit upp kartläggningen av Elisabeths liv efter Birgitta Leufstadius.
Han ägnar åtskilliga timmar om dagen till att leta nya bitar att foga till pusslet om Jack the Rippers offer. Allting började som ett allmänt intresse för olösta mysterier i barndomen. Med tiden har fascinationen övergått till att helt fokusera på en sak. 2007, i samband med att Stefan diagnosticerades med cancer, beslöt han sig för att skriva boken om hennes liv. Det blev ett effektivt sätt att tänka på någonting annat.
– Elisabeth är det offer man vet minst om. Jag tänkte jag skulle koncentrera mig på henne, säger Stefan Rantzow.
Fast arbetet med boken om Elisabeths liv tar tid. Så fort Stefan tagit reda på en detalj kommer nya tips eller upplysningar som måste kollas upp. Ännu så länge har han kommit tre-fyra kapitel på vägen.
Men åter till Elisabeth och hennes resa. Hon har flera pigtjänster, bland annat i ett hushåll nära Hyde Park.
Dessutom träffar hon en man, snickaren John Thomas Stride från Sheerness som hon gifter sig med. 1869 blir Elisabeth Gustafsdotter Elizabeth Stride.
Paret bestämmer sig för att öppna kafé tillsammans. Kanske inspirerade av en vän till Stride eller kanske bara drivna av en önskan att göra något tillsammans. Något helt annat än vad de sysslat med tidigare
Oavsett orsak så blir kaféet aldrig någon framgång.
Äktenskapet går till slut samma väg även trots att de gör ansträngningar sig för att hålla ihop. 1881 separerar makarna. Det kan ha berott på att Elisabeth hade vidare vyer och ville vidare. Det kan också ha varit något helt annat.
– Men det är liksom som att hon tar ett steg framåt och två steg bakåt hela tiden. Precis som i Göteborg, säger Stefan Rantzow.
Kallas för ”Long Liz”
Efter att makarna gått skilda vägar får Elizabeth, som så många andra, hanka sig fram på tillfälliga jobb. Hon städar, syr och prostituerar sig för att få ihop pengar till natthärbärge. Ibland får hon vända sig till svenska kyrkan för stöd. Av domstolsprotokollen att döma går det en del till gin också.
Här i Whitechapel går Elizabeth under namnet ”Long Liz” på gatan. London må vara världens handelscentrum vid den här tiden som centrum i det brittiska imperiet men den strålglansen når inte ner till de som lever i kvarteret Whitechapel i East end. Där är misären utbredd med fylleri, prostitution och våld. Smogen från koleldningen ligger tät och det finns ännu ingen elbelysning som kan skingra mörkret. Det är långt från Tumlehed.
Vid det här laget är Elizabeth en sliten kvinna som lever ett hårt liv. Hon har en man som hon lever till och från med, Michael Kidney. En irländare som liksom henne lever på tillfälliga påhugg och krökar hårt. Han slår henne. Elizabeth anmäler honom för misshandel men dyker inte upp när rättegången ska hållas. Det blir aldrig någon rättssak.
Lemlästar sina offer
Om Whitechapel levt i skuggan av det övriga samhället tidigare så förändras det drastiskt under sensommaren 1888. Då hittas flera kvinnor mördade i området. Gemensamt är att de alla är prostituerade och att de blivit lemlästade med kniv. Nu är Whitechapel hett nyhetsstoff och reportrarna skriver så pennorna glöder. Det går en seriemördare lös och detaljerna om morden är pikant gräsliga.
Skräcken från tidningarnas löpsedlar sprider sig ner på gatan. Medborgargarden bildas och både polis och prostituerade är på helspänn. Vid den här tiden rymmer kvarteret hela 62 bordeller och det fanns gott om pubar att släcka törsten på.
Trots larmen och rädslan måste befolkningen i Whitechapel stilla sina behov och dra in pengar till hyran. Kvällen den 30 september syns ”Long Liz” på puben Queens head där hon tar en drink. Senare på kvällen har vittnen sett henne tillsammans med olika män på gatan. Vid ett-tiden på natten kommer en körkarl, Louis Diemschutz, klapprande på kullerstenen med häst och vagn. I en gränd vägrar hästen så häftigt att Diemschutz nästan kastas av. Han kliver av vagnen för att undersöka vad som är fel och urskiljer ett bylte på marken. Det är en död kvinna. Halsen är avskuren och kroppen är fortfarande varm.
Här har Elisabeth Gustafsdotters resa tagit slut.
Kort senare, samma natt, hittas ytterligare ett annat offer en bit därifrån. Det offret, Cathrine Eddowes, är dock både död och lemlästad.
I efterhand har de två morden, precis som så mycket annat i fallet med ripper-morden, blivit föremål för teorier. Kanske blev mördaren avbruten när han överfallit Elizabeth Stride. Var det därför hon inte var lemlästad som de andra offren? Och var det i så fall det ofullbordade mordet som drev honom att gå vidare till nästa offer?
Erkände ripper-forskaren Donald Rumbelow, som skrivit ”bibeln” ”The complete Jack the Ripper” tillhör de som har vacklat. Numera anser han att Elizabeth mördades av Michael Kidney.
Stefan Rantzow håller fast vid att hans Elizabeth föll offer för rippern. En okänd gärningsman som kopplas till ytterligare två kvinnomord samma höst innan blodsutgjutelsen plötsligt upphör.
Både då och efteråt har det funnits en rad teorier om mördarens identitet. Det ena namnet mer uppseendeväckande än det andra.
– Det var ju allt från tronföljare till galna doktorer, säger Birgitta Leufstadius.
”Varför åkte hon inte hem?”
Oavsett vem mördaren var så berättar Elisabeths liv något om en tid som inte ligger allt för långt borta. En berättelse både om Sverige och England. Samtidigt är hon inte lätt att få grepp om. Det enda kända bevarade fotot av henne är det som Metropolitan Police tog efter mordet.
Personligheten är inte heller helt lätt att fånga. Det finns konturer men ingen tydlig bild. Det finns fog för att anta att Elisabeth var en kvinna som var före sin tid. En kvinna som ville staka ut sin egen väg och inte tänkte låta någon man stå i vägen för det. Kanske berodde det där hoppandet mellan olika tjänster på att hon blev utsatt för närmande eller rentav övergrepp? Kanske påverkade syfilisen hennes lynne och gjorde henne tvär?
– Jag tror hon uppfattades som besvärlig, obstinat, säger Stefan Rantzow.
I hennes levnadsberättelse finns också en sekvens där Elizabeth Stride, enligt vittnen, påstått att hennes make Thomas och hennes barn skulle ha drunknat i samband med en uppmärksammad förlisning på Themsen. En lögn som föll på det faktum att Thomas fortfarande levde när skeppet sjönk och att de aldrig fått barn tillsammans.
Så hon drog sig inte för att fara med osanning, enligt hennes historieskrivare.
Samtidigt talar livsvillkoren för att hon, som kvinna, måste ha varit på sin vakt hela tiden. Speciellt i en så utsatt position som prostituerade levde i. Sådant präglar så klart en människa.
Olle Jacobsson har fortfarande frågor han vill ha svar på.
– När det går utför för henne i Göteborg. Varför åkte hon inte hem? Där fanns ju familj, systrar och bröder, säger Olle Jacobsson och resonerar kring om Elisabeth var för stolt för att åka hem eller om det var ”för skämmigt”.
Samtidigt måste det ha krävt styrka att stå upp för sig själv och sätta sig på båten till England.
– Det är inga dåliga grejer det.
Källor: P4 Dokumentär, Populär Historia