Sanna: Han försökte styra hela mitt liv
Till slut var jag till och med beredd att ge upp vårdnaden om min son.
Jag var ganska nyskild när jag mötte Peter. Jag hade inte planerat att inleda en ny relation, men Peter tog mig med storm. Han uppvaktade mig och fick mig att känna mig som världens mest åtråvärda kvinna.
Så hade Joel aldrig gjort. Visst hade vi älskat varandra men Joel var Peters motsats när det gällde romantik.
Jag tyckte min exman la sig i mitt nya kärleksliv
Jag blev himlastormande förälskad och redan efter några veckor började Peter prata om att flytta ihop.
–Är det verkligen lämpligt med tanke på Linus? undrade min exman. Han är bara sju år. Du tror inte det går lite för snabbt?
En del av mig gav Joel rätt, för det kunde bli ganska spänd stämning hemma när Peter var hos oss, men en annan del av mig tyckte att han la sig i mitt liv.
–Det låter på dig som om Peter skulle vara ett olämpligt sällskap för vår son, for jag ut.
– Så menade jag inte. Jag tänker bara att du inte känner honom särskilt bra egentligen.
Hur kunde han säga så! När man verkligen träffat den rätte så vet man ju! Så tänkte jag, och Joel och jag hade vårt första gräl sedan skilsmässan. Jag tänkte minsann inte låta honom stå i vägen för min lycka!
–Helt rätt, sa Peter när jag berättade. Han är säkert bara svartsjuk. Tro mig, jag är också man och jag vet.
Joel var inte den svartsjuke typen men när Peter sa så där tänkte jag att han nog hade rätt. Med facit i hand inser jag att Joel inte ville mig illa.
Vi hade trots allt skilts som vänner och han hade alltid varit godmodig och ömsint mot mig, men jag var förblindad av kärlek. Så blind att jag inte såg att Peter behandlade Linus som luft och tydligt visade att han helst ville vara ensam med mig. Jo, jag såg det men jag förträngde det.
Hans kontrollbehov tog över mitt liv
I den andan lät jag Peter flytta in hos oss, trots att det var uppenbart att Linus inte trivdes i hans sällskap och än mer uppenbart att Peter inte tyckte om Linus. Han var inte elak mot honom, men otålig och irriterad och krävde mer än man kan av en sjuåring. Jag intalade mig att det skulle bli bättre med tiden.
Så blev det inte. Peter visade sig ha ett enormt kontrollbehov och ville ha mig för sig själv. Det gällde inte bara Linus utan även mina vänner och arbetskamrater.
Om jag gick ut med kollegorna på en after work kunde Peter ringa flera gånger under kvällen. Vem umgicks jag med, var befann jag mig, hur mycket hade jag ätit, när skulle jag komma hem? Och det blev värre.
Efter ytterligare en tid kunde han ringa om jag var så mycket som en kvart sen från jobbet och kasta ur sig grundlösa anklagelser.
– Har du någon annan? Går du bakom ryggen på mig? Du slutar jobbet klockan fem. Det kan inte ta en timme hem!
Han fortsatte:
– Jag vet att du går bakom ryggen på mig, Sanna. Hur kan du behandla mig så? Jag älskar dig, är min kärlek inte värd något?
Jag var beredd att ge upp vårdnaden om min son
Långsamt förändrades jag. Jag började känna mig dålig och kärlekslös. Vad jag än gjorde var det fel och till sist trodde jag själv på det. Jag började undvika kollegor och vänner bara för att visa hur mycket jag älskade Peter. Han var inte nöjd förrän jag var isolerad med honom.
Sedan började han tala om att Linus borde flytta hem till sin pappa på heltid och bara komma till oss varannan helg. Några månader tidigare hade jag trott att han skämtade men nu visste jag bättre. Och jag blev då alltmer rädd för honom.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Linus, som tidigare varit en trygg och glad kille, blev inbunden och tyst och innerst inne visste jag att det var på grund av Peter. Jag borde ha kastat ut honom där och då, men jag var fast i hans skeva världsbild och hade på allvar börjat tro att det var något fel på mig.
Joel blev oerhört upprörd när jag förklarade för honom att jag tänkte överlåta vårdnaden.
–Du är hans mamma, du kan inte göra så mot honom!
–Det är det bästa för honom, svarade jag bara.
– Var har du fått de där sjuka tankarna ifrån? Är det Peter som manipulerar dig?
–Du ska inte tala illa om Peter! Han älskar mig över allt annat!
–Om han verkligen gjorde det så skulle han inte vilja att du övergav din son, sa Joel enkelt.
–Hur kan du säga så?! Han får ju komma hit varannan helg! Vad begär du av mig egentligen?
–Att du ska vara mamma åt ditt barn och sluta krypa för den där psykopaten, fräste Joel.
Jag blev ursinnig, men jag glömde inte hans ord och började ifrågasätta Peter och min relation. Var det verkligen jag som gjorde fel, som var en dålig människa?
Tog tjuren vid hornen – kastade ut honom
Jag tänkte på Joels och mitt äktenskap. Det hade inte varit perfekt men det hade funnits ömsesidig tillit. Joel skulle aldrig kontrollerat var jag befann mig om jag inte kom direkt hem från jobbet, han skulle inte ha förvägrat mig att umgås med mina vänner eller min son…
När mina ögon öppnades kändes det som om jag fått en kalldusch. Jag förstod att Joel inte haft helt fel när han kallade Peter för psykopat.
Till slut tog jag tjuren vid hornen och kastade ut honom. Jag var tacksam för att lägenheten fortfarande stod på mig, det förenklade det hela lite. Men bara lite.
Peter höll sig fast länge och även efter att han lämnat lägenheten och hämtat sina saker fortsatte han att höra av sig. Han ömsom bad, ömsom hotade men när jag väl förstått vem han var hade min kärlek dött. Till slut försvann han ur mitt liv.
I dag lever jag ensam, och har min son varannan vecka. Linus har hämtat sig och är åter en glad och öppen kille. Joel och jag har kommit närmare varandra.
Jag har berättat allt om Peter och han har varit ett stort stöd.Och jag är oändligt tacksam över att jag blev kvitt mannen som försökte ta över hela mitt liv.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]