Läsarberättelse: Jag kände mig utanför på familjesemestern

Kvinna sitter i solstol och läser bok.

Foto: Shutterstock/TT (Bilden är arrangerad)

Semestern stod för dörren. Skulle det bli ännu en resa där jag mestadels var hänvisad till mitt eget sällskap?

Min man Kalle och jag möttes under en skidsemester när vi var unga och blev förälskade i varandra. Jag kom från Stockholmsområdet, medan han var från en liten håla uppåt landet.

Kalle stack inte under stol med att han gärna ville bo nära sin familj resten av livet. Efter att ha rest fram och tillbaka till varandra under ett års tid kom jag fram till att det inte längre spelade mig så stor roll var jag bodde, bara jag fick vara tillsammans med honom.

Så jag flyttade upp till honom, till det lilla samhället där även hans föräldrar och syster med familj bor, och våra två barn kom till världen.

Utöver att vi alltid stött på varandra i det dagliga, samhället är som sagt litet, så har vi också alltid haft som tradition att hela familjen samlas varje söndag för att äta lunch ihop.

Kände mig utanför i samtalen

Medan ungarna lekte och Kalle hade lite ”manssnack” med sin far och svåger kunde jag ibland känna mig lite utanför. Jag försökte vara delaktig i min rara svärmors och svägerskas samtal, men ofta kändes det som att jag trängde mig på och att de egentligen hellre velat prata om mor och dotter-saker, även om de inte på något sätt var avvisande eller exkluderande.

Samtidigt kunde jag ju förstå det, för när vi besökte min familj i Stockholm hade jag ju också behov av att prata i enrum med min mamma. Då måste Kalle finna sig i att umgås på egen hand med min pappa och bror, och säkert kändes det också lite ansträngt för honom.

Psykologens tips: Så överlever du sommaren med släkten

Det stora problemet var dock att familjen på min mans sida hade gjort en tradition även av att resa på en veckas gemensam semester varje år. Ibland hyrde vi ett fritidshus någonstans i Sverige och ibland åkte vi söderut.

Medan de andra under en söndagslunch ivrigt dryftade vart vår nästa semesterresa skulle gå höll jag mig mestadels tyst. Jag hade börjat tröttna på upplägget, samtidigt som jag visste hur mycket det betydde för alla de andra.

Valet föll på en vecka söderöver, och jag kunde redan se det framför mig. Min svärfar, svåger och Kalle under ett parasoll, ivrigt pratande om sitt. Min svärmor och svägerska i ett förtroligt samtal vid poolkanten medan barnen lekte tillsammans i vattnet. Och så jag själv, som måste ladda upp med böcker och försöka se ut att njuta av mitt eget sällskap i solstolen.

Men så kom jag på en idé. Jag föreslog att vi skulle fråga mina föräldrar och min bror om inte de ville göra oss sällskap på semesterresan. Efter viss förvåning mottogs förslaget positivt på båda håll.

Läsarberättelse: I farmors stuga får själen frid

Farhågorna om semestern kom av sig

Efter att resan var bokad var vi nog alla lite nervösa för hur det hela skulle avlöpa. Även om det självfallet inte var första gången våra familjer umgicks så hade det sällan handlat om mer än en dag i taget. Nu skulle vi umgås tätt ihop under en hel vecka.

Se också: I konflikt med din partner? Så håller ni sams under semestern

1:17

Efter reklamen: I ständig konflikt med din partner? Så håller ni sams under semestern

(1:17)

Det gick emellertid över förväntan, för på hotellet i solen och värmen fanns det all tid i världen att koppla av och lära känna varandra. Mina föräldrar fick tid att umgås intensivt med mina och Kalles barn, på ett sätt som som avståndet annars hindrade, och mina svärföräldrar fick mer tid för sina andra barnbarn. Det blev också gott om tid för mig och mamma att prata förtroligt, samtidigt som det blev lättare för min svärmor och svägerska att själva åka in till stan och ha några mysiga timmar ihop.

Karlarna i sällskapet hittade sin gemenskap. De gick gärna till den lokala sportbaren, drack öl och såg fotboll på storbildsskärm. Kort sagt var det ingen som kände sig utanför. Tvärtom kom våra familjer närmare varandra, och sedan dess har vi allesamman även varit iväg på ”hemester”, i hyrda stugor. Och nu ser jag verkligen fram emot vår nästa semester söderöver.

/Emma