Ensamstående mamman Carina vann miljoner på Postkodlotteriet
– Känslan av att kunna fylla kyl och frys även i slutet av månaden är värd mycket, säger Carina.
Det är mysigt och hemtrevligt i köket hemma hos miljonären och vinnaren på Postkodlotteriet Carina Svende i Ängelholm.
Runt matbordet har hon och hennes fyra barn samlats för att berätta om dagen som förändrade deras liv – dagen då Postkodmiljonärens programledare Rickard Sjöberg ringde upp och berättade att hon var 2,3 miljoner kronor rikare.
– Förändrade och förändrade. Jag är samma Carina som jag var före vinsten. Jag tycker man ska vara försiktig och inte sväva iväg i det blå, säger hon ödmjukt.
– Men du har blivit mycket lugnare och tryggare, mamma, säger dottern Emilia, 15. Du är inte lika orolig i slutet av månaderna längre och du går inte i taket längre om till exempel dammsugaren skulle gå sönder.
Pengar innebär inte lycka, men det ger trygghet
– Nej, det stämmer. Pengar innebär inte lycka, men det ger trygghet. Känslan av att kunna fylla kyl och frys även i slutet av månaden är värd mycket, säger Carina och kramar om sina barn som satt sig närmare henne.
Bytte lägenhet mot radhus
Om vi hade hälsat på hemma hos Carina och hennes barn för drygt ett år sedan, till tiden strax före miljonvinsten på Postkodlotteriet, så hade situationen varit en helt annan.
För det första hade vi inte träffat dem i deras fina radhus med en liten trädgård i stadsdelen Kungsgården. Då bodde de fortfarande i en hyresrätt på fyra rum i centrala Ängelholm.
– Där fanns inte egna rum till oss alla. Så antingen delade två av barnen rum eller så sov jag och någon av de yngsta i samma rum. Vi växlade om, berättar Carina.
Hon jobbade vid den tiden 75 procent som undersköterska på ett demensboende och stortrivdes med jobbet. Men för att få pengarna att räcka till var hon tvungen att gå in och jobba extrapass.
– Ett tag hade jag till och med två jobb. Jag gick in och jobbade som undersköterska på ytterligare ett ställe.
Svårt få pengarna att räcka till
Men det var ändå svårt att få pengarna att räcka till slutet av månaden. Ibland fick hon fundera två gånger på om hon hade råd att köpa pålägg till frukostmackorna. Oron för ekonomin och sparsamheten smittade av sig på barnen.
– Emilia har aldrig frågat mamma om extra veckopeng, berättar äldsta systern Ronja, 25. Hon ville inte ta mammas sista pengar.
Dessutom hade Carinas gamla bil precis dragit sin sista suck. Den hade gjort sitt och hon hade varken råd att reparera den eller köpa en ny.
– Jag hade tänkt köpa en cykel. Jag klarade mig med det. Jag kunde cykla till jobbet och istället för att åka storhandla med bil kunde jag handla lite mindre åt gången.
Därför var det första hon tänkte på när hon förra våren fick glädjebeskedet att hon vunnit 300 000 kronor på sin lott på Postkodlotteriet att hon plötsligt fick råd att köpa en bil.
– Det var helt fantastiskt. 300 000 kronor är mycket pengar för mig. När jag fick veta av Postkodlotteriet att jag vunnit fick jag också beskedet att det kunde bli mer vinstpengar och att jag skulle vara beredd på ett nytt samtal.
Men Carina tänkte inte så mycket på det. Hon var mer än nöjd med vinsten hon fått och började leta bland annonser på begagnade bilar.
– Jag letade i prisklassen runt 50 000 kronor. Det var ändå ett rejält lyft jämfört med de skrotbilar jag har haft råd att ha tidigare, säger hon med ett skratt.
Videosamtal från Postkodlotteriet
En vecka senare var Carina och hennes dotter Ronja på väg till Ikea i Helsingborg i Ronjas gamla risiga Renault som hon köpt för 3 000 kronor. Då ringde telefonen och Carina såg på displayen att det var ett Facetimesamtal från Postkodlotteriet.
– Jag körde direkt in till första bästa parkeringsficka längs infarten till Helsingborg eftersom jag insåg att det inte var ett samtal vi kunde ta medan jag körde bil, säger hon med ett leende.
Carina trodde knappt sina öron när Postkodlotteriets programledare berättade att hon blivit 2 363 494 kronor rikare.
– Jag och Ronja sprang ut ur bilen och hoppade och dansade av glädje. Det måste ha sett mycket lustigt ut för förbipasserande, säger hon.
När de lugnat ner sig lite sa Ronja till sin mamma att de nu kunde åka och köpa de där skorna hon hade tittat på.
Jag var rädd att jag med min vanliga otur skulle mista vinsten på grund av något strul i sista stund
– Men det ville inte jag. Jag vågade inte röra några pengar förrän jag hade dem på kontot. Jag var rädd att jag med min vanliga otur skulle mista vinsten på grund av något strul i sista stund.
Det fantastiska är att Carina bara hade haft sin lott några månader när hon vann på den. Hon har aldrig varit mycket för lotter tidigare och inte heller haft någon tur i spel.
– Men så vann mina tidigare grannar i Sjöalt mycket pengar på Postkodlotteriets Grannyran och då grämde jag mig att över att vi inte bodde kvar där.
– Men hade vi gjort det hade du nog bara grämt dig ännu mer mamma eftersom du troligen tyckt det varit slöseri med pengarna att köpa en lott, säger Ronja med ett leende.
Med vetskapen om att de tidigare grannarna blivit rikare tyckte Carina att hon i alla fall borde försöka. Så i samband med att hon köpte en ny surfplatta nappade hon på erbjudandet att abonnera på en lott.
– Jag tycker också att Postkodlotteriet är bra eftersom de stöttar ideella organisationer som Rädda Barnen och Cancerfonden, säger hon.
Första vinsten av flera...
Bara någon månad senare vann hon en liten slant på sin lott.
– Det var inte mycket, men jag gladde mig åt den vinsten och trodde att jag bara hade lite nybörjartur.
Men så kom 300 000-kronorsvinsten. Som tur var hann Carina inte köpa någon bil efter första vinstbeskedet. Det skulle ju komma mer.
– Det roliga är att jag fick beskedet att jag vunnit ännu mer på min pappas 70-årsdag. Han har alltid sagt att man inte ska köpa lotter för man vinner ändå aldrig något, säger Carina och fortsätter:
– Jag var tvungen att ringa honom direkt och berätta att han hade haft fel. Han blev lika glad som jag.
Se också: Sandra tar med sig hemmet på resa genom Europa
Istället för en bil för 50 000 kronor gick Carina upp något i prisklass.
– Jag köpte en för 150 000 istället, säger hon med ett leende. Det räcker för mig. Jag är van vid att ha haft skrothögar för runt 10 000 kronor. Nu har jag en bil som jag vet startar när jag säter mig i den.
Utanför köksfönstret i deras radhus står nya blänkande cyklar parkerade på rad.
– Bland det första jag gjorde sedan pengarna väl kommit in på kontot var att köpa nya cyklar till oss alla. För första gången har vi nu alla egna cyklar.
En annan sak som Carina kunde ta tag i var att lösa deras boendesituation. Sedan hon och barnen inte hade råd att bo kvar i huset i Sjöalt hade de bott i lägenheten på femte våningen i centrala Ängelholm.
Den var inte bara för liten för henne. Hon saknade också en trädgård hon kunde gå ut i när det var vackert väder.
– Vi ville kunna grilla varma och fina sommarkvällar som vi gjort i Sjöalt.
Förra sommaren hittade hon bostadsrätten i Kungsgården och hon tyckte att det var en härlig känsla att kunna betala insatsen kontant.
– Jag har också kunnat lösa en del gamla lån och göra mig skuldfri och jag har kunnat hjälpa Ronja så att hon kunnat investera i ett nytt golv i sin hårsalong.
Resa utomlands med hela familjen
På grund av Coronapandemin har de inte kunnat fira vinsten med en gemensam utlandsresa som de drömmer om, men så fort situationen blir bättre tänker de göra det.
Vi har aldrig kunnat resa utomlands alla fyra tillsammans som en hel familj
– Vi har aldrig kunnat resa utomlands alla fyra tillsammans som en hel familj. Jag har bara haft råd att resa med ett av barnen per gång. För tio år sedan året var jag och Ronja till exempel i Polen.
Polen står överst på listan även när de ska åka alla fem tillsammans.
– Jag vill att vi ska åka till Auschwitz eftersom jag tycker det är viktigt att alla barn får lära sig vad Förintelsen var och vad som hände där. Det är viktigt att det inte glöms bort.
Men en gemensam semesterresa inom Sverige kunde de i alla fall göra i somras för att fira tillsammans.
– Vi var på High Chaparall i Småland i somras. Det var jätteroligt, säger yngsta sonen Love, 9.
Sedan miljonvinsten har familjen även fått tillökning. Deras hund Jax, som är en korsning mellan chihuahua och papillon, har fått sällskap av amstaffvalpen Enzo som nyfiket snusar runt under köksbordet medan vi pratar.
– Emilia önskade sig en amstaffvalp när vi pratade om att vad vi ville göra för vinstpengarna. Elias fick ett softairgungevär som han önskade sig och Love har inte kommit på vad han vill ha ännu, säger Carina.
Älskar jobbet på demensboendet
Att gå ner i arbetstid och leva lyxliv som miljonär har aldrig varit något alternativ för Carina. Hon har tvärtom gått upp i arbetstid från 75 till 85 procent på demensboendet.
Jag älskar att arbeta och stortrivs på min arbetsplats
– Jag älskar att arbeta och stortrivs på min arbetsplats. Man känner att man gör skillnad för de äldre och de är underbara att arbeta med.
– Dessutom finns det inte så mycket pengar kvar. Vi har nog satt sprätt på två miljoner. Men då är jag också skuldfri och kunnat köpa vår bostad kontant. Och känslan av att kunna fylla kyl och frys även i slutet av månaden är värd mycket.
En dröm har hon dock kvar som hon vill förverkliga. Hon har lekt med tanken att åka till Afrika för att volontärarbeta som undersköterska.
– Jag hade tänkt göra det när jag fyller 50 år, men det känns så nära nu så jag får nog skjuta på det till jag blir 55. Dessutom har jag börjat studera till socialpedagog.
Trots att Carina hela tiden varit öppen med att hon vunnit mycket pengar har hon sluppit tiggare och lycksökare.
– Nej, ingenting sådant alls faktiskt. De flesta har nog förstått att jag som ensamstående fyrabarnsmamma behövt pengarna själv, säger hon med ett skratt.