Fyrabarnsmamman Birgitta blev störtförälskad i Annika: "Det kändes helt osannolikt och extremt förbjudet"

Birgitta Hågemark Olshov håller om Annika Erlandsson Olshov där de leende står på stranden i Viken vid Öresund.

Foto: Stefan Lindblom/Helsingborgs-Bild

För Birgitta var upplevelsen det mest otänkbara – och förbjudna. Ändå hände det. Hon, en fyrabarnsmamma, blev blixtförälskad i en annan kvinna. Sedan tolv år är hon gift med diakonen Annika och har skrivit en roman som delvis inspirerats av hennes egna erfarenheter.

Utsikten över norra Öresund och mot Hornbaek på den danska sidan är bedårande hemma hos Birgitta Hågemark Olshov, 60, och hennes fru Annika Erlandsson Olshov, 55.

De bor bara ett 50-tal meter från stranden i det lilla samhället Viken en mil norr om Helsingborg.

– Min längtan efter havet blev för stark och jag övertalade Annika att flytta hit fastän hon i början var tveksam. Hon jobbar som diakon här i Viken och tyckte det var skönt att inte bo på samma ort som hon arbetade, berättar Birgitta när vi kommer på besök.

Birgitta Hågemark Olshov sitter på en stol med sin bok "Kvinna i blåst" i knät.

Birgitta Hågemark Olshov gav tidigare i år ut boken Kvinna i blåst.

Foto: Stefan Lindblom

Den här dagen är det vindstilla och lugnt och terrassdörren kan vara öppen. Birgitta och Annika har slagit sig ner i varsin stol. På matsalsbordet framför dem ligger Birgittas bok Kvinna i blåst som hon gav ut tidigare i år.

– Jag har fått höra att den är en riktig ”bladvändare”, vilket känns fantastiskt. Min önskan är att den ska ge läsaren inspiration att lyssna på sig själv. Det kan handla om vad som helst, stort som smått – bara det gör oss lyckligare.

Birgitta Hågemark Olshovs bok Kvinna i blåst, med gult omslag och den svarta texten i skrivstil.

Foto: Stefan Lindblom

När hon blickar tillbaka förstår Birgitta att hon alltid levt så, men att vissa förändringar har varit mer smärtsamma att upptäcka och göra något åt. Mitt i livet lyssnade hon på sig själv och följde sitt eget hjärta – både i karriären och i kärlekslivet.

Birgitta Hågemark Olshov och Annika Erlandsson Olshov har slagit sig ner vid ett bord i hemmet i Viken, för att berätta om sin kärlek och om Birgittas bok.

Annika (till höger) har hela tiden stöttat Birgitta att fortsätta skriva.

Foto: Stefan Lindblom

– Det krävs mycket mod att gå igenom så många förändringar som du gjorde, säger Annika stöttande och kramar Birgittas hand i sin.

Jobbade som modell hos Eileen Ford

Men det var en lång process innan Birgitta förstod och bejakade sina egna känslor.

Det började med att hon inte kände sig nöjd med sitt yrkesval.

– Jag ville hellre arbeta med människor än med siffror. Jag sa upp mig och utbildade mig till samtalscoach. När jag som ung sökte in på universitet valde jag mellan att läsa ekonomi och psykologi så jag var inte helt överraskad över att jag ville byta.

Det var inte första gången Birgitta tog ett svårt beslut och lämnade en framgångsrik karriär. När hon var i 20-årsåldern jobbade hon några år som modell i Sverige, Europa och USA, bland annat för Eileen Fords berömda modellagentur i New York. Sedan tog hon beslutet att flytta hem och utbilda sig till civilekonom.

Jag fick nog av branschen. Som modell blir man behandlad som ett stycke kött

– Jag fick nog av branschen. Som modell blir man behandlad som ett stycke kött. Det är bara din utsida som räknas, det blev tomt och ytligt för mig, säger hon.

Allt gick sedan enligt normen. Birgitta träffade en man och fick fyra barn och levde ett, som hon själv säger med citationstecken, ”normalt” liv i en stor villa i nordvästra Skåne.

20 års äktenskap var till ända

Men yrkesvalet var inte det enda gruskornet som skavde. Efter tjugo års äktenskap kände Birgitta att hon och hennes mans relation inte fungerade längre.

– Jag lyssnade till mitt inre och vi tog beslutet att vi skulle skilja oss. Det var en god skilsmässa i meningen att vi var överens, men det var ändå jobbigt. Särskilt för barnen som då var mellan 10 och 18 år.

Birgitta Hågemark Olshov betraktade sig i många år som heterosexuell innan hon blev hejdlöst förälskad i en kvinna.

Foto: Stefan Lindblom

Vid skilsmässan såldes huset och Birgitta flyttade till Viken. Där inledde hon sitt nya liv.

– Jag var klar med coachutbildningen och jag ville hjälpa människor att göra förändringar i sina liv.

Såg sig som hetero – blev kär i en kvinna

2008 hade Birgitta varit skild i ett år och hon var i 45-årsåldern när hon för första gången skulle träffa Vikens diakon Annika Erlandsson för ett möte om kyrkans arbete.

Det var verkligen som om blixten hade slagit ner. Jag blev störtförälskad i Annika vid första ögonkontakten

Det blev ett livsavgörande möte.

– Det var verkligen som om blixten hade slagit ner. Jag blev störtförälskad i Annika vid första ögonkontakten. Samtidigt var det helt osannolikt. Jag hade aldrig känt någon attraktion till kvinnor, det kändes orealistiskt och samtidigt något extremt förbjudet.

Birgitta Hågemark Olshov håller om Annika Erlandsson Olshov där de leende står tillsammans på en stor sten i vattnet nära strandkanten i Viken vid Öresund.

– Jag blev störtförälskad i Annika vid första ögonkontakten, säger Birgitta (till vänster). Inledningsvis var känslorna dock inte besvarade.

Foto: Stefan Lindblom

När Birgitta gick ifrån mötet försökte hon skaka av sig känslorna, men det gick inte. Hon kunde inte sluta tänka på Annika.

– Jag ville bara träffa henne och jag, som alltid betraktat mig som heterosexuell, hamnade i en identitetskris. Men om priset för att få vara tillsammans med Annika hade varit att sjunga naken i tv, vilket är det värsta jag skulle kunna tänka mig, så hade jag gjort det. Så starka var mina känslor för henne.

Se också: 5 viktiga egenskaper du vill att din partner ska ha
0:47

Efter reklamen: Se också: 5 viktiga egenskaper du vill att din partner ska ha

(0:47)

Slå på ljud

Känslorna var inte besvarade

Annika, som själv var i 30-årsåldern när hon första gången upptäckte att hon blev förälskad i andra kvinnor, anade inte hur Birgitta kände vid deras första möte. Hon hade själv blivit sårad i en tidigare relation och var, som hon säger, inte mottaglig.

Anns man visste att hon var lesbisk – jag har aldrig ångrat mig

– Dessutom träffades vi på min arbetsplats i Svenska kyrkan och det är absolut tabu att inleda relationer med hjälpsökande människor som vi träffar i vår yrkesroll. Jag tyckte bara att Birgitta verkade vara en trevlig person, säger hon.

Birgitta Hågemark Olshov och Annika Erlandsson Olshov går hand i hand på stranden i Viken vid Öresund.

Paret har bosatt sig nära stranden i Viken, norr om Helsingborg.

Foto: Stefan Lindblom

Birgitta kämpade med sina känslor och med frågan om vem hon var, funderingarna på om hon i alla år lurat sig själv genom att tro att hon var heterosexuell.

Jag hoppades att det skulle gå över av sig själv, men det gjorde det naturligtvis inte

– Jag hade aldrig känt så stark förälskelse tidigare. Det var oväntat och icke önskat. Jag hoppades att det skulle gå över av sig själv, men det gjorde det naturligtvis inte.

Under månaderna som gick träffades Birgitta och Annika flera gånger i olika sammanhang. Till slut fattade Birgitta mod och berättade vad hon kände.

– Jag kände att jag var tvungen att göra det, berättar Birgitta som då inte visste att Annika var homosexuell.

Greta Garbo kom aldrig över sin stora kärlek

Men reaktionen blev inte den hon hoppats.

– Jag sa tack, men nej tack, berättar Annika. Från min sida fanns inga sådana känslor.

– Samtidigt som jag tyckte det var jättemodigt av Birgitta att berätta vad hon kände sa jag till henne att vi var tvungna att sluta träffas. Vi kunde inte ha en professionell kontakt eftersom känslor uppstått.

Försökte förgäves tränga undan känslorna

För Birgitta var det en katastrof. Men hon försökte intala sig själv att det var bra att det blev så, att hon nu kunde tränga undan vad hon kände och gå vidare.

Jag var olyckligt förälskad och det var fruktansvärt

– Jag var olyckligt förälskad och det var fruktansvärt. Men mina känslor för Annika var desamma och jag kunde inte släppa henne. Jag hade stort stöd av mina goda väninnor som jag berättade allt för. De var överraskade, men lyssnade tålmodigt och fanns där för mig.

Birgitta och Annika hade sedan inte någon kontakt med varandra på ett år, men så träffades de i samband med en skolavslutning.

– Jag var i ett annat läge i mitt liv och plötsligt uppstod tycke från min sida, säger Annika och tillägger med ett leende.

Man har väl ångerrätt

– Man har väl ångerrätt. Det kändes då som en självklarhet att jag och Birgitta skulle dela våra liv tillsammans.

Friade efter fem dagar som par

Samtidigt var Annika rädd att det var för sent.

– Jag hade ju nobbat Birgitta.

Birgitta Hågemark Olshov håller och Annika Erlandsson Olshov skrattar där de går hand i hand på stranden i Viken vid Öresund.

Foto: Stefan Lindblom

Birgitta Hågemark Olshov håller om Annika Erlandsson Olshov, där de leende står på stranden i Viken vid Öresund och ser varandra i ögonen.

Foto: Stefan Lindblom

Fem dagar efter att de blev ett par friade Annika till Birgitta.

Med Birgitta fanns där en grundtrygghet som jag aldrig upplevt tidigare

– Det var olikt mig att göra en sådan sak, säger Annika och berättar att hon egentligen är en trygghetsnarkoman som är väldigt försiktig och tänker efter noga innan hon tar några beslut medan Birgitta är den som är mer impulsiv.

– Men det kändes bara så självklart. Med Birgitta fanns där en grundtrygghet som jag aldrig upplevt tidigare.

Annika Erlandsson Olshov och Birgitta Hågemark Olshov gifte sig 2010 som det första samkönade paret i Vikens kyrka.

2010 gifte Annika och Birgitta sig i Vikens kyrka som det första samkönade paret.

Foto: Privat

Paret blev först ut i Vikens kyrka

Lagom till Annikas frieri blev det tillåtet med samkönade äktenskap. 2010 gifte hon och Birgitta sig i Vikens kyrka som det första samkönade paret.

– För mig kändes det extra stort att få manifestera vår kärlek på lika villkor och säga ja inför Gud, säger Annika.

Birgitta Hågemark Olshov och Annika Erlandsson Olshov gifte sig 2010. Här vinkar de till gästerna från en blänkande bil med svenska flaggan på.

Foto: Privat

Samtidigt som känslorna stormade genom hennes inre började Birgitta skriva. Det har hon fortsatt med under åren och i våras kom hennes bok Kvinna i blåst ut.

Flera gånger har hon varit på väg att lägga ner bokprojektet, men då har det hänt saker som inspirerat henne att fortsätta.

– Det har varit en lång förlossning på den boken, säger hon med ett skratt.

Även om boken har hämtat inspiration från hennes egna erfarenheter, den handlar om en kvinna som oväntat blir förälskad i en annan kvinna, så är det en skönlitterär bok i feelgood-genren.

– Förutom god läsning hoppas jag den kan inspirera andra till att våga ta det viktiga beslut, oavsett om det handlar om att skilja sig, byta jobb, resa jorden runt eller genomföra en annan stor förändring i livet.

Maria Lundqvists ord blev avgörande

Hon var nästan klar med boken 2019 när hon tyckte att hon hamnade i en återvändsgränd och var ytterst nära att radera allt hon skrivit. Då fick hon ny inspiration av skådespelerskan Maria Lundqvists föreställning Om att våga flyga.

Ord som lyfte

Ur föreställningen ”Om att våga flyga” av Maria Lundqvist:

Jag hade fyllt kvoten av att finnas till för andra, nu ville jag bara
finnas till för mig själv...

När barnen frågade:

”Tänkte du inte på oss då?!”

*Jag tänker alltid på er…”

”Men kanske inte just då, mamma?”

*Nej, kanske inte just då!”

Jag ljög för dem som stod mig närmast, för jag kunde inte ljuga för
mig själv längre!

– Jag såg den och skickade efteråt ett mejl till Maria. Vår kontakt ledde till att jag också vågade flyga. Därför har jag med ett citat ur föreställningen på försättsbladet.

Annika har hela tiden stöttat Birgitta att fortsätta skriva.

– Jag har kommit med glada tillrop. Nu är jag ju part i målet, men jag tycker boken är mycket bra. Förutom ett härligt budskap om att man ska våga lyssna till sitt inre, har den dessutom en spännande handling som gör att man har svårt att sluta läsa den, säger hon och fortsätter:

– Anledningen till att jag ställer upp på den här intervjun tillsammans med Birgitta är att jag vill visa att även vanliga tanter som vi kan bli förälskade i varandra och att vi ibland måste våga ta livsavgörande beslut.

Birgitta Hågemark Olshov håller om Annika Erlandsson Olshov där de leende står på stranden i Viken vid Öresund.

– Vi vill visa att vi är helt vanliga kvinnor och att det inte är något konstigt med vår kärlek till varandra.

Foto: Stefan Lindblom

Birgitta Hågemark Olshov och Annika Erlandsson Olshov håller varandra i händerna där de leende står och balanserar tillsammans på en stor sten i vattnet nära strandkanten i Viken vid Öresund.

Birgitta är den som är mer impulsiv, medan Annika är försiktigare och tänker efter noga.

Foto: Stefan Lindblom

Birgitta ler och nickar för att visa att Annika satte fingret på något viktigt.

Vi vill visa att vi är helt vanliga kvinnor och att det inte är något konstigt med vår kärlek till varandra

– Annikas och min relation är som vilken relation som helst. Vi vill visa att vi är helt vanliga kvinnor och att det inte är något konstigt med vår kärlek till varandra.

Hon tror inte att vare sig hon själv eller andra i hennes omgivning mått bra om hon trängt tillbaka sina egna känslor och anpassat sig till det som förväntades av henne.

– Det sägs att vi bara har ett liv och då vill jag inte på ålderns höst känna att jag aldrig har lyssnat till mitt hjärta.

Fotnot: Titeln Kvinna i blåst anspelar på att det känns som att det blåser mycket vid stora förändringar i livet. Birgitta inspirerades till titeln av en skulptur som hon och Annika har i sitt hem. Boken finns att köpa på boknäthandelssidorna.