Trending: RelationsproblemVänner för livetVår familjOtrohetLivet med en hund

Emma var nära dö då pulsåderbråcket i hjärnan brast

01 sep, 2021 
AvMaria Zaitzewsky Rundgren
Emma är mer allvarlig idag sedan hon drabbats av brustet aneurysm.
Emma hade just mellanlandat påväg mot Los Angeles när det plötsligt smällde till i hennes huvud. I stället för att flyga vidare fördes hon i ilfart till sjukhus. Hon hade drabbats av brustet aneurysm och läkarna fick kämpa för att hon inte skulle dö.
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons

När Emma Bengtsson i januari 2015 gick på planet som skulle ta henne och hennes två vänner till Los Angeles via Chicago, anade hon inte att resan skulle komma att förändra hennes liv.

Redan innan de närmade sig Chicago fick Emma symptom på vad hon antog var migrän.

– Jag fick huvudvärk, fläckvis synbortfall och blev ljuskänslig. Men jag tog det lugnt, tänkte att migränanfallet berodde på stress och nervositet. Det var första gången jag flög till USA, säger hon.

Väl framme i Chicago valde vännerna att ta ett bloss utomhus och då märkte Emma att det var något märkligt med hörseln. Hon kunde höra sina vänner prata, men det lät avlägset och dovt, som om hon befann sig under vatten.

– Jag blev inte så rädd utan tänkte att det kanske var något kvardröjande tryck efter att ha suttit i ett flygplan. Men så smällde det plötsligt till i bakhuvudet, samtidigt som locket för öronen försvann. Jag kände mig konstig och sa att jag ville gå in i terminalbyggnaden igen. Då upptäckte jag att jag inte kunde gå, fötterna liksom släpade efter mig. Jag förstod att något var väldigt fel och bad kompisarna slå larm.

Annons

Ambulans tillkallades och sjukvårdarna gjorde några snabba tester på plats för att se hur Emma reagerade. Hon klarade dem och var fullt medveten, så allt tydde på att det bara handlade om ett svårt migränanfall. Men för säkerhets skull fick hon följa med till sjukhus.

Intensiven i stället för LA

Emma skrattar till när hon berättar hur hon, vännerna och allt bagage trycktes in i ambulansen. Då trodde de att de skulle kunna flyga vidare till LA redan nästa dag.

Men så blev det inte. Efter en skallröntgen hamnade Emma på intensiven. En läkare kom in och berättade att man hittat ett aneurysm - ett livshotande pulsåderbråck - i hjärnan och att man omedelbart behövde borra ett hål i hennes huvud för att lätta på trycket som uppstått efter att bråcket brustit.

– Min första reaktion var: Nej! Absolut inte! Vadå borra i huvudet? Jag bara vägrade. Men läkaren förklarade att om han inte gjorde ingreppet så skulle jag dö ...

Annons

Så snart Emma accepterat rakades håret på hjässan bort på det ställe där man skulle borra. Tjugo minuter senare var det klart - hon var vaken hela tiden - och kände själv hur trycket i huvudet lättade.

Hon fick välja ingrepp

Allt hade skett i så rasande takt att Emma knappt hann med känslomässigt. Några timmar tidigare hade hon klivit av flyget. Nu låg hon på ett sjukhus och svävade mellan liv och död. Hon hade knappt hunnit ta in att hon hade ett hål i skallen förrän läkaren meddelade att man behövde operera i hjärnan för att sluta aneurysmet. Och det var bråttom. Om det inte skedde omgående skulle hon inte överleva.

Emma var vaken då läkarna borrade hål i hennes huvud.
14 dagar efter operationen fanns en risk att drabbas av en dödlig stroke, men Emma klarade sig.

– Jag fick välja mellan ett traditionellt ingrepp, där man öppnar skallbenet, och ett ingrepp där man går in via ljumsken och upp genom kroppen till huvudet. Han som skulle genomföra operationen är en av världens främsta neurokirurger och eftersom jag helst ville undvika en rakad skalle och ett stort ärr valde jag att låta kirurgen gå in via min ljumske, berättar Emma och tillägger att hon inte gavs några löften om att allt skulle gå bra.

Annons

Pappan fick mardrömssamtal

– I värsta fall kunde jag dö eller så skulle jag vakna och inte kunna prata eller gå. Ingen visste säkert, men jag tänkte hela tiden att det måste gå bra, att jag skulle klara mig. Alternativet fanns bara inte, säger hon sakta.

Vid den här tidpunkten hade Emmas pappa Olle väckts av ett oroväckande samtal från USA mitt i natten. Han berättar:

– Vad kul, nu är Emma framme, tänkte jag. I stället var det en läkare på ett sjukhus i Chicago som förklarade att min dotter var allvarligt sjuk och att hon strax skulle in på operation. På en millisekund var jag klarvaken. Fyra timmar senare ringde jag numret jag fått av läkaren…jag var i upplösningstillstånd av oro och hade inte sovit en blund. Hur hade operationen gått?

Olle beskriver känslan av maktlöshet; att vara så långt bort och inte kunna göra någonting. Men han blev glatt överraskad när han fick prata direkt med Emma. Hon var groggy, men verkade okej.

Annons

– En enorm lättnad såklart. Jag ville ta första bästa flyg till Chicago, men med visumansökning och förnyelse av mitt pass kom jag iväg först efter sex dagar, säger Olle, som minns glädjen och lättnaden när han äntligen fick se Emma, som låg uppkopplad till en massa apparater i ett mörklagt rum.

Tuffa veckor efter operationen

– Hon var ljuskänslig och såg dåligt. Men det verkade hoppfullt trots allt. Inom 14 dagar efter sådan operation finns det en risk att drabbas av en dödlig stroke, men Emma klarade sig. Det var några riktigt tuffa veckor, jag tillbringade all vaken tid på sjukhuset. Men min närvaro var jätteviktig för Emmas tillfrisknande.

Emma Bengtssons liv förändrades efter att hoon drabbats av brustet aneurysm.
När vardagen kom började Emma Bengtsson reflektera och ta tag i sina drömmar.

När dränaget i huvudet avlägsnats fick Emma äntligen börja resa sig ur sängen. Men det var mycket jobbigare än hon trott.

Annons

– De första gångerna orkade jag bara stappla några meter innan jag blev tvungen att lägga mig igen. Jag hade också hemska smärtor i ryggen efter att blod runnit ner längs ryggraden och jag fick starka smärtstillande mediciner som inte ens finns i Sverige. Men för varje dag orkade jag gå längre sträckor och efter tre veckor på sjukhuset blev jag utskriven, berättar Emma.

Emma gåtränar på sjukhuset efter operationen.
Emma gåtränar efter operationen.

Vännerna hon rest med fortsatte till LA, efter att Emma insisterat. I Kalifornien väntade de amerikaner som de lärt känna föregående sommar i Stockholm och som skulle guida dem runt. Men vistelsen i LA blev kort – vännerna tappade lusten efter allt som hänt och åkte tillbaka till Chicago och därefter till Sverige.

Annons

När det blev dags för Emma och hennes pappa att flyga hem fanns en läkare från SOS International med ombord.

Väl hemma i Stockholm försökte hon återgå till en slags vardag. Till en början var familj och vänner deltagande och omtänksamma, men hon var mestadels ensam i sin lilla lägenhet, vilket gjorde henne rädd.

Se också: Jenny fick hjärtstopp i duschen

Jenny fick hjärtstopp i duschen – sambon räddade hennes livBrand logo
Jenny fick hjärtstopp i duschen – sambon räddade hennes liv

Emma fick svår oro och dödsångest

– Jag hade ju hela tiden varit omgiven av vårdpersonal. Nu hade jag ingen som kunde hjälpa mig om något hände. Jag var orolig för att metallnystanet runt aneurysmet skulle gå upp och jag började jobba redan efter två veckor för att slippa ensamheten, säger Emma.

Annons

Det tog över ett år innan den värsta oron släppte. Då kom dödsångesten, som hon gjorde allt för att dölja. Till slut ville hon knappt gå ut eller träffa vänner.

KBT-terapi blev vägen ut ur ångesten och i dag mår hon bra. Hon har inga men av det som hände – förutom på det personliga planet.

Emma tystnar och låter den intensivt bruna blicken vila mjukt på dottern Penny som just vaknat efter sin eftermiddagstupplur.

Jag hade ingen tid att förlora, jag ville bli mamma

– Jag kom hem och kände mig odödlig. Men när vardagen kom började jag reflektera. Det var som att ingen här hemma riktigt förstod vad jag hade gått igenom och hur det hade förändrat mig. Från att ha varit en sorglös ung tjej blev jag nu väldigt medveten om att livet kan ta slut på ett ögonblick. Det fick mig att vilja ta tag i mina drömmar i stället för att skjuta dem på framtiden. Jag hade ingen tid att förlora, jag ville bli mamma och 2016 föddes min son John. Men förhållandet med pappan höll inte.

Annons

Emma var inställd på att leva som ensamstående mamma när hon träffade sin nuvarande sambo Jocke. För två år sedan föddes tvillingtjejerna Penny och Julia.

Värdesätter livet mer

Emma är i dag trebarnsmamma, här tillsammans med tvillingarna Penny och Julia.
Emma tillsammans med sina tvillingtjejer Penny och Julia.

Emma, som i dag är 30 år, spricker upp i ett försiktigt leende. I dag värdesätter hon livet på ett helt annat sätt än innan sjukdomen. Hon har blivit mer eftertänksam och tar inga onödiga risker. Flyga avstår hon helst ifrån. Hon oroar sig för att bli sjuk och dö ifrån sina barn – det är en hälsoångest som hon sannolikt får lära sig att leva med.

Annons

– Det känns som att det var menat att jag skulle klara mig. Om aneurysmet hade brustit i flygplanet eller om det hänt någon annanstans hade jag inte suttit här. Men jag hade turen att få den allra bästa vården i rätt ögonblick. Bara någon timme senare hade jag varit död.

Även pappa Olle har ändrat inställning till hur han vill leva återstoden av sitt liv.

Emma stöttades av pappa Olle Bengtsson när hennes pulsåderbråck i hjärnan brast.
Emma Bengtsson och hennes pappa Olle har båda förändrat sina liv.

– Efter min skilsmässa var jag särbo och rätt nöjd med det. Men efter det som hände Emma tänkte jag om; vad väntar jag på egentligen? Nu är jag gift igen och försöker göra det jag vill nu, inte sedan. Jag undviker att reta upp mig på småsaker och värdesätter livet. Allt kan ju ta slut imorgon.

Detta är aneurysm

Ett pulsåderbråck i hjärnans blodkärl, aneurysm, innebär att en del av en pulsåder har blivit försvagad och utvidgad. Man kan få en hjärnblödning om bråcket brister och måste då akut få sjukhusvård. Hur följderna blir beror bland annat på hur stor blödningen är och vilken del av hjärnan som påverkas.

Pulsåderbråck i hjärnans blodkärl är vanligast i 50-60 årsåldern men kan förekomma i alla åldrar. Ett pulsåderbråck kan opereras i förebyggande syfte om bråcket upptäcks innan det har brustit.

De flesta som ett har pulsåderbråck i hjärnans blodkärl har inga symtom. Många av bråcken växer eller brister inte.

Källa: 1177.se

Annons