Eva: Brev till min pappa – din nya fru förstörde min barndom

5 Sätt att stärka ditt barns självkänsla

Kära pappa,

det här brevet fick du aldrig medan du levde, eftersom jag var rädd för att göra dig så ledsen att det skulle riskera vår relation. Nu är du borta, och jag behöver sätta ord på hur du och mamma svek mig när jag bara var sju år gammal. Helt ensam fick jag själv försöka hitta ett sätt att navigera i den hatfulla atmosfär som uppstod ­mellan er.

Jag älskade dig mycket och följde dig i vått och torrt, men en morgon var du inte hemma. På kvällen sa mamma att du var på affärsresa, varpå hon började storgråta. Mamma ringde efter min mormor och gick sedan in i sovrummet.

Där låg hon i en vecka utan att säga ett ord till mig. Skulle du ha hämtat mig om du hade vetat det?

Jag fick inte nämna mamma

Mormor kom och berättade för mig att jag inte fick gå in i sovrummet, för där låg mamma sjuk med dåliga nerver. Jag hade ingen aning om vad det betydde.

Så behandlar man inte ett barn. Du hade lämnat mig utan ett ord eller en förklaring, eftersom du var upptagen av ditt nya liv. Du kan nog inte föreställa dig hur oälskad och ensam jag kände mig.

Det visade sig att du hade träffat en ny kvinna som du senare gifte dig med. När jag skulle hälsa på er första gången hämtade du mig i bilen. Dina första ord till mig var att jag inte fick nämna mamma, eftersom du betraktade henne som död. Det var det värsta du någonsin hade sagt till mig, och jag blev skräckslagen och började gråta.

Bytte makar med varandra

Din nya fru var avvisande och ointresserad av mig. Som vuxen har jag förstått att hon nog också var påverkad av att precis ha gått igenom en skilsmässa.

Allt blev ännu märkligare och mer obegripligt för en liten flicka som jag när mamma senare gifte sig med din nya frus före detta make. Ni fyra hade varit vänner, och nu hade ni alltså bytt partners med varandra.

Bakom min rygg hade ni vuxna bestämt att jag skulle bo hos mamma. Jag förstod aldrig varför jag aldrig fick ett eget rum hos dig och din nya fru, i stället för att låta mig sova på soffan.

Du stod inte upp för mig

Du frågade aldrig hur jag kände inför att vara ensam med din fru när du var på jobbet, men du ska veta att det inte kändes bra. Hon tyckte inte om mig, och det var ömsesidigt.

Än i dag kan jag inte förstå dina val. Du förändrades, bytte till en snofsigare klädstil och började prata på ett annat sätt. Din fru satte mig på bantningskur när jag var tolv år, trots att jag inte var tjock. Varför slog du inte näven i bordet och sa att hon skulle sluta lägga sig i?

Allt detta kan jag uttrycka först nu när du är död, eftersom jag har varit rädd för att såra dig. Den här hänsynen till dig och mamma kom att kosta mig dyrt. Till slut blev jag allvarligt deprimerad, och länge fick jag äta antidepressiv medicin.

Fick aldrig egna barn

Den största hjälpen har dock varit samtalen med min psykolog, som har hjälpt mig att knyta ihop trådarna, och fått mig att inse att jag kan lägga tankarna och känslorna från min barndom bakom mig.

Jag är nöjd med mitt liv i dag, men min olyckliga barndom har påverkat mitt val att inte skaffa barn. Det har varit svårt både för min man och för mig själv, eftersom vi numera är ledsna över att inte ha barn och barnbarn. Nu är det alldeles för sent att ångra sig.

När jag tänker tillbaka hade vi lyckligt­vis även fina perioder, pappa. Vi var på tivoli tillsammans och åkte till stranden för att bada. Du läste för mig, vi tog promenader, du kom alltid ihåg mina födelsedagar och skickade påskägg och julklappar.

Jag tvivlade aldrig på att du älskade mig, och jag älskade också dig. Det var skilsmässan och ditt val av ny fru som traumatiserade mig, och som gav mig mentala ärr i själen och förstörde mitt vuxenliv.

Pappa, jag har skrivit det här brevet med tårarna rinnande nedför kinderna. Det var svårt, men nödvändigt för att kunna lägga allt bakom mig.