Ensamheten håller på att krossa mig sedan min man och många av mina vänner har gått bort. Och nu försvinner snart tvättstugan där jag åtminstone hade grannar att prata med en stund…
5 situationer då du aldrig ska signera med BankID
Efter reklamen: 5 situationer då du aldrig ska signera med BankID
Sedan min man gick bort för ett par år sedan har livet
blivit grått och tråkigt. Barnen och barnbarnen kan inte hälsa på så ofta som
både de och jag skulle vilja eftersom de bor så långt ifrån mig. Många av mina
vänner har också gått bort, och jag känner mig ofta ensam.
Det blir så ekande tomt hemma när det bara är jag som
trampar omkring i lägenheten. Det känns nästan som att jag lever ett liv i en
bubbla, och jag upplever ofta världen utanför som något som inte är ”på riktigt”.
Det är svårt att förklara känslan, men det är nästan obehagligt ibland när
overklighetskänslorna blir starka.
Senaste året har jag försökt komma ut och träffa lite
människor, men det är inte så lätt när man är äldre. Många av de aktiviteter
kommunen erbjuder är inte för mig. Jag känner mig ju inte gammal, inuti är jag
fortfarande ung och jag har inte lust inte spela bingo eller lyssna på musik
”från förr”. Mina intressen ligger långt ifrån det som erbjuds – jag vill vara
en del av samtiden och träffa människor i alla möjliga åldrar.
Fina möten i tvättstugan
En sak som har varit en ljuspunkt i vardagen de senaste åren
är att gå till tvättstugan. Där har jag en uppgift och där brukar jag nästan alltid
träffa en granne och medmänniska. Det kan räcka med att byta ett ord eller två
för att komma tillbaka till verkligheten och känna att jag är en del av den,
att jag liksom är med. Och oftast är grannarna trevliga och pigga på att byta
ett par ord, även om vi inte umgås i vanliga fall.
Jag brukar försöka vara i tvättstugan så länge som möjligt
eftersom jag alltid hoppas på att få sällskap. Ibland tar jag med kaffe dit, så
att jag gör mig lite hemmastadd där medan jag viker och manglar.
Sist jag gjorde det kom jag i samspråk med en granne, en ung
kvinna som aldrig hade använt mangeln. Hon bad mig visa henne hur man gjorde –
och det ville jag självklart gärna göra!
Det blev en väldigt trevlig stund som jag levde på i flera
dagar.
Ensamma tider
Anledningen till att jag skriver det här är för att jag fick
information från min hyresvärd förra veckan. De ska renovera huset som jag bor
i. Inte nog med att vi som är hyresgäster här måste flytta ut ett år eller kanske
mer – vi kommer också att mista vår tvättstuga! Varje lägenhet ska i stället ha
en egen maskin i badrummet, en kombinerad tvättmaskin och torktumlare.
Nyheterna från hyresvärden gjorde mig så ledsen att jag
grät, och det var faktiskt inte flytten eller den höjda hyran som var det
värsta. Det var förlusten av tvättstugan, av mangeln och mötena jag sörjde
mest.
3 tips: Så gör du för att bli skärmfri
Efter reklamen: 3 tips: Så gör du för att bli skärmfri
Vad är det för värld vi lever i i dag, där skärmar har
ersatt mänsklig kontakt, där var och en ska stänga in sig i sitt eget hem och
där så många är ensamma?
Det här gick jag och tänkte på hela veckan, och när jag hade
nästa tvättid kändes allt så annorlunda. Men när jag kom dit var den unga
kvinnan som jag hjälpte med mangeln där och vi fortsatte det samtal vi hade
startat då.
Jag luftade min sorg över att tiden med tvättstuga snart
skulle vara över, och hon förstod faktiskt vad jag menade. I morgon är jag
bjuden hem till henne för att fika.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.Vill du berätta din?