Det tog mig lång tid att komma över det jag ska berätta om mig och min familj. Allt började med att jag hörde konstiga ljud från mammas och pappas sovrum.
Vad gör man om ens kompis partner är otrogen?
Jag växte upp som enda barnet. Jag hade alltid önskat mig syskon men aldrig fått några. Under hela min uppväxt trodde jag att mina föräldrar ville detsamma, men att de helt enkelt inte lyckats få fler barn. Sanningen var en annan.
Jag var 15 år och hade haft prov i skolan. Eftersom det var ganska enkelt blev jag klar tidigt. När jag kom hem stod en främmande bil på gatan utanför vårt hus. ”Mamma har nog besök”, tänkte jag. Hon var översättare och hade kontor hemma. Ibland träffade hon förläggare eller andra klienter i vårt hem.
Dörren till hennes kontor stod på glänt men det var tyst och tomt därinne. Underligt, men jag brydde mig inte så mycket om det. Jag var hungrig och fixade mackor, gjorde i ordning en bricka och gick uppför trappan till mitt sovrum.
Blev förlamad av chock
Plötsligt hördes ett svagt stönande från mammas och pappas sovrum. Var mamma sjuk?
Jag började gå mot sovrummet när jag hörde nya stönanden, men med handen på handtaget insåg jag att det var två personer som lät där inne. Försiktigt tryckte jag ner handtaget och gläntade på dörren. I sängen låg mamma och älskade, men inte med min pappa – utan med en kvinna.
Chocken gjorde mig totalt förlamad. Jag bara stod där och gapade, kunde inte stänga dörren igen. Jag mådde illa, men kunde ändå inte röra mig.
Då fick mamma syn på mig. Våra blickar möttes och jag glömmer aldrig hennes ansiktsuttryck – skam.
Jag slängde igen dörren och rusade in på mitt rum för att ögonblicket därpå inse att jag inte ville befinna mig inom samma väggar som de där äckliga typerna. För fem minuter sedan hade hon varit min mamma, nu var hon en pervers främling.
Jag sprang nerför trappan och cyklade hemifrån så fort jag kunde. Jag fattade ingenting. Hur kunde hon göra så här mot pappa och mig? Vad skulle han göra när han fick veta? Tänk när andra fick veta det här. Alla skulle titta snett på mig i skolan, alla skulle tro att jag var som hon. Det var ju äckligt, tyckte jag. Hur kunde hon?!
Förnekade sina känslor
Motvilligt cyklade jag hem några timmar senare. Mamma satt i köket och väntade. Hon bad mig komma in och viljelöst gjorde jag som hon sa. Hon satt vid bordet, rödgråten och hålögd.
”Jag är så ledsen för att du fick se det där, men det kanske är på tiden att jag är ärlig mot dig. Att du får veta sanningen”, sa hon.
Jag svarade snyftande:
”Hur kan du göra så här mot mig och pappa?”
Jag såg att mamma grät.
”Jag är ledsen, älskling, men jag kan inte rå för vem jag är. Jag är homosexuell. Kvinnan du såg heter Kristina och jag är kär i henne”, sa hon.
”Du kan inte vara kär i henne! Du älskar ju pappa”, utbrast jag.
Mamma skakade på huvudet.
”Jag tycker om din pappa, men jag älskar honom inte som jag älskar Kristina”.
”Men varför gifte du dig med honom då om du visste det här?” nästan skrek jag.
Mamma såg sorgsen ut.
”Därför att jag inte ville vara annorlunda, jag ville vara en vanlig kvinna som fick en vanlig familj, så jag förnekade mina känslor. Under alla år har jag levt med lögnen men sedan träffade jag Kristina och jag kunde inte längre fortsätta ljuga för mig själv.”
”Men pappa då? Har du inte tänkt på honom?”
”Din pappa vet. Han har också träffat en annan. Vi har pratat om att skiljas, men vi har inte velat göra det för din skull. Nu kommer det nog att bli så ändå. Ingen är lycklig av att leva på det här sättet”
”Det är sjukt”, snyftade jag.
”Nej, det är det inte. Jag trodde själv det under många år, men du har fel. Och du måste förstå en sak till.”
Hon drog ett djupt andetag och fortsatte:
”Bara för att jag har den här läggningen betyder det inte att du också har den. Homosexualitet är ingenting man ärver.
Jag lyfte blicken och såg på henne.
”Det kan du ju försöka förklara för alla i skolan”, sa jag.
Jag visste att tanken på att jag skulle få lida på grund av hennes sexuella läggning skulle såra henne.
Klandrade mamma för allt
Mina föräldrar skilde sig. Mamma flyttade ihop med Kristina och pappa med sin nya kvinna Ingrid. Jag flyttade med pappa.
Ingrid hade två barn från ett tidigare äktenskap, två tjejer som var äldre än jag. När pappa och Ingrid var i närheten behandlade de mig okej, men annars såg de på mig som om jag vore smittad av någon äcklig sjukdom.
Jag klandrade mamma för allt. Hur kunde hon låta mig hitta henne i sängen med en annan kvinna? Minnesbilderna brände inom mig, de spökade i mina mardrömmar.
När jag tagit studenten gjorde jag det enda jag längtat efter i flera år. Jag packade en ryggsäck och flydde. För mina sparpengar reste jag runt i världen och tog några ströjobb här och där. När ett år hade gått hade jag skickat två vykort till pappa, inget till mamma eller någon annan. Jag hade inte ringt ett enda samtal.
Pappa började gråta
Jag behövde verkligen det där året iväg, men plötsligt var jag mogen att åka hem igen. Jag hade behövt fly, nu behövde jag reda upp det jag flytt ifrån. Jag behövde sluta fred med mina föräldrar. Jag behövde förlåta.
Det var en annan person som kom hem än som farit iväg. Jag hade inte förvarnat någon om att jag skulle komma, en kväll stod jag bara utanför dörren vid pappas hus. Pappa började gråta när han fick syn på mig. Ingrid verkade också lycklig över att jag var hemma igen, till och med mina gräsliga styvsystrar verkade lite impade över mitt resande.
Nu var det dags att hälsa på mamma. Hjärtat bultade när jag ringde på dörren till lägenheten där hon och Kristina bodde. Det var Kristina som öppnade. Hon tappade hakan när hon såg mig och visste inte vad hon skulle säga.
Glad för mammas skull
Jag fortsatte in i köket, mamma satt vid bordet och när hon såg upp på mig hände något fantastiskt. Vi kastade oss i varandras armar och för första gången sedan allt gått snett kände jag hur något ställdes till rätta inom mig.
Nu har dett gått två år. Jag träffar mamma och Kristina regelbundet. De är lyckliga tillsammans och jag är glad för mammas skull. Pappa och Ingrid har det också bra tillsammans, och gissa om jag blev häpen när jag fick veta att jag ska få ett litet halvsyskon.
Efter många års söndertrasade känslor håller jag på att läka igen. Äntligen har jag en familj. Och vad andra säger bryr jag mig inte det minsta om.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.Vill du berätta din?
