Helena: Min son kom inte hem på valborgsnatten

Tjejzonen tipsar: Så skapar du dialog med din tonåring

Min son Malte är en glad och trygg kille som alltid varit duktig i skolan och haft vänner. På fritiden engagerar han sig i politik och spelar gitarr.

Våren då han tog studenten började han som många andra ungdomar dricka alkohol på fester. Inte så att han rumlade hem full, utan mest att vi märkte att han var lite extra yvig och pratglad när han kom hem. Vi har alltid haft regeln att han tittar in till oss och säger att han är hemma, även om vi har gått och lagt oss. Han ska också alltid skicka sms när han byter plats, så att vi vet ungefär var han är.

Jag har vänner som spårar sina ungdomars telefoner, med deras tillåtelse så klart, men det har aldrig känts som att det har behövts med Malte. Han skickar ett sms i familjechatten med en bild när han ser något roligt, eller bara ”nu är jag hemma hos Sofia” om han tror att vi undrar. Han vet att det inte ligger tjat i att vi sms:ar, och vi vet att han hör av sig.

Det har funkat jättebra. Fram till valborg.

Sms:ade men fick inget svar

Malte åt middag hemma och berättade om planerna för kvällen. Han skulle först träffa sin kompis Johan, och tillsammans skulle de sedan gå till en fest där de också skulle titta på en eld.

Jag och min man hade middag för några vänner hemma, och vi satt uppe rätt sent och sträcktittade på en spännande serie innan de åkte hem. Ungefär vid midnatt frågade jag min man om han hade hört något från Malte, och eftersom han inte hade det så skickade jag ett sms och frågade hur läget var och om han hade hemnyckeln med sig.

Svaret kom ganska snabbt: ”Har kul, vi ska till en kompis till Kamil snart, men kommer nog inte jättesent. Vänta inte uppe!”

Jag gick och la mig, men då jag alltid sover lite oroligt innan alla är hemma vaknade jag till några gånger. Jag tittade på mobilen vid tretiden, men hade inte fått något sms om att Malte börjat åka hemåt. Genast började katastroftankarna gnaga i bakhuvudet, men jag ville heller inte vara en mamma som skickar sms hela tiden.

Till slut skickade jag ändå iväg ett sms och frågade om han var på väg hem. Efter en halvtimme utan att ha fått svar blev jag orolig. Malte svarar alltid snabbt.

Jag bestämde mig för att det inte skadar att ringa, bara för att han ska se att jag hört av mig. När samtalet gick direkt till ett meddelande om att mobilen var avstängd blev jag ännu oroligare. Jag försökte lugna mig med att han säkert hade slut på batteri.

Men Malte brukar alltid sms:a när batteriet är på väg att ta slut. Och han skulle ju hem till någon, och då kunde han väl låna en laddare? Eller åtminstone sms:at oss från en kompis mobil?

Ringde kompisens föräldrar mitt i natten

Nu hade min man också vaknat, och vi började fundera på om vi skulle göra något. Klockan blev halv fyra, och jag skickade ett sms till Maltes kompis Johan, som inte heller svarade.

– Det är säkert ingen fara alls, han har bara så kul att han inte märkt att mobilen är död, sa min man för att försöka övertyga oss båda om att allt var lugnt.

– Ja, och han är ju ändå tillsammans med vänner, sa jag, halvt övertygad.

Men oron växte sig ändå starkare och olika scenarier började spela upp sig i mitt huvud. Tänk om han blivit för full och låg i något dike och sov i kylan? Tänk om han blivit rånad på mobil och betalkort? Lägg till det att allt känns värre på natten, och till slut blev det bara för mycket.

– Nu ringer jag till Johans pappa och kollar om han hört något, sa jag.

Jag letade reda på pappans nummer, som tur var kom jag ihåg att Malte nämnt hans efternamn en gång. Men så tvekade jag – klockan var ändå fyra vid det här laget …

Samtidigt tänkte jag att om det varit Johans föräldrar som ringt till oss så hade jag självklart velat hjälpa till, även om man skulle bli rädd av att få ett samtal mitt i natten.

Trodde att min son var död

Efter bara två signaler svarade han. Jag bad om ursäkt och frågade om han hört något från Johan.

– Johan? Han ligger och sover, han hade ont i magen och gick hem ganska tidigt.

Jag blev alldeles kall. Malte hade inte sagt någonting om det.

Min man gjorde sig beredd på att åka ut med bilen och leta, men vi visste ju inte ens i vilken del av stan han var. Jag började tråla Instagram och Facebook för ledtrådar om hans vänner och vem han hade kunnat gå hem till.

Bland hans Facebook-vänner hittade jag ett namn som han nämnde i sms:et, Kamil. Det var ett ovanligt namn, så jag fortsatte söka på nummertjänster och hittade ett mobilnummer som jag ringde.

Vid det här laget var jag helt förbi alla betänkligheter om att det skulle kunna vara pinsamt för Malte att hans mamma jagade honom. Jag trodde på riktigt att han var död.

En kille svarade direkt.

– Förlåt att jag ringer mitt i natten, det här är Maltes mamma. Du råkar inte veta var Malte är?

– Jo, han ligger och sover här.

Jag blev så lättad, och tackade killen för att han svarade.

– Väck honom nu och säg att jag vill prata med honom!

Jag försökte hålla mig lugn

Han bad mig vänta och var borta en stund. Min man och vår 15-åriga dotter, som vaknat av all uppståndelse, stod och tittade spänt på mig.

– Han vaknar inte, sa killen när han kom tillbaka till luren. Jag ropade och allt, han kanske är sjuk?

Rädslan kom tillbaka i magen, men jag försökte hålla mig lugn.

– Han är väldigt svårväckt ibland, men du måste väcka honom, sa jag. Ta tag i benen och skaka eller något.

Killen försvann en stund till, och sen hörde jag äntligen Maltes röst i luren.

– Förlåt, jag var så trött efter jobbveckan att jag somnade i soffan! Och batteriet var slut och ingen har laddare till min gamla mobil. Förlåt om jag gjorde er oroliga!

Vi var alla tre bara så otroligt glada och lättade över att höra hans röst. Min man var halvvägs ut genom dörren samtidigt som jag tog adressen och sa till Malte att gå ut om en kvart för skjuts hem.

När han kom in genom dörren hemma fick jag en stor kram, och kände att han knappt luktade alkohol heller. Han hade bara varit så himla trött! Han kramade sin lillasyster hårt och sa förlåt för att hon också hade blivit orolig.

Nu är Malte ännu mer noga med att höra av sig när han är ute, och vi fick en lista med namn och nummer till hans närmaste vänner så att vi slipper vara Facebook-detektiver om det händer igen!