Exmannen tog barnen: Malene fick träffa dottern efter 5 år

Malenes exman tog barnen
Varje dag i fem år har Malene längtat efter sin dotter, som hennes exman tagit med sig till Republiken Makedonien. Nu har hon äntligen fått träffa sin dotter. Återseendet var kärleksfullt, men också mycket svårare än Malene väntat sig.

Planet skulle landa 22.05. Men redan klockan 17 var Malene på flygplatsen. I fem år hade hon saknat sin dotter varje dag, så fem timmars väntan betydde ingenting.

Det enda som betydde något för Malene den här dagen var att hon skulle få träffa sin dotter Anastasija igen. Senast hon kramade sin dotter och drog in doften av hennes hår var flickan 8 år, nu var hon 13.

Kärleksfullt återseende

De sista minuterna var långa. För Malene kändes tiden oändlig till hon plötsligt fick syn på en lång tjej med rödbrunt hår som kom gående mitt i folkhavet. Deras ögon möttes och de reagerade båda instinktivt. De sprang mot varandra.

Annons

– Jag kunde inte sluta att pussa och krama henne. Hon luktade så gott, som hon brukade, säger Malene som varken kunde eller ville hindra tårarna som rann i strida strömmar nerför kinderna.

– Varför gråter du mamma? frågade Anastasija lite förläget.

Som de flesta 13-åringar ville hon inte väcka uppmärksamhet där på flygplatsen. Men Anastasijas obehag inför andras blickar var ändå ett tecken på vad som väntade mor och dotter de kommande nio dagarna.

Trots att återseendet var kärleksfullt blev tiden de fick mer krävande än Malene föreställt sig.

Krigade om barnen

Fem år är lång tid. Mycket kan hända. Människor kan komma ifrån varandra även om de älskar varandra mycket.

Annons

Malene har i alla år kämpat för att få tillbaka sina barn Anastasija och Milos sedan exmaken tog med dem till Republiken Makedonien. Det är en historia om hur två förälskade människor från varsin kultur kom att föra ett skoningslöst krig om sina barn. Båda sidor har gjort saker som skulle kunna vara hämtade från en gastkramande rysare.

För fem år sedan bestämde sig Malene och hennes nye man Steffen för att ta saken i egna händer och ta hem barnen till Danmark.

Allt var planerat in i minsta detalj. Inget hade lämnats åt slumpen när Malene satt förklädd i en bil vid en lekplats i Republiken Makedonien och väntade på rätt ögonblick. Ögonblicket då hon blixtsnabbt skulle springa fram och ta sina barn och sedan köra över den grekiska gränsen där de skulle vara i säkerhet. Planen var sekunder från att lyckas.

När Malene efter flera dagars väntan i bilen fick se sina barn ensamma på lekplatsen störtade hon ut. Men när hon var 20 meter från Anastasija dök plötsligt en man upp och drog in dottern i en bil som snabbt körde därifrån.

Annons

Hon tog sonen med sig

I samma sekund insåg Malene att hon måste fatta ett avgörande beslut. Skulle hon lämna sonen och vänta på ett nytt tillfälle? Nej, hon tog honom med.

12-årige Milos har sedan dess bott i Danmark tillsammans med sin mamma, bonuspappa och två yngre syskon. Han talar danska, har danska vänner och vanor och har ärvt sin mammas svarta humor.

Dottern skrek i telefonen

För Anastasija har livet varit helt annorlunda. Hon har tillbringat fem avgörande år i en helt annan kultur och i en helt annan slags familj.

När hon kom till Danmark var det inget hon själv hade önskat. Anastasijas ankomst slog tvärtom ner som en bomb för alla inblandade.

Knappt en vecka tidigare hade Malene blivit uppringd mitt i natten. Samtalet var så omskakande att hon på morgonen fortfarande hade nattlinnet på sig när hon körde sina två yngsta barn till dagis.

Anastasija hade varit på utflykt med en ungdomsförening när hon blev stoppad vid gränsen mellan Serbien och Republiken Makedonien och fick veta att hon var efterlyst av Interpol. Myndigheterna ville ta med henne till ett kriscenter tills de visste vad de skulle göra med henne.

Anastasija skrek i telefonen den natten. Hon var livrädd. Det var Malene hemma i Danmark också. Hon var maktlös och kunde inte göra något trots att hon ringde både polisen och utrikesdepartementet.

Malene beklagar att barnen fick lida för föräldrarnas osämja.
Min dotter fick betala ett högt pris för det krig vi föräldrar fört om barnen, konstaterar Malene.

I fem dagar var Anastasija på kriscentret. Hon var rädd och fick inte öppna dörren och gå ut. Kriget mellan hennes föräldrar hade haft ett högt pris. Och det var utan tvivel hon nu fick betala det högsta priset. Det förstod Malene och det insåg Anastasijas pappa också.

Tvingades komma överens

Situationen tvingade de forna fienderna att tala i telefon på ett nytt sätt.

– Jag tror aldrig att vi har kommit så bra överens som vi gjorde de dagarna. Vi insåg att vi hade försatt oss i en vansinnig situation. Vi hade kämpat för våra barn som om det var en ishockeymatch. Och behandlat dem som möbler. Nu måste vi samarbeta. Nu skulle våra barn ha rätt till båda sina föräldrar. Vi var helt eniga, säger Malene som självklart blev lättad när hon fick veta att dansk polis skulle följa Anastasija till Danmark.

Överraskades av dotterns personlighet

Att Anastasija skulle komma hem var ju det Malene hade önskat i alla de år hon legat vaken på nätterna och saknat henne. Men redan första dagen märkte Malene att Anastasija inte var som den 8-åriga flicka hon hade tagit farväl av.

Malene var självklart förberedd på att Anastasija hade blivit äldre, men överraskades av att dottern hade utvecklat en personlighet långt från hennes egen. På gott och ont.

– Jag var helt ärligt chockad. Hon bryr sig mycket om vad andra tycker. Helt galet! Men hon är verkligen väluppfostrad. Och mycket gudfruktig. Samtidigt är hon van att leva mycket inrutat och att slaviskt följa rutiner, säger Malene som själv lever ett fritt liv som inte styrs av särskilt många rutiner.

Extremt målinriktad tonåring

Det har självfallet fördelar att vara så disciplinerad som Anastasija. Den 13-åriga flickan talar fem språk, har hoppat över två klasser och har högsta betyg. Hon är extremt målinriktad. Både i skolan, där hon går på många timmars extraundervisning, och på fritiden då hon spelar basket fyra gånger i veckan.

– Det betyder mycket för henne att vara bäst. Hon är otroligt fokuserad, begåvad och klok, säger Malene innan hon med ett leende tillägger:

– Allt det som jag aldrig var.

Malene är självklart stolt över sin dotters prestationer. Och tacksam. Därför ringde hon direkt till Anastasijas pappa för att berömma honom och det kom från hjärtat.

– Jag ville tacka honom för att han hade gjort ett riktigt bra jobb med vår dotter. Jag såg ju att hon hade rätt värderingar.

Annorlunda mamma

Men Malene såg också annat. Hon märkte att Anastasija hade en motvilja både mot Danmark och sin mamma.

– Milos och jag är inte danska. Vi är från Balkan, sa hon och tittade skeptiskt på sin mamma.

Hon har troligen fått höra mycket negativt om sin mamma. Det inser Malene, men säger samtidigt:

– Vi manipulerar allihop. Om hon hade varit här i Danmark hade hon också blivit manipulerad.

Lära känna varandra på nytt

För både mor och dotter var det en mycket speciell upplevelse att vara tillsammans igen. De fick ju lära känna varandra på nytt.

– Jag har suttit långa stunder och bara tittat på henne. Även när hon har sovit. Och jag har lyssnat när hon har pratat i sömnen, säger Malene med ett leende.

Också Anastasija har betraktat sin mamma ingående och inte alltid förstått det hon har sett.

Kulturkrock

Hemma i Republiken Makedonien har hennes farmor och faster stått i köket flera timmar varje dag och satt en ära i att maten är hemlagad. Hemma hos Malene är det en sensation om hon lagar spaghetti och köttfärssås.

– Vi har världens bästa pizzeria runt hörnet. Eller så köper vi en härlig sallad med räkor på andra sidan gatan. Det gör jag hellre än att stå och svettas i köket, tiden kan vi använda till att prata och skratta i stället, säger Malene som har två robotdammsugare, en till varje våning.

– Det är för att jag är så lat, förklarade hon med ett skratt för sin dotter som såg helt förfärad ut.

I hennes öron är lat ett av de värsta skällsorden.

Det är det inte för Malene. Hon har sitt eget sätt att hantera tillvaron. När hon blir osams med sin man går hon ut i köket och sliter av locket på hans ask med handgjord choklad.

– Sedan tar jag en liten tugga av varje bit. Bara för att retas. Jag har alltid varit rebellisk. Och barnslig, säger hon med ett undertryckt leende.

Det leendet har hon också på läpparna när hon skickar sin 12-årige son till skolan med matsäcken i en väska med motiv från Disneyfilmen Frost om han har varit lite för stöddig. Bara så att han ska lära sig att inte vara det.

Fick hålla tillbaka kramlusten

Så har inte Anastasija blivit uppfostrad och hon har skakat på huvudet när Milos sagt emot när Malene bett honom att gå ut med hunden.

– Mamma, han har ju ingen respekt för dig alls, har hon sagt förargat.

– Det har han visst det. Men han är inte rädd för mig, svarade Malene.

Malene vill att Anastasija kommer igen.
Malene hoppas av hela sitt hjärta att Anastasija ska vilja komma till henne. ”Men jag älskar henne oavsett.”

Anastasija har uppenbarligen haft blandade känslor för sin mamma. Men trots motviljan märkte Malene hur dottern varje kväll flyttade sig närmare i soffan för att till slut sitta tätt intill. Precis som hon har sovit tätt intill henne varje natt. Kärleken är svår att kämpa emot. Malene fick däremot då och då försöka lägga band på sin lust att pussa och krama dottern hela tiden.

Anastasija sa från början att hon ville gå klart skolan i Republiken Makedonien och Malene hade redan på flygplatsen bestämt sig för att inte gå emot dotterns vilja.

– Du får åka tillbaka när du vill, sa Malene direkt till sin dotter.

– Jag vill inte stå i vägen för hennes lycka. Jag kände att det här var det rätta. Nu ska bara jag och hennes pappa ha ett gott samarbete så att våra barn kan träffa båda sina föräldrar.

Dottern får känna efter

Malene är en stark kvinna. Men hon kände sig slut när hon vinkade av Anastasija på flygplatsen.

– Det var nio tuffa, förvirrande, stressiga och jättehärliga dagar, säger hon.

Hur framtiden ser ut är oklart. Det är upp till Anastasija.

Malene är medveten om att hon och dottern är olika, men hoppas att de nio dagarna har satt igång något.

– Jag hoppas att jag har väckt en nyfikenhet hos henne. I mitt hjärta önskar jag att hon har lust att komma hem till mig igen, men jag kommer att älska henne oavsett vad hon väljer att göra.

Text: Karin Heurlin Foto: Maria Tuxen Hedegaard Översättning: Anette Bülow