Jag känner mig för gammal – hur hittar jag modet igen?

Cykling utan ålder: En glädjefylld utflykt för Barbro

När jag var yngre hade jag massor av intressen, jag målade, spelade piano, skrev små noveller... Sedan kom allt med jobb, barn, hus och sådant som skulle hinnas med först. Nu är barnen stora och jag har plötsligt tid igen, men nu vet jag inte riktigt vem jag är utan alla måsten som jag vant mig vid.

Jag har börjat fundera på att börja spela piano igen, men bara tanken känns nästan löjlig. Jag är över 50 och kommer ju ändå aldrig att bli särskilt bra.

Samtidigt undrar jag varför jag ens tänker så, för allt man gör måste ju inte handla om att man är produktiv eller att man blir proffs på det, eller?

Kanske borde jag helt enkelt börja spela för att jag tycker om det... Men hittar man modet att börja om med något när man inte längre är ung och lovande, utan bara... nyfiken?

Allas svarar

Kära frågeställare,

Jag och min krets har alla kommit upp i åldern där man börjar prata om vad man ska göra om/när man inte jobbar längre. Så din fråga är högaktuell för mig. Jag jobbar fortfarande och har många år i arbetslivet kvar, men som snart fyllda 60 så kommer jag närmare och närmare ett möjligt liv av mer tid. Min make är några år äldre, så frågan är som sagt högaktuell.

Mitt svar är också galet kort: Man är aldrig för gammal för en ny hobby! Man är inte heller för gammal för att damma av en gammal.

Det fina med att bli äldre är att vi ofta är lite klokare, så om du bestämmer dig för att ta upp pianospelandet igen så är inte din målsättning att bli någon form av stjärna säger du själv. Du har precis rätt inställning. Ditt mål är att stimulera din hjärna och din kreativitet, vilket är livsviktigt för hälsan – det är bevisat. Sen kan det ju visa sig att det inte alls är lika roligt i dag som det var när man var ung - men då är det bara att ge sig på något annat.

Jag har en pågående livslång hobby – det är min häst. Den tänker jag att jag gör så länge kroppen håller. Den dagen jag får mer tid då ska jag verkligen damma av gamla intressen, som keramik. Jag älskade det som barn. Allt man gör med händerna är som sagt bevisat bra för att hålla igång hjärnan.

En professor i handkirurgi, Göran Lundborg, har skrivet en bok som heter Handen och hjärnan – från Lucys tumme till den tankestyrda robothanden. Vi kanske inte behöver läsa hela den, men jag tycker om tanken som boken bygger på, det intima samband som finns mellan handen och hjärnan – den ständiga växelverkan mellan de båda organen som har skapat vår civilisation.

Så med det sagt så säger jag bara: hitta modet och kom igång. Det kommer bara att göra dig gott!

Åsa