Julia: Jag tvivlade på att han var min pappa – tog ett dna-test

Efter reklamen: 7 kändisar som är mer svenska än du visste

Mikael och jag var båda i slutet av de tjugo och hade varit tillsammans i fem år när vi började prata om att skaffa barn. Vi talade ofta om hur vi föreställde oss våra kommande barn och vilka egenskaper vi hoppades kunna föra vidare.

– Bara de inte blir lika hopplösa på bollspel som du Julia, sa Mikael.

Jag kontrade med att jag hoppades på att barnet skulle ärva mitt blanka hår i stället för hans oregerliga höstack till kalufs.

– Klaga inte på mitt fina Emil-hår. Tänk på att min morfar kom från Småland. Jag härstammar med alla säkerhet från Vimmerby, sa han med en glimt i ögat.

– Har du verkligen inte något mer spännande att komma med? frågade jag. Själv är jag säker på att jag har sydeuropeiska gener.

På skoj bestämde vi oss för att göra ett dna-test. Vi beställde ett test på nätet och efter att ha tagit saliv på en bomullstops var det bara att skicka iväg proverna och vänta på svar.

Nu var hon rädd för hör hur han skulle reagera

relationerLinda: Jag ljög om min kropp för mannen jag dejtade

Var vi en familjer med hemligheter?

Jag hade nästan glömt allt om testet då Mikael fyra veckor senare glatt berättade att svaret hade kommit. Spända loggade vi in på hemsidan där svaren fanns.

Mikael var som han förväntat ett hundra procent skandinavisk. Jag hade också massor av skandinaviskt blod i ådrorna, men så kom överraskningen.

– Va! Jag är engelsman!

Jag stirrade misstroget på siffran som berättade att jag var 42 procent engelsk.

–Det verkar ju inte riktigt klokt, sa jag och skakade på huvudet. Jag har aldrig hört att någon skulle vara från England i min familj.

Mikael skrattade.

–Det är ju inte allt som händer i en familj som tåler att berättas.

Resten av dagen roade vi oss med tanken på att jag var till hälften engelska, men en liten hemsk aning dök också upp. Kunde mitt testsvar betyda att jag hade en annan pappa?

Jag hade aldrig misstänkt att min pappa skulle vara en annan. Jag liknar inte alls min far så som min lillebror gör, men det betydde ju inte att pappa inte var min far.

Jag kunde inte heller föreställa mig att min mamma skulle ha haft en affär med en engelsman. Var skulle hon ha träffat honom? Men jag kunde inte fråga henne, för hon hade gått bort tre år tidigare.

Ju mer jag tänkte på det ju mer ångrade jag att jag gjort det där dumma testet, för det hade bara väckt ännu fler tankar och frågor som jag inte kunde få svar på.

”Nu vill jag varna andra”

relationerNettan: Resan utomlands blev till en mardröm

Testet visade att han var min pappa

Jag hade berättat för pappa om testet men när han ringde och frågade om resultatet förbannande jag mig i själv tysthet för att jag sagt något.

– Jag är nästan till hälften engelsk, sa jag.

– Så lustigt, sa min pappa tyst. Men det förstår jag inte. Kanske har de gjort fel.

Jag kunde för mitt liv inte fråga pappa om mamma hade haft en affär med en engelsman, så jag lät honom tro att det mycket väl kunde vara fel.

I stället frågade jag försiktigt min mammas bästa väninna Jeanette om det på något sätt kunde finnas en engelsman med i bilden.

Jeanette skrattade högt och glatt:

–Nej, Birte var verkligen inte typen som hade affärer. Din mamma och din pappa var mycket glada i varandra.

Men jag kunde inte skaka av mig tanken och det hela slutade med att jag fick pappa till att göra ett test. Jag sa att jag var så nyfiken på våra rötter och att jag ville veta mer. Testet visad dock att han utan tvivel var min pappa.

Efter reklamen: 7 kändisar du inte visste var släkt med varandra

– Ja, mig kommer du inte undan sa han belåtet då resultatet kommit.

Så lättad jag blev! De senaste månaderna hade varit något av en känslomässig berg- och dalbana och jag har funderat mycket över hur viktigt det är att tänka sig noga för innan man testar sig. Man riskerar att få reda på sådant som man kanske inte vill veta.