Jag avskyr det snuskiga beteendet i kollektivtrafiken – kan inte låta bli att störa mig
Vett och etikett med Sofia – Bröllop
Jag pendlar varje dag till jobbet och kan inte låta bli att störa mig på alla människor som snörvlar och nyser, rätt ut, utan hänsyn till sina medpassagerare.
Jag vill skrika rakt ut, men behärskar mig. Har folk inget vett längre, tänker jag, och ger min medpassagerare en ond blick. Hur kan man komma med bukt med det här eländiga beteendet?
Vi hjälper dig med ditt dilemma
Ibland är det skönt att bolla sin fråga med en medmänniska. Vi på Allas redaktion är just medmänniskor med hundratals års erfarenheter av vardagliga utmaningar. Vi är gärna ditt bollplank om du kört fast i dina tankar.
Har du ett dilemma? Skriv till oss här!
Allas svarar
Jag är helt med dig. Jag stör mig också! Precis som du har jag testat onda ögat alldeles för många gånger utan något större resultat.
Folk kan ju naturligtvis inte rå för om de är förkylda, men det där snörvlandet... Där har jag faktiskt en riktigt bra metod. Dessvärre är den inte min från början. I stället fick jag lära mig den när det var jag själv som var den skyldige.
Det var för någon vinter sedan som jag satt på en fullproppad buss och snörvlade non stop. Eftersom jag själv avskyr när andra gör det så skämdes jag enormt. Snoret rann, och snörvel, snörvel. Jag kände mig som en förkyld Lotta på Bråkmakargatan när hon ska handla godis.
Till sist avbröts jag av min stolsgranne. Han tog nästan demonstrativt upp sin ryggsäck och plockade upp ett paket pappersnäsdukar.
”Hej, behöver du en?”, sa han och log.
När jag tänker efter var det där leendet rätt passivt aggressivt. Jag gav ett lågt ”ja, tack” som svar och tog snällt emot en näsduk. Jag kände mig än mer som Lotta på Bråkmakargatan. Visst, ett barn kan väl inte hjälpa om den snörvlar, men att en vuxen man ska behöva bli tillrättavisad av en annan vuxen. Det var skämmigt på riktigt.
Så det första jag gjorde när jag klivit av bussen var att springa in på närmsta apotek för att köpa mig ett eget paket.
Oavsett om mannen gav mig den där pappersnäsduken bara för att han ville vara snäll eller om det berodde på ren frustration så lärde han mig en läxa. Numera går jag alltid runt med ett paket näsdukar på mig. Man vet ju aldrig när ens medpassagerare behöver en...
Jakob