Inger: Jag grät när tvättstugan försvann – nu skulle jag bli ännu mer ensam

Efter reklamen: 5 situationer då du aldrig ska signera med BankID

Sedan min man gick bort för ett par år sedan har livet blivit grått och tråkigt. Barnen och barnbarnen kan inte hälsa på så ofta som både de och jag skulle vilja eftersom de bor så långt ifrån mig. Många av mina vänner har också gått bort, och jag känner mig ofta ensam.

Det blir så ekande tomt hemma när det bara är jag som trampar omkring i lägenheten. Det känns nästan som att jag lever ett liv i en bubbla, och jag upplever ofta världen utanför som något som inte är ”på riktigt”. Det är svårt att förklara känslan, men det är nästan obehagligt ibland när overklighetskänslorna blir starka.

Senaste året har jag försökt komma ut och träffa lite människor, men det är inte så lätt när man är äldre. Många av de aktiviteter kommunen erbjuder är inte för mig. Jag känner mig ju inte gammal, inuti är jag fortfarande ung och jag har inte lust inte spela bingo eller lyssna på musik ”från förr”. Mina intressen ligger långt ifrån det som erbjuds – jag vill vara en del av samtiden och träffa människor i alla möjliga åldrar.

”Folk är lite lata”

hushållTvättstugor kan försvinna helt – snart ett minne blott

Fina möten i tvättstugan

En sak som har varit en ljuspunkt i vardagen de senaste åren är att gå till tvättstugan. Där har jag en uppgift och där brukar jag nästan alltid träffa en granne och medmänniska. Det kan räcka med att byta ett ord eller två för att komma tillbaka till verkligheten och känna att jag är en del av den, att jag liksom är med. Och oftast är grannarna trevliga och pigga på att byta ett par ord, även om vi inte umgås i vanliga fall.

Jag brukar försöka vara i tvättstugan så länge som möjligt eftersom jag alltid hoppas på att få sällskap. Ibland tar jag med kaffe dit, så att jag gör mig lite hemmastadd där medan jag viker och manglar.

”Hur ska jag hantera det?”

relationerMin svägerskans gränslösa skrytande stör mig

Sist jag gjorde det kom jag i samspråk med en granne, en ung kvinna som aldrig hade använt mangeln. Hon bad mig visa henne hur man gjorde – och det ville jag självklart gärna göra!

Det blev en väldigt trevlig stund som jag levde på i flera dagar.

Ensamma tider

Anledningen till att jag skriver det här är för att jag fick information från min hyresvärd förra veckan. De ska renovera huset som jag bor i. Inte nog med att vi som är hyresgäster här måste flytta ut ett år eller kanske mer – vi kommer också att mista vår tvättstuga! Varje lägenhet ska i stället ha en egen maskin i badrummet, en kombinerad tvättmaskin och torktumlare.

Nyheterna från hyresvärden gjorde mig så ledsen att jag grät, och det var faktiskt inte flytten eller den höjda hyran som var det värsta. Det var förlusten av tvättstugan, av mangeln och mötena jag sörjde mest.

Efter reklamen: 3 tips: Så gör du för att bli skärmfri

Vad är det för värld vi lever i i dag, där skärmar har ersatt mänsklig kontakt, där var och en ska stänga in sig i sitt eget hem och där så många är ensamma?

Det här gick jag och tänkte på hela veckan, och när jag hade nästa tvättid kändes allt så annorlunda. Men när jag kom dit var den unga kvinnan som jag hjälpte med mangeln där och vi fortsatte det samtal vi hade startat då.

Jag luftade min sorg över att tiden med tvättstuga snart skulle vara över, och hon förstod faktiskt vad jag menade. I morgon är jag bjuden hem till henne för att fika.