Jesper träffade ny kvinna och söp bort barnen

Alkohol och en svartsjuk ny sambo drev Jesper så långt att han slutade träffa sina barn.

När jag och Jesper fick vårt första barn Edit, var jag orolig att han skulle vara för omogen för att klara av att bli pappa ”på riktigt”.

Men jag hade fel. Han växte med uppgiften och tog fullt ansvar.

Och när sedan Edvin kom till världen fyra år senare var de två små guldklimparna vårt allt. Det är vemodigt att tänka tillbaka på.

När Edit var nio och Edvin fem septarerade Jesper och jag. Vi hade helt enkelt vuxit ifrån varandra och hade inget gemensamt längre. Men skilsmässan var fredlig och vi såg till att barnens bästa kom i första hand.

Försökte umgås

De fick bo hos mig, men eftersom vi bodde nära varandra kunde de förutom varannan helg lätt vara hos Jesper så mycket de ville.

Vi försökte också umgås en hel del tillsammans, självklart alla födelsedagar och jul, men vi kunde också grilla på Jespers altan ibland och åka på utflykter alla fyra. Jag tror inte barnen tog skada av skilsmässan.

Träffade en ny kvinna

Ett år efter att vi separerat träffade Jesper en kvinna, Maria, som hade en flicka som hette Emma. Barnen hade träffat varandra på lekplatsen först och de kom bra överens.

Jag var glad för Jespers skull. När jag hälsat på Maria och Emma tyckte jag att de verkade rara båda två.

När Edit fyllde år inviterade jag inte bara Jesper utan också Maria och Emma. Men bara Emma kom, Maria tackade nej.

Hon hade flera gånger sagt att hon beundrade hur fint Jesper och jag löste allt med barnen emellan oss, så jag undrade lite varför hon inte dök upp. Hon gav ingen förklaring.

När det blev jul skulle de vara hos Jesper, tidigare hade vi ju firat alla fyra tillsammans, men Maria hade ingen lust och det kan jag förstå.

Det kändes förstås ensamt, men jag hade mina föräldrar.

På kvällen ringde Edit och grät och sa att både pappa och Maria var fulla. Jag erbjöd mig att hämta dem, men Edit sa att det inte behövdes.

På juldagsmorgonen ringde hon igen och ville hem. Jesper hade gått och lagt sig redan vid sjutiden på julafton och stoppat om Edvin samtidigt.

Jag åkte och hämtade dem båda, men jag lyckades inte få prata med Jesper. Edit och Edvin stod utanför dörren med alla sina nya saker de fått i julklapp. När Jesper såg att jag kommit hörde jag hur han slängde igen dörren som han haft på glänt, låste och vägrade öppna när jag ringde på.

Drack hela tiden

Under vårvintern blev allt värre. Maria utvecklade en svartsjuka och Jesper fick inte ens gå in till oss utan levererade barnen utanför dörren och stack sedan direkt.

Men genom vad Edit berättade förstod jag att de dracks mycket vin bakom den stängda dörren.

När sedan Maria och Emma flyttade in blev det ännu värre.

Edit och Edvin ville inte gå dit alls, de kände sig inte välkomna och Maria och Edit kom hela tiden i konflikt. Maria förtalade mig inför alla tre barnen.

När de ändå var hos Jesper och Maria var jag jättenervös. Edit brukade uppdatera mig via mobilen, så jag kunde lugna ner mig, men så hände det tre gånger i rad att jag fick åka och hämta dem.

Jag ville inte tvinga dem att åka dit. Det kändes hemskt att veta att lilla Emma levde mitt i misären, men jag anmälde dem aldrig till socialen. Sett i backspegeln borde jag ha gjort det.

Jesper släppte taget om sina barn. Han var helt borta i sitt drickande. Han skickade julklappar följande år, men glömde deras födelsedagar. Barnen var ledsna och de saknade sin pappa, men vågade inte åka dit. Vi skickade små teckningar till hans födelsedagar, alla fulla med hjärtan, men fick inte något tack.

Följande år hörde han inte ens av sig vid jul.

Fick ensam vårdnad

Efter den julen tog jag kontakt med Jesper för att få hans underskrift på ensam vårdnad. Han skrev under utan protest och jag blev chockad när jag såg honom. Han var tunn, grå och nergången. Han berättade att Maria och Emma flyttat ut och att han gärna ville träffa barnen igen.

Vi åkte dit alla tre för att äta middag, men stämningen var konstig. Edit och Edvin hade inte lust att träffa honom och det hade uppenbarligen inte Jesper heller, för han hörde inte av sig mer.

Nu är barnen stora. Edit tar studenten i vår. Jag minns hur Jesper alltid hoppades att båda barnen skulle klara gymnasiet, själv gjorde han inte det, och att han skulle vara stolt som en tupp om de klarade det. Både är duktiga i skolan och hade han fortsatt att vara deras pappa på riktigt hade han kunnat följa dem även på högskolan. Tyvärr har vi ingen kontakt med honom längre.

Hur kunde det bli så här? Hur står han ut med att leva utan sina barn? Och barnen, de har saknat sin far i sju år nu och kommer att sakna honom i resten av sina liv. De talar ofta om sin pappa och jag tror att de hoppas återfå kontakten med honom igen en dag.

Mer intressant innehåll hos allas.se: