Hjärnan lurade Anna: Jag var skengravid

Anna och Daniel på skogspromenad.

Foto: Tindra Englund

En växande mage, illamående och ömmande bröst, alla tecken på graviditet fanns där. Efter flera negativa graviditetstest började Anna oroa sig för att symptomen kunde bero på en tumör. Slutligen förstod hon själv vad hon drabbats av.

När Anna träffade Daniel var hon redan 33 år och efter många år som singel hade hon börjat tvivla på att hon någonsin skulle träffa någon att bilda familj med.

– Jag har alltid älskat barn och jag visste redan som tolvåring att jag ville bli mamma. Men i takt med att åren gått har tanken på barn även inneburit allt mer stress. Som kvinna vet du ju att det blir svårare att bli mamma desto äldre du blir, säger Anna.

Anna och Daniel träffades via en dejtingsida på Facebook och de blev tillsammans i samband med sin första fysiska dejt dagen innan midsommarafton 2017.

– Första gången vi sågs var på tågstationen i Nässjö och vi var båda iklädda träningskläder, eftersom vi bestämt att dejten skulle gå ut på att vi körde en utomhus-hinderbana tillsammans.

Båda hade längtat efter barn

Därefter gick det fort, och bara lite drygt ett år senare, i augusti 2018 stod bröllopet och paret flyttade ihop i Daniels lägenhet i Jönköping.

– När vi gifte oss hade jag en föreställning om att det skulle gå ganska smidigt att få barn så snart vi kände oss redo, säger Daniel.

Även han hade länge haft en stark barnlängtan och alltid sett sig själv som någon som skulle få många barn.

Daniel och Anna i skogen.

Både Daniel och Anna har längtat efter barn sedan de var unga.

Foto: Tindra Englund

– Jag kommer från en stor familj med fem biologiska syskon och två fostersyskon. Jag ville få barn tidigt, precis som mina föräldrar, och redan i 20-årsåldern började jag känna att det snart var dags, säger Daniel.

Anna fick graviditetssymptom

Efter ett knappt halvår som gifta bestämde de sig för att försöka bli gravida och i april 2019 började Anna uppleva flera graviditetssymptom.

– Magen svullnade och jag kände mig så illamående att jag blev tvungen att springa på toa gång på gång eftersom jag trodde att jag skulle spy.

Hon gjorde flera graviditetstest som alla visade på ett negativt resultat, samtidigt som hon fick svårt att ta tåget till jobbet, eftersom de starka lukterna gjorde henne alltför illamående.

– Magen bara växte och växte, brösten började ömma och dessutom började jag ogilla kaffe.

Trots de negativa graviditetstesterna gjorde de många symptomen att Anna hade svårt att helt släppa tanken på att hon trots allt var gravid.

– Jag hade även hört om en kvinna som varit gravid även om testet visade negativt. Eftersom jag upplevde alla de här symptomen hade jag väldigt svårt att förhålla mig till det och känna mig säker på att jag inte var gravid.

Strax därefter fick hon höra om en annan tjej som haft liknande symptom men där de berott på en tumör som växte i magen.

– Då blev jag orolig på riktigt och bestämde mig för att söka vård, säger Anna.

Fick tid för ultraljud

Hon ringde och fick en tid på vårdcentralen, men väl där fick hon bara göra ett kissprov som även det konstaterade att hon inte var gravid. Därefter ville de skicka hem henne.

– Men då blev jag väldigt frustrerad och sa att jag var jätteorolig och att jag krävde att de skulle göra mer för att utesluta andra möjliga orsaker. Jag hade upplevt de här symptomen i nästan två månader och jag var väldigt orolig och ville verkligen få svar på vad det kunde handla om.

Anna fick kontakt med kvinnomottagningen och efter ett samtal fick hon en kallelse för att komma in och göra ett ultraljud på Ryhovs sjukhus i Jönköping.

– Jag var varken hoppfull eller rädd, jag var bara helt inställd på att få veta vad det var.

Anna minns hur den manliga läkaren som skulle utföra det vaginala ultraljudet själv var väldigt ung och att det gjorde att situationen lite obekväm.

– Jag var väldigt tacksam att Daniel var med, annars hade det nog känts ännu märkligare. Han var dessutom lite osäker på vad han egentligen skulle leta efter och fick efter en stund kalla in en mer erfaren kollega.

Den äldre kvinnan var mer hårdhänt och konstaterade ganska raskt med ett bryskt tonfall att Anna inte var gravid.

– Därefter sa hon något i stil med att ”men jag ser att du ska ha ägglossning ganska snart så om ni vill ha en bebis är det bara att ni åker hem och kör på”.

Ultraljudet visade att det inte fanns någon tumör och när den äldre kollegan lämnade rummet och de åter var ensamma med den unga läkaren kände Anna sig fortfarande väldigt förvirrad.

– Jag fattade verkligen inte hur jag kunde ha alla de här symptomen utan att vara gravid och jag minns att jag frågade honom flera gånger om jag borde vara orolig för något annat? Men han konstaterade bara att det ibland kunde bli så här.

Se också: Malin blev utbränd av att vara ofrivilligt barnlös – fick 11 missfall

5:46

Efter reklamen: Malin blev utbränd av att vara ofrivilligt barnlös – fick elva missfall

(5:46)

Läste om skengraviditet

Anna googlade vidare efter svar.

– Då läste jag om andra som upplevt något liknande och det var då jag insåg att det jag upplevt kanske var en skengraviditet. Det vill säga att hjärnan lurat kroppen till att tro att den var gravid.

Lång process att förlåta hjärnan

Även om Anna fortfarande kände sig förvirrad och frustrerad över att hennes egen hjärna lyckats lura henne så totalt tyckte hon ändå att det var skönt att äntligen ha hittat en möjlig förklaring på vad som hänt.

– Det var det en lång process att förlåta min egen hjärna och börja lita på min kropp igen.

Daniel och Anna på en gunga.

Vägen för att bli föräldrar har varit både lång och smärtsam för Anna och Daniel.

Foto: Tindra Englund

Hon ifrågasätta hela sin självbild och tilliten till kroppen.

– Jag som alltid tyckt att jag varit bra på att tolka min egen kropps signaler hamnade i en kris och innan jag var redo att åter försöka bli gravid var jag tvungen att bearbeta det som hänt och hitta mig själv igen.

Då visste varken hon eller Daniel att dramatiken och sorgen kring skengraviditeten bara var början på en lång resa som skulle ta flera år.

Sökte hjälp till slut

När de var redo att försöka bli gravida läste de på lite mer. De tog även hjälp av ägglossningstester och var noggranna med att ha sex både innan, under och efter ägglossningen.

– Jag blev väldigt besviken varje gång jag fick mens, berättar Anna.

Efter ytterligare några månader av försök bestämde de sig för att kontakta vården för att be om hjälp, men precis då slog coronaviruset till med full kraft.

– Vi bestämde oss för att avvakta lite eftersom allt kändes så osäkert och dessutom visste vi att vården var i krisläge.

I slutet av april 2020 sökte de äntligen hjälp

Porträtt på Anna.

Jag valde att berätta även om det kändes tabubelagt, säger Anna.

Foto: Tindra Englund

– Vid varje besök påpekade läkaren min ålder och det var så frustrerande. Jag ville bara skrika åt dem att vi faktiskt hade börjat försöka bli gravida ganska snart efter att vi träffats, vi hade bara oturen att träffas ganska sent i livet.

Försommaren 2021 fick de efter två misslyckade hormonbehandlingar en remiss till RMC-mottagningen i Linköping för möjlighet att påbörja en IVF-behandling.

Få talar öppet om barnlöshet

Trots att mellan 10–15 procent av alla par drabbas av ofrivillig barnlöshet, det vill säga att de försökt bli med barn i minst ett år utan att lyckas, är det få som pratar öppet om det. Men för Anna och Daniel har det känts viktigt att dela med sig av vad de går igenom till vänner och bekanta.

Anna har dessutom under resans gång valt att göra flera detaljerade och ärliga inlägg i sociala medier om allt från skengraviditeten till blodprovsvar och humörsvängningar.

– Dels kände jag att jag behövde få dela det med andra för min egen skull, men jag insåg även att det är många som går igenom liknande saker men som inte vågar prata om det. Vi vill att de ska veta att de inte är ensamma.

Anna valde även att berättade om upplevelsen av att vara skengravid på sin facebooksida trots att det kändes tabubelagd.

– Jag tror att det finns mer skam kring det eftersom det handlade om att det då var min egen hjärna som lurat mig.

Stöttande reaktioner

Reaktionerna som de fått efter inläggen har varit väldigt blandade och det är inte alla som varit positiva. Vissa har tyckt att det hon skrivit har varit alltför privat, känsligt eller till och med äckligt.

De flesta har dock varit väldigt stöttande och Anna och Daniel har fått många positiva och uppmuntrande kommentarer.

– Flera som har läst mina statusuppdateringar har hört av sig privat och sagt att de också kämpar med att bli gravida och att de är tacksamma för att vi valt att vara öppna.

För Anna har skrivandet även blivit en viktig del av processen och hon har känt att det gett kraft att få dela med sig, men hon har även en stor förståelse för att alla kanske inte känner så.

– Ingens IVF-resa är den andra lik. Jag tror bara att de som själva gått igenom något liknande kan förstå hur sjukt mycket energi och kraft det tar att hålla alla dessa scheman och tider för olika tabletter, sprutor, sex och läkarbesök.

Mekaniskt i sexschemat

Eftersom Anna och Daniel började försöka få barn ganska snart efter att de träffades finns det idag en sorg över att deras samliv till stor del kretsat kring försöken att bli föräldrar.

– Större delen av vårt gifta liv har varit en kamp och det var egentligen bara under de första månaderna som vi hade sex för skojs skull. Därefter har det mer handlat om att ha det vid rätt tillfälle och ofta har vi haft det nästan lite mekaniskt, säger Daniel.

Detta är Anna och Daniel

Anna Ejdestig

Ålder: 37 år.

Yrke: Arbetade tidigare som barnskötare men utbildar sig nu till grundskolelärare.

Bor: I Jönköping.

Uppväxt: Uppvuxen i Habo med mamma, pappa och en syster.

Daniel Ejdestig

Ålder: 34 år år.

Yrke: Elevassistent.

Bor: I Jönköping.

Uppväxt: Uppvuxen i Falkenberg med mamma, pappa, fyra syskon och två fostersyskon.

– Ja ett tag tappade vi nog bort varandra lite i sexschemat, fyller Anna i.

Samtidigt är de överens om att de prövningar som de gått igenom tillsammans under de senaste åren även stärkt dem som par och gjort att de fått möjlighet att lära känna varandra djupare.

– Vi har varit tvungna att lära oss prata om svåra saker, och det tror jag kommer att vara en styrka den dagen vi får ett barn, säger Daniel.

I augusti 2021 fick Anna och Daniel äntligen påbörja sitt första och väldigt efterlängtade IVF-försök och i början på oktober hände det otroliga. En vecka efter att det första embryot sattes in i Annas livmoder visade graviditetstestet på ett positivt resultat.

– Glädjetårarna strömmade ner för mina kinder samtidigt som jag översköljdes av massor av olika känslor. Det var både glädje, hopp, tveksamhet, tacksamhet och lättnad, säger Anna.

Experten om skengraviditet

Lena Marions.

Enligt Lena Marions, docent i obstetrik och gynekologi, samt överläkare vid Kvinnokliniken på Södersjukhuset i Stockholm, är det idag ovanligt att kvinnor kontaktar vården med graviditetssymptom utan att de är gravida.

– Det var väldigt länge sedan jag hörde något om detta, men förr använde man skengraviditet eller pseudograviditet som en psykiatrisk diagnos. Då handlade det om en föreställning om att man var gravid fast man inte var det.

En möjlig orsak till att fenomenet är ovanligare idag är enligt henne att dagens graviditetstest i de flesta fall är mycket pålitliga och dessutom är ultraljudet numera en relativt lättillgänglig teknik som snabbt kan utesluta en graviditet. Hon bekräftar dock att dagens säkra graviditetstest i sällsynta fall kan visa fel, även om det är extremt ovanligt.

– Om man trots ett negativt resultat upplever graviditetssymtom så rekommenderar jag att man gör om testet efter ett par veckor.

Hon tycker även att det är viktigt att vården tar kvinnor med graviditetssymtom som illamående eller en växande buk på allvar.

– Om patienten upplever att buken växer trots ett negativt graviditetstest tycker jag att de bör blir undersökta och att vården även bör göra ett ultraljud innan man avfärdar dem. För det kan bero på en muskelknuta, en cysta eller i värsta fall en äggstockstumör.

Om ingen orsak hittas till symptomen har de antagligen psykiska orsaker och enligt Lena Marions är det inte ovanligt att kvinnor som lider av ofrivillig barnlöshet upplever stor psykisk stress.

– Det är så många saker som påverkar. Dels är det samhället i sig som har ett stort tryck på att man ska ha barn och om man dessutom går igenom en massa fertilitetsbehandlingar, då påverkas både kropp och själ och allt fokus läggs på att bli gravid, säger Lena Marions.

Fakta om skengraviditet

Forskningen kring skengraviditeter är bristfällig och det finns inga medicinska förklaringar till detta tillstånd. I några fall har det vid undersökningar visat sig att det rört sig om en tumör, men i de flesta fall får kvinnan aldrig någon förklaring.