Christel sadlade om efter dotterns död: ”Jag följde mitt hjärta och blev ett med naturen”

Den slingrande, smala vägen som omges av ängar och skogar leder besökaren rakt in på gården i Nygran. Gården med de små, röda torpen har ett naturreservat som närmaste granne och Bråviken på gångavstånd. Här smyger katten Bevar nyfiket omkring och ett 70-tal hönor vandrar fritt på gårdsplanen som är omgiven av grönska.

Den är bedövande vild och vacker och omger byggnaderna. Grönsakslandet är nästan sprickfärdigt av alla grödor som väntar på att skördas. Kanske kommer gårdens ägare Christel Guillet, 53, körande över gårdsplanen i sin lilla traktor. Eller så står hon mitt i grönsakslandet eller trädgården med händerna i myllan.

Hon är fransyskan som utbildade sig till ingenjör och gjorde en livsmakeover mitt i livet. Nu är hon den svenska bonden som bestämt sig för att aldrig mer sitta i timslånga möten på ett kontor.

– Det är ganska roligt, för jag tänkte alltid att jag var en väldigt akademisk person. En ingenjörstyp som passade bäst att sitta med beräkningar och problemlösning. Jag hade aldrig kunnat tro att jag är så kreativ som jag är, säger hon och skrattar.

Christel Guillet växte upp i Frankrike

Nu har Christel inga tider att passa, men mycket jobb att göra. Hon stiger upp fem varje morgon och arbetar sju dagar i veckan. Ändå har hon aldrig känt sig så fri som nu. Hon har följt sitt hjärta!

– Jag är GLAD varje morgon. Visst är det ett hårt arbete varje dag, men jag har valt det själv och är min egen chef. Jag behöver inte följa någon annans schemaplanering eller sitta i timslånga möten. Jag har aldrig måndagsångest.

Christel växte upp på en bondgård i Loiredalen i Frankrike. Gården, som till en början var hennes farmors, bjöd på frodiga odlingar och Christel ville göra som farmor och mamma. Hon hade en egen liten odlingslott, i en liten skogsdunge, intill gården.

Precis som nu. Christel odlar ekologiskt och med den vilda naturens ekosystem som inspiration. Hon utbildade sig till skogsingenjör och valde att göra sitt examensarbete i Sverige.

– De nordiska länderna lockade mig och jag hade nog en lite romantiserad bild av Sverige. Jag lockades av de stora skogarna och livet i norr, säger Christel som både hunnit jobba som forskningsassistent på universitetet och som ämneslärare i NO och franska innan hon blev kommunekolog.

– Det var ett varierande och roligt jobb, som jag hade i 15 år innan jag sa upp mig.

Christel Guillet förlorade sin dotter

Christel berättar att hon alltid odlat sina egna grödor och varit självförsörjande, utom under de år hon bodde i studentlägenhet. Innan hon köpte gården Nygran hyrde hon ett litet torp på en herrgård.

– Det var ett magiskt ställe, med hjortar, älg och tjäder inpå knuten. Ja, jag såg till och med en varg under åren som jag och min dotter Juliette bodde där. Jag letade länge efter en egen gård. Den skulle vara lagom stor och ha plats för våra får och hästar.

Christel berättar att hon föll direkt för Nygran som ligger mitt i Kolmårdsskogen och nära havet, där en liten bäck slingrar sig rakt igenom gården. Hit flyttade Christel och dottern Juliette 2009. Här växte också Christels längtan efter att fullt ut leva av det jorden ger.

– Det var när jag tragiskt miste min älskade dotter för tre år sedan som jag tog beslutet att följa mitt hjärta. Det blev en väckarklocka. Vi måste leva här och nu och följa våra drömmar. Om vi inte vågar göra det vi vill är livet inte värt att leva.

Christel visar en vackert grånad träskylt som bär dotterns namn. Trädgården är döpt efter Juliette, som ständigt finns med henne i varje spadtag, i varje vacker blomma och – framförallt – i de fjärilar som finns omkring henne hela tiden.

Se också: Stina blev utbränd – sadlade om till biodlare

Efter reklamen: Stina brände ut sig - och blev biodlare

På gården finns också en helig plats, där Christel rest ett stort tält, en tipi.

– Mina och Juliettes hästar har fått flytta till en annan gård, där de fungerar som terapihästar. Men medan hästarna och fåren ännu bodde här gick de alltid till just det här skogsbrynet. Fåren la sig först, sedan kom hästarna galopperande för att vila intill björkdungen.

Christel berättar att det är en plats där även hon kommer till ro.

– Jag håller kurser i tipin, men sover också här när sommarnätterna är varma. Det är magiskt att lyssna till skogens alla djur – rådjur, räv, uggla och grävling. Om jag är rädd? Nej, det är jag aldrig.

Christel Guillet säljer matkassar och driver butik

På gården finns idag höns, ankor och kaniner. Odlingarna ger allt ifrån potatis och morötter till chili, fänkål, många sorters lök, pumpa, bönor och mycket mer.

Hösten efter Christels stora förlust planterade hon äppelträd och för två år sedan började hon sälja de grönsaker som hon odlat. Nu erbjuder hon prenumeration av grönsakskassar till ortsbefolkningen, hon har en liten gårdsbutik med marmelader och andra delikatesser som hon kokat själv, och hon håller kurser i hur man odlar med permakultur.

– Jag erbjuder människor att ta del av det fantastiska liv jag lever på gården. Jag får möta människor från jordens alla hörn och jag uppskattar alla fina möten. Mina föräldrar, som bor i Frankrike, äger ett av torpen på gården och det hyr vi ut när de inte är här.

Christel vill gärna inspirera andra att våga släppa rädslorna och följa sina drömmar.

– Det du drömmer om går oftast att förverkliga. Det mesta är möjligt. Man behöver inte vänta på en livsomvälvande händelse för att ta steget.

Hon berättar att hon hade en bild av hur det skulle vara att jobba med odlingarna på heltid. Verkligheten är ännu bättre, även om hon självklart också haft motgångar.

– Den första sommaren kom med den värsta torkan i mannaminne. Jag hade ingen bevattningslösning och fick stå och vattna odlingarna i 4–5 timmar varje dag. Hade jag odlat bara för mig själv hade jag gett upp, men nu var det ju min försörjning! Året därpå investerade jag i ett bevattningssystem.

Christel säger att hon släppt rädslan för att misslyckas. Juliette har hjälpt henne med det.

– Misslyckanden är en del av livet. Jag tänker att saker händer av en anledning och vi erbjuds ständigt möjligheter till något nytt. Om vi är redo så tar vi chansen.

Gården har blivit Christels liv

Även om gården nu är Christels försörjning så månar hon om att hålla verksamheten småskalig.

– Jag påminner mig själv då och då om varför jag gör det här. Svaret är att det är för livskvalitén! Jag vill inte springa fortare och fortare. Gården får inte bli för krävande, jag vill alltid ha möjligheten att gå ner till stranden och ta ett dopp om det är varmt. Jag vill kunna stanna upp och lyssna på fågelkvitter, se på de vackra fjärilarna. De är ju som flygande blommor som bär på en hälsning från min dotter.

Christel återkommer till att människan måste ha tillit till att våga leva det liv hon vill, att våga tro att hon kommer att fixa utmaningarna. Det är de som ger oss lärdomarna!

– Jag har ett behov av att leva mitt i naturen. Jag vill leva enkelt och måste få ta i jorden och prata med fåglar och syrsor, odla mat och ta hand om djuren. Att odla sin egen mat är som att trycka sedlar. Du kan inte äta pengar, men du kan äta potatis och äpplen, säger Christel och konstaterar att hon starkt känner att hon hör till just den här platsen på jorden.

– Gården var min hobby, nu är den mitt liv. Allt jag gör här är för att må bra. Att leva gott.