Jag skilde mig och förlorade hela mitt nätverk – hur startar man om?
Juridikexperten: Det här bör du tänka på vid en skilsmässa
När jag skilde mig för ett drygt år sedan trodde jag att det framför allt var relationen till min man som jag skulle sörja, Vi var ett par i över 25 år, och har upplevt alla livets stora händelser tillsammans. Men jag var inte beredd på att jag samtidigt skulle förlora så många andra människor.
Många av våra vänner verkar ha valt hans sida, eller så har de helt enkelt fortsatt umgås med honom eftersom det känns enklare. Paren vi umgåtts med i så många år, de som vi delat livet med, hör nästan aldrig av sig längre. Jag har dessutom börjat märka att vissa av dem verkar tycka att jag är ”besvärlig” nu när jag är ensam och inte längre passar in i deras parmiddagar.
Jag trodde att jag hade ett stort socialt nätverk, men nu när skilsmässan är ett faktum känner jag mig väldigt ensam. Jag är 55 och det känns nästan löjligt att behöva börja om från noll när det gäller vänner.
Hur bygger man upp ett nytt socialt liv i vuxen ålder? Och hur slutar man känna sig bortvald av människor man trodde skulle finnas kvar, oavsett vad?
Vi hjälper dig med ditt dilemma
Ibland är det skönt att bolla sin fråga med en medmänniska. Vi på Allas redaktion är just medmänniskor med hundratals års erfarenheter av vardagliga utmaningar. Vi är gärna ditt bollplank om du kört fast i dina tankar.
Har du ett dilemma? Skriv till oss här!
Varje måndag och fredag hittar du nya dilemman och svar på allas.se.
Allas svarar
Kära frågeställare,
du är verkligen inte ensam om att känna dig bortvald och ”fel” efter en skilsmässa, tvärtom är det nog betydligt vanligare än att allt går på räls.
Du skriver inget om vad som orsakade skilsmässan, eller vad det är som gör att du antar att vännerna valt din exmans "sida". Eller om de kanske var hans vänner från början? Oavsett vilket är det otroligt tråkigt att så mycket av samhället är uppbyggt kring att man ska vara två, inte minst sociala konventioner.
Du skulle så klart kunna resonera som så att om de här personerna är så inskränkta att det måste vara jämna par för att umgås så är de inget att ha. Men så enkelt är inte livet.
Jag tycker att du ska satsa på att ta egna initiativ: Bjud in dem till middag, fika eller föreslå att ni ska ses ute och äta eller ta ett glas – eller varför inte en promenad, kanske med en och en? Ligg lågt med att prata om din exman ifall de är lojala även med honom, och älta inte heller skilsmässan om de inte frågar, de flesta tröttnar på det ganska fort.
Jag tror dessutom att det är en bra idé att försöka skaffa nya vänner som också är singlar och inte upptagna av familj och partner. 55 är verkligen ingen ålder för nya bekantskaper! Kanske har du någon eller några kollegor som verkar trevliga? Eller någon vän från förr som du tappat bort? De flesta människor blir glada om någon hör av sig.
Om inte annat – jag vet att detta är ett klassiskt råd, men ändå – anmäl dig till en rolig kurs i något som du är intresserad av. Då är det lätt att börja prata på ett naturligt sätt.
Stort lycka till,
Cecilia