Hillevi: Jag och min granne fann vänskap i varandra – trots stora åldersskillnaden

Efter reklamen: Se också: 5 typer av personer alla borde ha i sitt liv

Jag har bott i mitt lägenhetshus i nästan 18 år, men har aldrig riktigt haft en vänskaplig relation med mina grannar. Det har blivit artiga nick hit och dit, inget mer. Man kan nog säga att jag är av den reserverade sorten.

En sommar för några år sedan, när hela fastigheten skulle renovera toaletterna, blev vi tvingade att använda dusch- och toalettvagnar på parkeringsplatsen. Här kom jag att prata med min granne Lisbeth, när vi ibland stötte på varandra i kön till toaletten.

Hon hade bott i sin lägenhet i nästan 40 år tillsammans med sin man. Tyvärr hade hon nyligen förlorat honom i cancer. Det blev inte mer än några ytliga samtal vid den tiden, men jag insåg ändå att Lisbeth var trevlig och lätt att prata med.

relationerBarbro: På äldre dar insåg jag vikten av riktiga vänner

Fick stöd av min granne när min mamma blev sjuk

Det tog flera år innan vi återupptog våra samtal, och det skedde i samband med att min mamma blev allvarligt sjuk. Jag fann modet att börja prata igen, och vi hade långa samtal i trapphuset när vi råkade stöta på varandra.

Jag vet inte varför, men jag tömde all min sorg över Lisbeth. Det var skönt att ha någon att prata med, och hon var så förstående.

Av samma anledning berättade jag också för henne om den ångest jag har lidit av i många år. Den hindrar mig bland annat från att köra långt i min bil och att gå in i butiker jag inte känner till så väl.

Nu hade jag ändå öppnat alla dörrar, och trots min annars reserverade personlighet, är jag både mycket öppen och pratsam när jag känner mig i gott sällskap.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Samtalen tog aldrig slut – trots åldersskillnaden

Lisbeth var snabb med att erbjuda hjälp med att köra runt mig dit jag själv inte kunde på grund av ångesten. Hon älskade att gå och titta i butiker, sa hon glatt, och hon skulle absolut inte ha något emot sällskap.

Vi började med vanliga vardagliga inköp, men det dröjde inte länge förrän vi också hade varit på Ikea och olika köpcentrum. Jag var lycklig över att äntligen kunna ta mig runt och samtidigt ha trevliga samtal med Lisbeth.

Bilkörningarna utvecklades till kaffesnack, för vi insåg snabbt att trots åldersskillnaden mellan oss – Lisbeth är 67 och jag är 44 – så tog våra samtal aldrig slut. Vi har alltid något att prata om, och om det finns skvaller som jag inte är uppdaterad om, ser grannen till att jag blir det.

nöjeJohnnie och Mattias: Så vårdar man vänskapen när någon har det tufft

Vår starka vänskap i dag

Tyvärr gick min mamma bort på grund av sin sjukdom, och även då var Lisbeth ett stabilt stöd. Jag var krossad, men i strumpsockor och med gråtna ögon kunde jag när som helst ringa på hennes dörr, där hon tog emot mig med en kram, en bunt näsdukar och en kanna kaffe.

Sedan satt hon och lyssnade på mig, samtidigt som hon delade med sig av sina egna erfarenheter av sin mans bortgång. Flera gånger kom hon också med mat till mig och min son när jag på grund av min sorg inte orkade laga mat.

Vår vänskap har nu pågått i ett halvår, och jag värdesätter det högt. Det går inte många dagar mellan våra möten, och vi har pratat om att ta en kort semester tillsammans nästa år.

Det är verkligen en stark koppling mellan två grannar i samma trapphus. Vi är överens om att det är synd att det skulle ta så lång tid innan vi fann varandra i vänskap, men bättre sent än aldrig.