Tatueraren Sandra har barnasinnet kvar: ”Plast och glitter är finare än diamanter”

Delad bild: Tatueraren Sandra Palmgren, samt hennes samling av dockor och leksaker.

Foto: Cassandra Solback

Var än Sandra Palmgren går lämnar hon ett spår av sprakande färg och lekfulla kreationer efter sig. Nostalgin leder vägen när hon ger nytt liv åt gamla leksaker, lägger pärlplattor och målar motiv från förr.

Seriefigurer, filmkaraktärer och superhjältar i bjärta färger är vad som möter besökarna på tatueringsstudion La Rubia Loca Tattoo i centrala Uppsala. Här skapar Sandra Palmgren, 41, inte bara konst på folks hud – studion fungerar även som hennes eget galleri.

En färggrann målning på en kunddisk i en tatueringsstudio med motiv av filmkaraktärer och tv-spelsfigurer från 80- och 90-talet.

Sandra har fyllt tatueringsstudions kunddisk med retromotiv från barndomen.

Foto: Cassandra Solback

Det har snart gått tio år sedan hon slog upp portarna till studion, och Sandra har handmålat allt ifrån väggar till tak, receptionsdiskar och stolar i retromotiv med inspiration direkt från barndomen.

– Yngre personer förstår inte alls, medan andra blir nostalgiska och glada, säger Sandra om kundernas reaktioner.

En färggrann skateboard som fungerar som klädhängare.

I tatueringsstudion fungerar en gammal skateboard som klädhängare. Väggklockan har Sandra målat själv.

Foto: Cassandra Solback

Förutom alla målningar är det tydligt att Sandra även har ett stort intresse för retroleksaker – två vitrinskåp i studion är fyllda av hennes samlingar från 80- och 90-talet. Intresset kom för cirka 2,5 år sedan när hon fick en He-Manfigur från 80-talet i present.

Det väckte något i Sandra, som aktivt började att leta på Tradera, Blocket, Marketplace och eBay efter leksaker hon själv hade som barn och sådana hon aldrig fick.

En kvinna med rosa hår och tatueringar framför två stora skåp fyllda till bredden med leksaker.

I skåpen ryms allt ifrån lysmaskar och tv-spelsfigurer till He-Man och Barbie.

Foto: Cassandra Solback

Men alla leksaker var inte i bra skick, vilket fick henne att intressera sig för att ge leksakerna nytt liv genom metoden OOAK – One of a kind – som hon lärde sig via Youtube. Metoden innebär allt ifrån att tvätta själva leksaken – håret, kläderna, få bort ärgade öron efter örhängen – till att måla om plasten, hitta nya originalkläder och accessoarer på nätet, få till originalfrisyren på nytt och måla ett nytt ansikte från grunden.

Fyndar leksaker på nätet

När pandemin kom var Uppsala först ut med att skärpa de allmänna råden på regional nivå, vilket Sandra och hennes tatueringsverksamhet märkte av.

– Jag fick mycket tid över och kunde fokusera mer på att måla och skapa saker, berättar hon.

Hemmagjorda skokartonger och väskor för barbiedockor.

Sandra har tillverkat både skolådor och shoppingkassar till sina Barbiedockor.

Foto: Cassandra Solback

Sandra tog bilder på sina leksaker som hon sedan ritade om på sin iPad och tryckte upp som klistermärken. Till en början var det tänkt som en kul grej för henne själv, men när hon lade upp bilder på klistermärkena i sociala medier var det en många som ville köpa dem. De sålde slut på en timme.

Hon kunde även lägga mer tid på leksaksletandet och beskriver pandeminperioden som rena guldgruvan på nätet, eftersom många behövde jobba hemifrån och då plötsligt började rensa sina garage för att göra om dem till kontor. Då såldes leksaker i mängder och alla har inte koll på vad de säljer.

– Många skriver att de säljer ”Barbiedockor”, men det finns inte en sorts Barbiedocka utan flera olika kategorier, förklarar Sandra, vars samlarintresse för Barbie även växte sig stark under pandemin.

Döpte sonen efter Super Mario

Ett stenkast från studion ligger Sandras lägenhet där hon bor tillsammans med sambon Joel, 31, och deras barn Mario, 6, och Belle, 4. När de väntade Maria sa Sandra till Joel att barnet skulle heta Zelda om det blev en flicka, efter tv-spelskaraktären med samma namn, varpå Joel skojade och sa att barnet skulle heta Mario om det blev en pojke, efter tv-spelsfiguren Super Mario. Det var mest på skämt men när de inte hittade något namn de tyckte bättre om så fick han heta Mario.

En kylskåpsdörr pyntad med pärlplattefigurer föreställandes figurer från tv-spelet Super Mario Bros.

Sonen Mario – döpt efter Super Mario – är också en fena på att lägga pärlplattor och har fyllt kylskåpsdörren med sina alster.

Foto: Cassandra Solback

När de knappt två år senare fick en dotter blev inte namnet Zelda utan Belle, men inte efter Belle i Skönheten och Odjuret utan efter namnet Isabelle.

– Men vi säger att det är från Disney för hennes skull, så att hon kan ha en karaktär att identifiera sig med precis som Mario har, säger Sandra.

Pokémonkort gick för fantasisumma – här är rekorddyra samlarkort som gått under klubban

Hemma i lägenheten pryds väggarna med tavlor som Sandra har målat, och det finns såklart en hel del retroleksaker även där. I ett vitrinskåp i vardagsrummet står Barbiedockor från 80- och 90-talet, men även vintage Barbie från 60- och 70-talet.

En kvinna med rosa hår och rutig kavaj håller upp en barbiedocka i en elegant outfit.

Integrity Toys gör modedockor för vuxna samlare. Denna donna köpte Sandra utan kläder och klädde i ett finare set från Mattel.

Foto: Cassandra Solback

Från början var tanken att endast ha leksaker som fanns under Sandras uppväxt, då det är dessa som skapar mest nostalgi hos henne. Men Sandra gillar det mesta i Barbieväg, så när hon såg de äldre dockorna dyka upp på nätet började hon buda även på dem. Nu har de en egen hylla högst upp och Sandra byter outfits på dem emellanåt – för tillfället är de påsk- och vårklädda.

Exklusiva Barbiedockor av Bob Mackie

Barbie-projektet har inneburit en hel del letande efter äldre originalkläder – både på nätet och i second hand-butiker. Ovanpå skåpet står exklusiva Bob Mackie-Barbies. Bob Mackie är en känd designer, född 1939, som har gjort många ikoniska samlardockor åt leksakstillverkaren Mattel.

En barbiedocka klädd i bananer och med en papegoja på kjolen.

Sandra samlar på Barbie och gillar särskilt designern Bob Mackies dockor.

Foto: Cassandra Solback

Sandra tycker det syns långa vägar att de är skapade mer som konstverk än barnleksaker. Hon förklarar att de dockor vi i folkmun kallar för Barbiedockor oftast är de som är ifrån 80- och 90-talet och gjorda för barn, så kallade ”Play line-dockor”. Många kanske tror att alla Barbiedockor är avsedda för barn, men det håller inte Sandra med om.

– Folk kan betala flera hundra för en Barbiesko. Att ge en Bob Mackie-Barbie till ett barn är som att ge barnet en riktig kniv att leka med!

Vid matbordet står en stor hög med Barbiedockor i förpackning. Även de är exklusiva dockor som endast finns i ett begränsat antal, som till exempel Fashion Model Silkstone som är gjorda i en annan typ av plast, som känns lite som sval sten. Sandra har ännu inte bestämt sig för vilka av fynden hon ska behålla och vilka som ska säljas vidare.

Drömde om att bli konditor och göra tårtor

Sandra har alltid gillat prylar och att vara kreativ, men det tog ett tag innan hon kom fram till vad hon ville syssla med i livet. Som liten tyckte hon att det var för lite pysslande på förskolan. Hon drömde om att bli konditor och att få dekorera tårtor, men insåg senare att tårtorna skulle dekoreras på ett förbestämt sätt.

Ett vitrinskåp fyllt till bredden med plastfigurer.

Sandras barn vet vilka leksaker och figurer de får leka med och inte…

Foto: Cassandra Solback

Hon började jobba extra som tidningsutdelare och barnvakt redan som barn. Efter gymnasiet testade hon på olika jobb som butikschef, förskola, lager och olika matkedjor. I detaljhandeln var det prylbutiker som lockade och inom förskolan att få pyssla.

Så småningom började hon jobba extra på en piercing- och tatueringsstudio på Södermalm i Stockholm. Sandra tyckte att det kändes coolt att få hänga med de som jobbade i studion och deras kunder.

Se också: Influencern Caroline: "Jag har ett barns hjärna i en vuxen kropp"
2:27

Efter reklamen: Se också: Influencern Caroline: "Jag har ett barns hjärna i en vuxen kropp"

(2:27)

– Det var glamouröst på ett tufft sätt i slutet på 90-talet och början av 00-talet. Så dök projektet ”Ungas yrkesrevansch” upp, där man som ung utan fullständiga gymnasiebetyg och boende i Stockholm kunde få chansen att utbilda sig inom ett hantverksyrke via Hantverksföreningen.

Tränade tatueringar på grishud

Eftersom tatueringsyrket räknas som ett hantverk i Sverige och inte som konst, skrev sig Sandra på sin pappas adress i Stockholm och kom in på utbildningen med tatuering som inriktning. Hon fick bland annat lära sig det mesta om konst- och stilhistoria och hur man startar eget företag.

En ung kvinna med rosa hår och munskydd håller i en tatueringsmaskin.

Sandra blev tatuerare efter en lärlingstjänst i Stockholm.

Foto: Cassandra Solback

Två års studier kombinerades med en lärlingstjänst på tatueringsstudion House of pain i Stockholm. Där blev hon kvar i sju år innan hon startade La Rubia Loca Tattoo hemma i Uppsala.

– Jag är ägare av studion men ingen chef, utan jag ser de andra som kollegor, förklarar hon.

En kvinna med rosa hår håller upp en barbiedocka med rosa kläder.

– Kläder är det som är roligast med dockorna, säger Sandra.

Foto: Cassandra Solback

I dag tar Sandra själv emot lärlingar, men de slipper öva på grishud som hon själv fick göra, utan använder i stället apelsiner och bananer, vilket Sandra tycker är mycket fräschare.

Sandra skulle gärna tatuera mer popart, He-Man, Barbie och My Little Pony, men efterfrågan på dessa tatueringar är dessvärre inte så stor. Som egenföretagare får hon ändå syssla med det hon brinner för – att vara kreativ – och hon kan säga nej till sådant hon inte vill göra. Hon tatuerar till exempel inga rasistiska motiv eller obscena saker i pannan. Hon tatuerar heller inget i den intima regionen som i ljumsken, på skinkan eller kring könet.

– Målet är att kunden ska bli glad av tatueringen i alla situationer, säger hon.

Vann tatueringstävling med My Little Pony

Sandra har deltagit i tre tatueringstävlingar och vunnit en gång i kategorin ”Best of color”. Motivet var en bläckfisk med My Little Pony-sjöhästar och en Super Mario-stjärna.

Under pandemin la hon väldigt mycket tid på att måla och mindre på att tatuera. Nu tatuerar hon desto mer, men lägger även ett par timmar om dagen på att checka av leksaksmarknaden.

– Jag har aldrig slutat älska leksaker, det är något magiskt med det. En gnutta av magin från när jag var liten är kopplad till glitter, plast, mycket färg och pastell – det är finare än diamanter. Jag ser likadant på julen, som också är magisk.

En kvinna med rosa hår och rutig kavaj håller upp en box med en fin docka i.

Dockan i boxen är en ”Fashion Model Silkstone” som produceras i olika prisklasser.

Foto: Cassandra Solback

När det är jul hemma hos Sandra så får 60- och 70-tals-Barbiedockorna juloutfit, och hela hemmet pyntas rejält. I julas gjorde hon pärlplattor formade som julgranskulor med Super Mario-motiv på, som hon hängde i julgranen.

Mindre skärmtid – mer Lego

Pärlplatteintresset har gått i arv till sonen Mario, som prytt hela kylskåpsdörren med sina Super Mario-motiv.

– ”Mamma, är den här gammal?”, kan barnen fråga, och om svaret är ja så vet de att de inte får röra, berättar Sandra.

En gremlin och en barbie i en leksaksbil.

I Sandras värld samsas Gremlins med Barbies.

Foto: Cassandra Solback

Mario och Belle är vana vid att deras mamma både målar och fixar med leksaker och numera vet de vad de får röra och inte. En del tåliga retroleksaker får de dock använda, som till exempel klassikern Etch A Sketch, som är dåtidens ritplatta, eller musiksagor med kassettband och bok där barnen vänder blad i boken ett pling. Barnen har mindre skärmtid och mer fokus på att bygga med pärlplattor och Lego.

Ett flickrum med en tavla ovanför sängen.

Ovanför dottern Belles säng hänger en tavla som Sandra gjort, samt en bild på Belle från Disneyfilmen Skönheten och odjuret.

Foto: Cassandra Solback

För Sandra är det dock viktigt att inte bo i ett museum, och hon försöker hålla en jämn nivå på både tavlor och leksaker. Sådant hon gillar mindre eller har tröttnat på säljer hon vidare. Just nu är hon något less på att reda ut leksakshår, tvätta plast och miniatyrkläder.

Hennes nyfikenhet går mot hårdplasten Epoxy Resin och hon funderar på att börja skapa saker från grunden i det.

– När hjärnan ser en bild framför sig så försöker jag skapa det jag ser genom att kolla på bilder på Pinterest och öva på metoder via Youtube, säger Sandra.