Gunilla skolade om sig till brandman – mitt i livet

Gunilla Abrahamsson växte upp norr om Trollhättan där hennes föräldrar drev en livsmedelsbutik. Det gjorde henne tidigt van vid ett socialt liv med kunder som kom och gick.

– Min föräldrar skilde sig, min pappa startade en skobutik som jag började hjälpa till i när jag var 16 år. Jag gillar jag verkligen att jobba med människor och jag tror det började där, säger Gunilla.

När hon var 17 år blev hon gravid, men förlorade barnet. Istället utbildade hon sig till undersköterska och började jobba. Gunilla fick en karriär inom äldrevård, hemtjänst, sjukhus och personlig assistans och till slut också som mamma till fyra barn som alla är vuxna idag.

Gunilla gillar dramatik

– Det var extremt tufft många gånger eftersom flera av mina barn haft diagnoser som asperger och adhd. Men nu är alla utflyttade och då kände jag att jag ville uppfylla min livsdröm, säger Gunilla.

Hon har nämligen så länge hon kunde minnas älskat dramatik och situationer där allt kan hända, att jobba som brandman var en dröm.

– Jag märkte det när jag jobbade på akuten. När det hela tiden hände något kände jag mig levande.

En dag såg hon en annons på Facebook att brandstationen i Brålanda sökte folk. Det var nära hemmet och perfekt på alla sätt. Frågan var bara om hon skulle klara de tuffa testerna.

– Jag hade faktiskt försökt tidigare, men då hade jag misslyckats med fysproverna. Den här gången hade jag kommit igång och tränat mycket mer, säger Gunilla.

Märkte att hon hade tappat formen

Fysproverna görs i full brandmansmundering – larmställ, hjälm, sele och tuber. Det är en tyngd på runt 20 - 24 kilo. Sedan får kandidaterna gå på ett rullband i olika hastigheter och lutning, lite beroende på ålder. Gunilla fick gå en minut i 2,5 graders lutning, en minut i 4 graders lutning och 6 minuter i 8 graders lutning.

Därutöver ska man klara en hälsoundersökning.

– Första gången – då när jag inte klarade det år 2000 kom det som en chock för mig. Är jag i så dålig form, frågade jag mig själv. Jag har alltid varit fysiskt aktiv och sportintresserad och trodde inte att jag tappat så mycket efter att jag fått mina barn, säger Gunilla.

Besvikelsen över resultatet blev en kick för att börja jobba sig tillbaka i form.

– Nu får det vara nog, kände jag och började träna. Jag sprang, gick på gym och gjorde olika roliga pass och har fortsatt med hela tiden.

När det var dags för fysprovet 2017 så klarade Gunilla det, även om det var med viss svårighet. Kanske lyckades hon eftersom hon haft olika delmål – som att springa Vårruset och andra lopp fram tills dess. Det blev som tester för henne.

Hon mötte också en ny man för 14 år sedan och det lyfte livet på alla sätt.

– Ändå var jag väldigt osäker den där dagen jag gjorde testet. Det var underbart att det gick vägen, säger Gunilla och ler.

Efter godkännandet fick hon en sökare så att hon skulle gå att nå när det var dags för utryckning. Det var en härlig känsla för henne att få det ansvaret. Hon var tvungen att kunna vara på plats inom sex minuter och måste fullfölja passen varannan vecka där man tränar olika scenarier så äkta som möjligt. Fyra gånger om året övas dessutom för rökdykning.

Blev en fest med utryckning

– I början fick jag bara följa med som observatör för att lära mig.

Innan dess skulle hon fylla 50 år och det blev kalas på brandstationen med vänner och släkt. Vad hon inte räknat med var att det skulle gå ett larm innan festen helt var över.

– Självklart ville jag åka med. Jag var ju redan på plats, säger Gunilla.

Hon åkte med för första gången till vad som visade sig vara en lägenhetsbrand – allt med gästerna stannade kvar på brandstationen och åt upp det sista av tårtan.

– Mina närmaste visste hur mycket jag ville det här, så de var bara glada för min skull.

Utryckningen skulle bli mer dramatiskt än förväntat.

– Det var flera stationer på plats och jag fick hjälpa till med att dra slangar, byta ut lufttuber och ge vatten till de som var rökdykare. Jag upplevde det som rätt rörigt, men på något sätt fungerade det, berättar Gunilla.

– Jag förstod verkligen vilket jättejobb ledningen gör på plats, för det var inte lätt att hänga med.

Sedan dess har Gunilla varit med om mängder av uppdrag; bilolyckor och bränder av de mest varierade slag – som en brand i en skördetröska.

– Det var lite knepigt att klättra upp i den med slang och allt, men då hade jag fullt påslag av adrenalin och tänkte inte på det. Det var värre att ta sig ner, efteråt när jag var lugn igen. Hur sjutton tog jag mig upp, tänkte jag då, säger Gunilla och skrattar.

Samma fyskrav oavsett kön

När det gäller trafikolyckor kan hon ibland ha nytta av sin lilla storlek, som gör att hon lättare kan ta sig in i bilar, men annars får hon kämpa betydligt hårdare än hennes manliga kollegor.

– Jag tycker det är viktigt att våra tester är exakt samma oavsett om man är kvinna eller man. Om det händer något och jag måste dra ut en människa så måste jag klara det oavsett storlek och mina kollegor måste kunna lita på det.

Brandmännen testas två gånger om året och Gunilla är medveten om att hon inte kommer bli speciellt långvarig i branschen eftersom hon blir äldre.

Därför har hon börjat med plan B. Hon har redan fullföljt sin andra dröm – att jobba inom ambulansen. Lika dramatiskt och lika livsviktigt, men med mindre tunga lyft i jobbig utrustning.

– Jag åkte med en kompis som kör ambulans och kände direkt att det var något för mig. Jag vill verkligen jobba med människor och gärna på det sättet att det är en i taget. Inte som på en avdelning på sjukhus där man springer mellan många olika. Då känner man aldrig att man gör ett bra jobb, förklarar Gunilla.

Hon sökte ambulansförarutbildningen och kom in 2019, ett år senare var hon färdig.

– Jag fick jobb direkt och i det området är det långt till sjukhus vilket innebär en del vårdande på vägen jämfört om vi jobbat närmare akuten.

Gunilla och hennes kollegor tar hand om väldigt olika patienter. Hon konstaterar att det finns de som väntat alldeles för länge innan de ringt och de som ringer för minsta lilla.

– Det är verkligen stor skillnad och det gör att vi inte har en aning om vad vi kommer fram till när vi åker ut på uppdrag.

Livsviktigt med HLR

Alla fall är jobbiga på sitt sätt, men värst är kanske hjärtstoppen, självmorden och när barn är inblandade.

– Det är tyvärr sällan någon överlever hjärtstopp oavsett hur unga de är. Det är verkligen viktigt att många fler lär sig HLR, Första hjälpen inom hjärt- och lungräddning. Om man påbörjar detta innan vi kommer fram så räddar det liv.

Men det som smärtat henne värst är självmorden och de är svåra att prata om.

– Det känns så onödigt. Psykisk ohälsa är något vi måste ta på större allvar.

Gunillas jobb innebär att alltid ha bråttom och hon har fått erfara vad det kan innebära. Att rädda liv kan handla om minuter, speciellt vid hjärtstopp.

– När jag bara arbetat ett par månader som förare 2020 krockade jag med en älg. Det var skymning, vi var på väg med en patient mot sjukhuset och plötsligt hade jag älgen i rutan. Det gick oerhört fort och jag hann inte göra något alls, säger Gunilla.

Hon klarade sig undan med skärsår, vilket hon tror till stor del beror på bilmodellen.

– Ambulanser är ju stora och tunga, då klarar man sig lättare.

Patienten fick flytta över till en annan ambulans, älgen dog och Gunilla fick en period då hon körde lite mer försiktigt.

– Jag såg älgar överallt och jag blev rörligare i min blick. Samtidigt insåg jag att ambulansen är rätt säker i på vägen. I dag tänker jag inte på det på samma sätt. Mycket har jag vant mig vid. Att köra mot rött när blåljusen är på och mot stoppskyltar för första gången kändes verkligen konstigt, nu är det något som hör till, men jag ska poängtera att vi alltid kör försiktigt, säger Gunilla.

– Mäktigast var kanske när jag första gången körde i mitten mellan bilar som bara skingrade sig när jag kom.

Gunillas hoppas att hon kan inspirera andra att följa sina drömmar och att verkligen tro på att det är möjligt. Det hon inte tänkte på när hon tog modet till sig och sökte var att hon skulle få så många nya vänner.

Gunilla känner att hon fått ett rikare liv

– Vi har så enormt roligt när vi jobbar. Jag träffar människor som jag aldrig skulle träffat annars. Jag har kollegor i alla åldrar – från 25 till 65 och alla kommer från olika bakgrunder med olika erfarenheter, säger Gunilla.

Hon ser att hennes liv blivit rikare på många sätt. Barnbarnen är stolta över henne och hon håller sig i form.

Efter reklamen: Se också: Mordbränderna som skakade Sverige