Läsaren har jobbat hårt och gjort en ordentlig klassresa, men har det gjort att hen blivit snobbig? Allas Anna Von Koch svarar som medmänniska.
5 saker som gör en vänskap stark
Jag växte upp med ganska små ekonomiska resurser och har kämpat hårt för det liv jag har i dag. Nu tjänar jag bra, bor fint i ett "bra" område och kan unna mig saker som jag aldrig trodde skulle vara möjliga – utan att ens behöva fundera på om jag har råd. Superlyxigt, och en härlig belöning efter många års hårt arbete.
Problemet är att jag ibland känner mig obekväm, både med gamla och med nya sammanhang. Vissa av mina gamla vänner kommenterar mina val på ett sätt som känns syrligt, samtidigt som jag själv kan märka att jag blivit mer bekväm med sådant jag tidigare tyckte var onödigt eller rent av “snobbigt”.
Jag undrar ibland vem jag egentligen är nu. Har jag förändrats – eller bara fått fler möjligheter? Och varför känns pengar fortfarande så laddat, trots att jag trodde att ekonomisk trygghet skulle göra livet enklare...?
Camilla
Vi hjälper dig med ditt dilemma
Ibland är det skönt att bolla sin fråga med en medmänniska. Vi på Allas redaktion är just medmänniskor med hundratals års erfarenheter av vardagliga utmaningar. Vi är gärna ditt bollplank om du kört fast i dina tankar.
vad fint att du skriver till oss. Det första jag vill säga är: klappa dig själv på axeln. Du har kämpat hårt och tagit dig dit du är i dag, och nu kan du känna dig trygg ekonomiskt och unna dig livets goda. Det är något att vara stolt över – inte något att skämmas för.
För mig handlar snobbighet mindre om vad man köper för mat eller vilka vanor man har, och mer om hur man beter sig mot andra människor.
Jag gick själv på en friskola på gymnasiet, i ett välbärgat område utanför Stockholm, där många av mina klasskamrater hade det väldigt gott ställt – de kom från familjer med mycket pengar.
En kille jag umgicks med hade exempelvis sjötomt med helikopterplatta på tomten. Men nästan mer regel än undantag var det att de med allra mest också var de minst snobbiga. De som är trygga i sig själva behöver sällan trycka ner andra.
Hur dina gamla vänner uppfattar dig kan jag såklart inte veta, eller ens hur du behandlar dem. Men om de har problem med dina nya vanor, så skulle i alla fall jag strunta i det. Du gör det du vill, och de får tycka vad de vill. I slutändan spelar det inte så stor roll.
Det viktigaste, oavsett hur stor plånboken är, är att vi möter andra människor med respekt och vänlighet. Där tycker jag den verkliga klassen ligger.
