Jeanette: Dansbandsveckan i Malung krossade mitt äktenskap

Se också: Linda lever med Erik och Hampus – alla älskar varandra

Johan och jag har varit gifta i femton år. Vi träffades på dansbandsveckan i Malung. Han bjöd upp mig och så dansade vi foxtrot till Arvingarna i flera timmar utan en enda drickpaus. Det var en fantastisk kväll och sedan dess var det Johan och jag.

Vi bodde i olika delar av Sverige. Johan i Värmland och jag i Närke. Men efter några månaders pendlande mellan våra städer bestämde vi oss för att Johan skulle flytta till mig.

Johan jobbade med jordbruk uppe i Värmland så vi bestämde oss för att köpa en gård tillsammans här i Närke och sedan dess har vi haft både får, grisar och kossor.

Några år senare köpte vi hund och så kom till slut vår älskade son Kevin som i dag är tio år och en riktig solstråle och fotbollskille.

Dansade i timmar i Orrskogen

Eftersom vi har gården med alla djuren har vi aldrig kunnat ta ledigt och åka iväg som andra gör. Jag jobbar dessutom som frisör på deltid och har alltid en fullbokad kalender med kunder som ska klippas, blekas och permanentas. Särskilt inför sommaren är det många som vill göra sig semesterfina.

Men är det något vi har prioriterat, Johan och jag, så är det att åka till dansbandsveckan en gång om året. Det spelar ingen roll hur mycket vi har att göra – vecka 29 varje år släpper vi alla förpliktelser och tar bilen upp till Orrskogen i Malung för att dansa bugg och foxtrot tills vi får skavsår.

Jag dricker knappt alkohol utan häller i mig litervis av vatten under kvällarna – så mycket motion får jag!

Och roligt är det! Några favoriter som jag aldrig missar att dansa till är givetvis Arvingarna då, eftersom det var bandet Johan och jag möttes till har det blivit vår gemensamma favorit. Men några andra under årens gång har varit Blenders, Highlights, Sven-Ingvars, Vikingarna, Sannex och Lars Kristerz.

Det här året var inget undantag. När vecka 29 äntligen var här packade vi husvagnen och körde till Malungs camping. Vi ställde oss på samma plats som vi alltid brukar och satte oss och tog en öl med några vänner.

Stämningen var på topp, vädret var perfekt och på kvällen gick vi ut och dansade och kom inte hem förrän sent på natten. Jag kunde inte önskat mig en bättre start på veckan.

Vår son Kevin var hos sin mormor och morfar och hade det bra. Min pappa var också vänlig nog att se efter djuren under dagarna som vi skulle vara borta.

Eftersom Johan och jag varit trogna besökare på dansbandsveckan så länge, har vi många kompisar här. Inte bara besökare utan också medlemmar i dansbanden.

De flesta av musikerna är väldigt ödmjuka och jordnära människor, så det beter sig som vilka som helst och det är inga divafasoner här inte!

Dansbandsstjärnan bjöd upp mig

Så en kväll när Johan ville ta en danspaus och sätta sig och dricka öl, fick jag syn på en av medlemmarna ur ett av de mer välkända banden. Han har synts i tv-rutan många gånger, men beter sig inte som om han vore förmer.

Jag hälsade glatt på honom. Han var på väg mot sin turnébuss men stannade upp och hälsade tillbaka.

”Tjena, Jeanette! Men var har du Johan?”, frågade han och såg sig runt.

Jag antar att han var så van att se oss tillsammans att han var ovan att se mig ensam.

”Han var lite trött och tar en paus bara”, sa jag.

”Jaså, så nu har du ingen att dansa med?”, sa musikern.

”Vi får väl se om någon bjuder upp mig”, sa jag och ryckte på axlarna.

”Men ska inte du och jag ta oss en svängom då?”, sa musikern och öppnade sin famn och log ett brett leende.

Jag blev alldeles nervös, inte för att jag var förtjust i honom på något sätt. Jag hade ju min Johan, men han var som sagt välkänd och en attraktiv man i sina bästa år.

Genast började jag känna prestationsångest. Vad skulle han tycka om att dansa med lilla mig? Samtidigt var det här bara en chans i livet, så jag svalde alla tvivel och sa ja.

Han tog min hand och ledde mig upp på dansbanan och tryckte sin kropp tätt emot min. Han doftade ljuvligt, inte för att Johan doftade sämre, men den här parfymen som musikern bar måste vara dyr.

En låt blev till två, som blev till tre. Jag undrade när musikern skulle tröttna att dansa med mig men han såg lika road ut som jag.

Plötsligt när vi dansade i vad som kändes som minst en timme, kände jag en hård knackning på min axel. När jag vände mig om stod Johan där.

”Nämen, Johan, där har vid dig”, sa musikern och släppte tagit om mig.

”Nu får du tillbaka din härliga fru, hon dansar som en gudinna”, sa han och kysste mig på kinden och tackade för dansen.

Jag blev varm om kinderna men hoppades att Johan inte skulle se det, det hade ju ändå hunnit bli ganska mörkt även om sommarnatten var ljus.

”Vill du dansa?”, frågade jag och tittade på Johan men hans blick var alldeles svart. Utan att säga ett ord vände han sig om och lämnade dansbanan.

När jag gick tillbaka till vår husvagn var han inte där heller. Jag gick runt och letade men gav till slut upp.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Ingen man ska äga mig

Nästa dag när jag vaknade såg jag att Johan inte ens hade kommit och lagt sig.

Då ringde mobilen. Det var min mamma. Mitt hjärta började bulta av oro att något hänt Kevin, varför skulle hon annars ringa så tidigt på morgonen? Jag satte mobilen mot örat och stålsatte mig för att höra det värsta.

”Jeanette, kära dotter, vad har du gjort!?”, sa min mamma och lät besviken på rösten.

Jag förstod ingenting och det blev tyst i ett par sekunder mellan oss under tiden som jag bläddrade i minnet. Hade jag glömt bort någon frisörkund eller missat att betala någon försäkring till djuren? Jag kunde inte komma på vad det var som jag hade gjort fel.

”Vad har jag gjort, mamma?” frågade jag till sist.

”Johan är här, och han är helt förtvivlad”, sa min mamma.

Hon berättade att Johan hade dykt upp tidigt på morgonen och velat hämta Kevin. När min mamma frågade vad som hade hänt och varför han inte var med mig uppe i Malung, hade Johan sagt att jag varit otrogen mot honom.

”Otrogen!”, sa jag och tog mig för pannan. ”Det är bara struntprat! Jag dansade bara med en annan man. Det måste man väl få göra?”, sa jag och kände hur ilskan började koka i mig. Hur vågade Johan beskylla mig för något sådant, och särskilt till min mamma!

När jag försökte ringa Johan klickade han bara bort mitt samtal, men till slut fick jag tag på honom.

Johan satt hemma på vår gård och var så besviken över mitt beteende. Det spelade ingen roll att jag försökte förklara mig, han vägrade att tro något annat än att jag var förtjust i musikern. Han hade därför uppfattat vår dans som otrohet.

”Jag stod och tittade på er i flera minuter innan jag kom fram och jag såg hur fnittrig du var”, sa han.

Jag la på luren. Johans svartsjuka var inget jag tänkte acceptera. I stället ryckte jag upp mig själv och bestämde mig för att ta tillvara på de sista fyra dagarna som var kvar.

På kvällarna satt jag med vänner och käkade middag och sedan gick jag ut själv och dansade med trevliga karlar som bjöd upp mig.

Det var femton år sedan jag dansat med någon annan än Johan. Ända sedan han och jag träffades hade jag aldrig fått chansen att bli uppbjuden av någon annan, men nu när Johan åkt hem insåg jag hur trevligt det var att mingla och ha kul och inte bara sitta ihop med honom.

När det var dags att köra hem husvagnen satte jag på låten Sång till friheten med Stefan Borsch, och sjöng med och tänkte att ingen man ska äga mig!