Emelie: Midsommarfesten med släkten blev en katastrof – hemligheten kom fram
När jag var liten firade vi alltid midsommar med hela tjocka släkten. Förutom min mamma, pappa och två systrar, var det mor- och farföräldrar, mostrar, morbröder, farbröder och deras respektive familjer.
Vi firade på min mormor och morfars stora gård på landet. Så alla fick plats, och de som inte fick det sov i husvagn på tomten. Jag har fina minnen från min barndoms midsomrar, men nu i efterhand förstår jag att det beror på att vi barn förskonades från fylleslaget som sjösattes så fort vi barn gått till kojs.
För nu hade det gått nästan tjugo år sedan vi firade midsommar med hela släkten. Jag har fått egna barn, mormor och morfar lever tyvärr inte längre utan en moster till mig har tagit över gården.
Det var hon som bjöd in till midsommar.
Jag packade in barn och make i bilen och körde i fyra timmar för att komma hem till mina barndomstrakter. Kroppen fylldes av nostalgi och vädret var strålande.
Men redan när vi kom fram började mina positiva känslor naggas i kanten. Min ingifta morbror Lennart öppnade dörren och på flera meter avstånd kunde jag se att han var på lyset.
Jag skämdes inför min man, och jag hoppades att barnen inte skulle tycka att det var obehagligt. Hemma dricker vi sällan så barnen är inte direkt vana vid berusade människor. Samtidigt tänkte jag att det inte var så farligt - Lennart var trots allt bara glad om än lite för högljudd.
Men det skulle bli värre ...
Lennart bar på en stor hemlighet
Min moster hade verkligen ordnat så fint. Ett långbord av uppdukat i trädgården och en midsommarstång var rest. Det såg precis ut som jag mindes det som barn.
Vi slog oss ner vid bordet, men här märkte jag av den första stora skillnaden från förr: Snapsglasen.
Jag minns inte att vi hade snapsglas vid lunchen men nu gick min morbror runt och fyllde på snaps till alla vuxna. Och vi skulle sjunga den ena snapsvisan efter den andra medan barnen såg på.
Jag tyckte det var märkligt – barnen tyckte ju inte det var det minsta kul att se vuxna dricka snaps. Själv vägrade jag och dricka och blänkte surt på min man när han tackade ja till sin tredje snaps.
Efter ett tag sprang barnen iväg och lekte. Skönt, tyckte jag som började bli riktigt orolig för min morbror som nu knappt ens kunde gå ordentligt. Men det var inte bara han som var berusad. Flera av mina kusiner och min farbror betedde sig som småbarn och fnittrade och betedde sig som om vi var ungdomar på en studentskiva.
Det kändes som om jag var den enda som var nykter.
– Nu ska vi dansa runt stången, vrålade min morbror som såg i kors.
– Hur ska han kunna dansa? viskade jag till min man och mycket riktigt kunde karl inte stå upp och ramlade ihop flera gånger.
Alla skrattade men jag tyckte inte att det var det minsta roligt.
Jag gick och la mig tidigt den kvällen med barnen. Vi låg i sängen och tittade på en film. Utanför hörde jag musiken dåna.
Blir inga fler midsomrar med släkten
Nästa morgon vaknade jag utvilad och gick ner till köket. Det såg ut som ett bombnedslag. Ingen var vaken förutom jag, maken och barnen, och några andra barn. Även en av mina kusiner som också valt den nyktra vägen kvällen innan, kom ner till köket och gjorde oss sällskap.
– Undrar när de andra kommer ner och gör oss sällskap? frågade jag min kusin.
Hon skakade på huvudet.
– Det här spårade ju ur fullständigt, konstaterade hon och berättade sedan något hemskt för mig:
– Du vet väl att Lennart försökte hångla upp Micke?
– Va, du skämtar? sa jag och kunde knappt tro att det jag hörde var riktigt.
– Ja, han satt och bölade och berättade allt om sitt liv. Att han alltid vetat om att han varit homosexuell men inte vågat komma ut som det.
– Oj, vad sorgligt. Vad sa moster?
– Hon var upprörd, för att uttrycka det milt ...
Innan Lennart, min moster och de andra vaknat bestämde jag för vi skulle åka iväg. Jag tyckte så synd om Lennart och hade en sådan ångest över hur den här midsommaren hade slutat.
Men den fick mig också att tänka till: Att ibland dricker människor för att tränga undan känslor och komma bort från sin verkligheten. Som Lennart. Jag hoppas han tar tag i sitt liv och får leva som den han är och inte fortsätta dölja och dränka sina sorger med sprit.
Men någon mer midsommar med hela tjocka släkten blir det inte för vår del...
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.Vill du berätta din?
Mejla oss på [email protected]
Berättelsen eller delar av den kan komma att publiceras i andra tidskrifter eller digitala publikationer inom Aller Media Norden.