Eva: Somrarna i stugan är på väg att knäcka mig!

Eva och hennes man har börjat tröttna på att alltid ställa upp med husrum och full service när barnen och barnbarnen kommer på besök.

”Är jag gammal och ogenerös?”

Både min man och jag har arbetat mycket i vårt liv. Vi har haft villa med fin trädgård, sommarstuga och bil. Vi har tre barn och sju barnbarn.

Vi har haft det bra, men rätt slitsamt. Vi har inte varit högavlönade.

Min man har gjort det mesta på sommarstugan själv, byggt till och ändrat, så att alla skulle få plats när familjen växte. Och det har han gjort med glädje. Vi har båda tyckt om att ha ett öppet hem för alla.

Nu är vi båda pensionärer och det trivs vi med. Vi har sålt villan och flyttat till lägenhet med stor balkong. Där får jag utlopp för mitt intresse för blommor och örter.

Pensionärsliv i stugan

Det skulle räcka för mig. Men för min man är sommarstugan allt. Så den behåller vi och vi åker dit rätt ofta.

Stugan ligger bara några mil härifrån och vi trivs ju där. Det har blivit bekvämt även där med åren, tack vare min händige man. Och jag odlar på, både där och i stan, på landet har vi växthus.

Vi har också två friggebodar på tomten på landet, även dem har min man gjort. Meningen var att jag skulle ha den ena som vävstuga. Men det blev gästhus i stället…

Det bara blev så. Och det är kanske det som är problemet. Att så mycket bara ”blivit”.

Helt plötsligt har vi blivit nästan trångbodda på landet. Och gästfriheten börjar inte kännas lika självklar som då vi var unga och bodde omodernt och sparsamt.

Hur har det blivit så? frågar jag mig. Är det bara jag som har blivit gammal och ogenerös?

Jag försöker rannsaka mig och sanningen blir då att jag har börjat fasa för somrarna.

Vårt lilla sommarhus med sina friggebodar har blivit ett populärt resmål för nästan hela släkten. Huset ligger vackert vid en större sjö i södra Sverige.

Att barn och barnbarn tar det för självklart att tillbringa några semesterveckor hos oss har vi tagit som ett betyg på att de gillar oss.

Står för alla kostnader

Men det har börjat gå till överdrift. Det är vi som står för alla reparationer och de kostnader de medför.

Även om min man fortfarande gör det mesta själv är det ju färg och annat som inte är gratis. Sophämtning till exempel.

Sedan är det så att det fortfarande är jag som står för hushållet rent praktiskt. Visst tar barnen med sig lite av varje i matväg. Men det förslår inte långt och hela ansvaret tycks ligga på mig.

Även om vi har diskmaskin numera blir det för mycket. Jag tycker inte längre att det är roligt att vara lika välkomnande som förr. Jag är trött och har ont i kroppen.

Vi bor ett stenkast från E4:an, så vi blir ju en praktisk rastplats. Hur får vi stopp på detta?
Eva

Anne-Marie Furhoff, familjerådgivare:

Anne-Marie Furhoff ger råd om relationsproblem.

Anne-Marie Furhoff ger råd om relationsproblem.

”Förklara att det är hög tid för en förändring!”

Du och din man har varit friska och starka och generösa under alla år och ni har nog i någon mån skämt bort era närstående. Och nu, när ni med ålderns rätt har blivit tröttare, har den yngre generationen inte riktigt hängt med.

Du önskar att de av sig själva skulle inse att de måste ta över mer och mer av praktiskt arbete och även kostnader.

Men när så inte sker, måste du i samråd med din man ta tag i frågan. Börja med att prata med de vuxna barnen om läget och förklara att det har blivit dags för en förändring.

Förmodligen är barnen beredda att avlasta er på många sätt, bara de får veta vad ni känner och behöver. Det är viktigt att ni är öppna och ärliga i detta.

På längre sikt kan det naturligtvis, som för många äldre i er situation, bli fråga om ett riktigt ägarskifte i familjen eller kanske en försäljning.

Läs mer frågor och svar till familjerådgivaren och ställ din egen fråga här

Läs också:

Linda, 63: Arvstvisten om sommarstugan förstörde vår vänskap

Vår semesterdröm blev förstörd – av gästerna