Knitting Lotta blev ett sticknings-fenomen på Instagram
Vantarna som pryds av Anders Tegnells ansikte, med citaten "tvätta händerna" och "håll avstånd" känns högaktuella. De är bara ett av fler än 150 par vantar i Lotta Lundins samling i vantrummet hemma i Blackeberg, utanför Stockholm. Zlatan, Beatles, Elvis, Queen Elizabeth, Hasse å Tage och Batman är andra kända figurer som utgör vantmönster och bidrar till att Lotta mår så bra som hon gör idag.
En kroniskt rastlös Stockholmstjej. En kvinna som gör saker hela tiden och alltid säger ja. Så skulle Lotta Lundin, 49, ha beskrivit sig själv för några år sedan. Det var före den stora kraschen.
– Jag är grafisk formgivare och har alltid jobbat mycket. När jag så småningom skilde mig och barnen Isak, 24 och Clara, 21 var utflugna fick jag massor av tid för mig själv. Jag bejakade livet och tackade ja till allt. Resa till New York? Ja! Spela bowling? Ja! Ut och cykla? Ja!
Något som Lotta helst inte hade sagt ja till var att hålla frukostseminarium på jobbet. Hon avskyr att stå och prata inför stora grupper. Men Lotta sa ja. Och när seminariet blev så lyckat att hon ombads att hålla i flera så tackade hon ja.
Se också: 5 hälsoeffekter med att sticka
– Dagen efter skulle jag flyga till mitt andra hem i Turkiet. Jag brukar tillbringa en stor del av vintrarna där, och jobba på distans från Izmir. Jag är lite flygrädd och flygningen till Turkiet var väldigt turbulent. Jag var livrädd, hjärtat bultade hårt och jag trodde på riktigt att jag skulle dö. När jag väl kom fram kraschade jag på riktigt. Jag hade en fruktansvärd panikångest och tog mig inte ut ur huset och knappt ens ur sängen. I mitt tillstånd var det omöjligt att flyga hem. Jag var fast därnere!
Återkommande panikattacker
Lotta berättade för sin syster Cissi, 52 om hur dåligt hon mådde och syrran tog första bästa plan ner. Hon tog med sig ångestdämpande medicin och tog hand om sin lillasyster. Men det blev aldrig någon mysig solsemester, som de egentligen planerat för. Lotta hade återkommande panikattacker, kunde inte sova och varje dag var en kamp för att överleva.
– Jag är en supermänniska och plötsligt gick det inte längre. Jag, som är van att fixa allt själv, kunde inte gå ut och handla mjölk. Vanligtvis kan jag bygga, snickra, byta däck – ja, allt. Och nu kunde jag inte ens ta mig upp ur sängen. Det var min syster som såg till att jag fick i mig lite mat och klarade av att fungera. Det var också här jag började sticka, tillsammans med syrran.
Jag, som är van att fixa allt själv, kunde inte gå ut och handla mjölk
Lotta ”Knitting Lotta” LundinLotta säger att hon hela tiden tänkte att ångesten inte skulle få vinna, men den hade vunnit till slut. Med systerns stöd, de ångestdämpande medicinerna och stickor och garn blev Lotta sakta, sakta lite bättre. Efter ett tag hade ångesten dämpats så pass mycket att Lotta kunde flyga hem, tillsammans med systern. Hemma vände hon sig till doktorn för att få mer medicin, och hon fortsatte att sticka.
– Mamma och syrran har alltid stickat mycket, de är jätteduktiga och det var mamma som en gång lärde mig att hantera stickor. Nu började jag sticka på allvar. Det blev en terapi för mig. Det var kravlöst och meditativt, men jag fick ändå låta min kreativitet flöda. Jag hade inte ro att sticka tröjor, det tog för lång tid. Men vantarna blev klara snabbt!
Stickade vante efter vante
Lotta stickade vantpar efter vantpar men blev lite less både på det ”puttenuttiga” blommönstret och på att båda vantarna var likadana. Det vore väl roligare att sticka två olika mönster!
– Jag är ju bildretuschör i grunden och grafisk formgivare och tänkte att jag borde kunna ta fram ett eget mönster. Hur svårt kan det vara? Och det vore roligare med lite rock´n´roll, skrattar Lotta.
För Lotta har det aldrig varit långt från tanke till handling och snart var hon igång med att ta fram mönster, och sticka provexemplar, av vantar på artister, skådespelare, seriefigurer och politiker. Men Donald Trumpvanten som hon tog fram lite som ett skämt skapade så mycket hätska diskussioner i kommentarsfälten att hon tog bort det mönstret.
– Jag vill inte ge mig in i politiken. Vantarna ger mig glädje och jag vill bara sprida glädje till andra, säger Lotta, som skapar sina mönster genom att leta efter bilder på internet som passar för ändamålet. Den ”städar”, det vill säga förenklar, hon sedan i photoshop och gör en egen variant, så att den bara består av skuggor. Därefter formar hon mönstret, pixel för pixel.
Vantarna ger mig glädje och jag vill bara sprida glädje till andra
Knitting Lotta på instagram
Med hjälp av sin dotter Clara skapade Lotta ett instagramkonto för att lägga upp bilder på sina vantar. Hon upptäckte att intresset för stickning är jättestort, inte minst i USA. Plötsligt hade Lotta tusentals följare på sitt instagramkonto.
– När huvudrollsinnehavaren i den amerikanska dramaserien Twin Peaks, Kyle MacLachlan, upptäckte att jag lagt ut en bild på vantar som föreställde honom delade han bilden på sitt konto. Då smällde det till och jag fick 1000 nya följare över en natt. Det var helt galet!
Lotta hittade en amerikansk plattform för stickningsintresserade över hela världen. Där kan man sälja mönster och Lotta började lägga ut sina vantar på plattformen. Hon upptäckte snabbt att många älskade hennes mönster!
– En morgon i höstas hade jag fått 30 beställningar på den före detta domaren i USAS högsta domstol, Ruth Bader Ginsburg, och förstod först inte varför. Det var ett mönster jag gjorde för ett tag sedan. Sedan insåg jag att hon hade gått bort, och det blev snabbt ett av mina mest sålda mönster, säger Lotta.
Säljer endast mönster
Några färdigstickade vantar säljer hon inte, det är mönstren man kan köpa. Vantarna stickas bara upp för att ha visningsvantar. Hon vill visa upp hur resultatet ser ut. Det vill hennes kunder också. När de stickat sina vantar lägger de ofta upp en bild och taggar Lotta i sina inlägg. På så vis marknadsför sig vantarna nästan av sig själv.
– Min syster och mamma hjälper mig med att testa mönstren, det är ju viktigt att de funkar och blir bra. Det händer att de får vara med på bild på mitt instagramkonto också. Mamma Maud, 81 är en riktig ”klickmagnet”. Det är många som uppskattar att hon är med. Mamma stickar också vantar till försäljning. Det känns fint att kunna bidra till att hon kan dryga ut sin lilla pension och får en liten extrainkomst tack vare mina vantar.
Lotta, som numera jobbar halvtid som grafisk designer och halvtid med att ta fram mönster, delar vintertiden mellan sin lägenhet i Blackeberg, där vantarna fått ett eget rum, och Turkiet. Från april till oktober bor hon helst i sin lilla kolonistuga, fem t-banestationer från hemmet. Här finns också drivor av garner i olika färger, och rader av pärmar som är fyllda med mönster.
– Vantarna räddade mitt liv och att påta i min koloniträdgård skänker mig en sådan glädje att jag skulle kunna gå där och rycka ogräs och kratta från morgon till kväll. I kolonilotten får jag kombinera de bästa av världar. I somras anordnade jag ett stickkafé i min lilla trädgård. Då hängde jag upp alla vantar i äppelträden, medan folk satt och drack kaffe och stickade. Det var riktigt mysigt!
De vantar Lotta själv bär föreställer hennes favoritmönster – Solstickan. Men det mönstret får hon inte sälja, av upphovsrättsliga skäl. Trots alla julvantar, tv-serievantar, filmvantar och fruktvantar så har hennes barn inte hittat några vantar de vill ha.
– Nej, Clara ville ha släta, enfärgade vantar, skrattar Lotta och konstaterar att det är svårt att bli profet i sin egen familj, även om Isak faktisk valde ett par Pink Floydvantar till slut.
Alla kan sticka!
Idag mår Lotta bättre än på mycket länge, och hon är inte ständigt är på väg längre.
Nu har jag hittat min livslunk och jag drömmer om att kunna leva på mina vantar
– Jag har kommit fram till att det inte var jobbet, eller de där framträdandena inför publik, som gjorde mig sjuk. Det var bara droppen. Det var min egen rastlöshet som drev mig in i väggen. Nu har jag hittat min livslunk och jag drömmer om att kunna leva på mina vantar. Det var stickningen som nystade upp min ångest och vantarna har gett mig ett nytt liv.
Lotta säger att stickningen aldrig är ett tvång, det är bara lustfyllt, och hon tänker bara hålla på så länge hon tycker att det är roligt. Lotta säger att hon är övertygad om att alla kan sticka. Det handlar bara om att våga!
– Blir det fult så kan man alltid börja om. Jag tycker inte att man ska ta det så allvarligt på det. Övning ger färdighet, du blir bra på det du tränar! Pröva så får du se. Alla kan sticka!
Fotnot: Lottas instagramkonto heter @knittinglotta och du hittar hennes mönster på amerikanska plattformen Ravelry