Trending: RelationsproblemVänner för livetVår familjOtrohetLivet med en hund

"Jag vill ge mina barn den påsk jag aldrig fick"

22 mar, 2018 
Påsken var alltid lidande när jag var barn. När jag fick egna barn ville jag göra annorlunda.
Jag växte upp i ett frireligiöst hem där påsken skulle ses som ett lidande. När jag fick min egen familj ville jag i stället skapa påskminnen som var fyllda av glädje!
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons

Religionen kom i vägen för ett normalt firande av alla storhelger i mitt barndomshem. Detta gällde inte minst påsken. När mina klasskamrater längtade efter påsklovet kände jag tvärtom. Jag hoppades att det där lovet skulle flyga förbi så fort som möjligt så att det kunde bli som vanligt igen.

När man växer upp i en religiös familj som min är inte vardagen heller helt vanlig. Men den är lättare att hantera än storhelger, som man vet att alla andra får fira på olika roliga sätt. Påsken skulle enligt mina föräldrar firas spartanskt, och att jag och mina syskon skulle få påskägg med godis var otänkbart. Inte heller fick vi titta på tv eller leka på ett sätt som ansågs respektlöst. Inget stim och stoj, med andra ord. Bröt vi mot detta blev det hårda ord som vi alla försökte undvika. Och våra föräldrar hade en förmåga att väcka skuldkänslor hos oss barn om vi inte följde reglerna.

Annons

Få nyhetsbrev från Allas – helt gratis!

Få nyhetsbrev med massor av tips på rolig läsning, spännande nyheter inom hälsa och relationer, goda recept och mycket mer till din e-post varje vecka. Nyhetsbrevet är helt gratis!

När jag tänker tillbaka på barndomens påskhelger är det främst den där tunga skambelagda känslan jag minns. Där fanns inget färgglatt och ingen glädje. Så när jag själv bildade familj fanns det ett stort behov av att få göra det annorlunda, både för barnens och för min egen skull.

Vid det laget var min kontakt med släkten bristfällig. Enda gångerna jag reste hem var till storhelger eller andra viktiga händelser. Jag följde med till kyrkan för husfridens skull, men gjorde klart för mina föräldrar att den tro jag vuxit upp med inte skulle komma att utgöra någon del av mina egna barns uppväxt.

Att få skapa sina egna traditioner och ha roliga storhelger tillsammans är väl viktigt för de flesta, men jag tror att min uppväxt gjorde detta ännu viktigare. Jag fick en chans att inte bara skapa glada minnen för min familj, utan också att byta ut alla de dystra jag bar på mot något bättre. Det kändes som en andra chans att få uppleva de slags helger jag kunde ha haft som barn.

Påsken har blivit en viktig symbol för detta. Då älskar jag att fylla huset med glada färger. Vi har stora påskris med fjädrar och kycklingar, och buketter med påskliljor och tulpaner i husets alla rum.

/ Karin

Läs också:

Gun: ”Min man var otrogen med en kvinna han träffade på gymmet”

Annons