Jessica var hemlös och missbrukare: ”Funderade på att ta livet av mig”

Porträtt av Jessica, som berättar om livet som tidigare missbrukare, framför sin bil.
Flytten till Skåne blev vändpunkten för Jessica, 42. Äntligen kunde hon lämna de hårda åren av narkotikamissbruk och hemlöshet bakom sig. För första gången i sitt liv kände hon trygghet och träffade människor som gav henne hopp.

Det är lunchtid på lagret i utkanten av Hässleholm i norra Skåne, men här har ingen ännu hunnit ta rast och arbetet fortskrider i rask takt. Jessica Leanderz går med en lista i handen och prickar av fiskmaten och de andra varorna som packas ner i kartonger för vidare transport till olika butiker.

– Sedan i våras förra året är jag ansvarig för lagret. Det är jättehäftigt att vara arbetsledare. Jag har bra chefer över mig och jag har medarbetare som växer tillsammans med mig, säger hon.

När man ser Jessica i full fart på jobbet är det svårt att förstå att hon för bara drygt ett par år sedan var djupt nergången i knarkträsket och i det närmaste utslagen. Efter ytterligare ett återfall efter en avgiftning var hon nästan på väg att ge upp.

Jag funderade på att ta livet av mig. Jag orkade inte mer

– Jag funderade på att ta livet av mig. Jag orkade inte mer, säger hon.

Ljus i tunneln

Men i sista stund tändes ett litet ljus i slutet av den mörka tunneln. Jessicas styvmamma ringde henne och frågade om hon inte kunde komma ner till Skåne för att hjälpa till med hästarna och det lilla Bed & Breakfast som hon och Jessicas halvsyster driver hemma på gården.

– Jag kände mig direkt hemmastadd i Skåne. Jag älskade naturen runt gården som ligger mellan Hässleholm och Örkelljunga och jag har alltid tyckt om att jobba med djur.

Att dessutom få hjälpa till med att ta emot turister som hyrde rum på gården och städa och servera frukosten gav henne en ansvarsfull uppgift hon saknat tidigare.

Porträtt av Jessica, som varit missbrukare, i Hässleholm.

För bara några år sedan var Jessica djupt nergången i knarkträsket. I dag är hon full av framtidstro.

– De få jobb jag tidigare haft i mitt liv var inom hotell och restaurang så det kunde jag litegrann om. Efter några månader hos min styvmamma och halvsyster fick jag kraft nog att ta itu med mitt liv på allvar, berättar Jessica.

Fast besluten om att hon behövde förändra sitt liv för att överhuvudtaget överleva satte hon sig och ringde runt till vården, socialen och arbetsförmedlingen i Hässleholm.

– Jag hade turen att få kontakt med en fantastisk handläggare som hjälpte mig att få en praktikplats på lagret hos Partnerjobb i Hässleholm. Och här är jag nu, säger Jessica med ett lyckligt leende samtidigt som hon prickar av ännu en burk mat till akvariefiskar som hon har på beställningsordern.

Tog amfetamin för att orka

Lora fick en psykos: ”Rösterna i huvudet fick mig att hoppa från balkongen”

Jessicas ödesdigra väg in i narkotikamissbruket gick via en pojkvän hon hade i hemstaden Norrköping för över 20 år sedan. Hon hade precis blivit mamma och upptäckte att amfetamin hjälpte henne att orka vara upp på nätterna och ta hand om sin son.

– Jag låg på sjukhuset och födde mitt barn när den här mannen tog kontakt med mig. Han var en gammal barndomsvän och jag visste inte då att han höll på med droger, berättar hon.

I början representerade mannen en form av trygghet för Jessica. Hon var förföljd av pappan till sin son, som meddelats kontaktförbud och som satt i fängelse för att avtjäna en dom för misshandel, och därför välkomnade hon först den nygamle vännen.

När jag gick på knäna av trötthet erbjöd han mig amfetamin

– Men det var han som förde in droger i mitt liv. När jag gick på knäna av trötthet erbjöd han mig amfetamin. Det gjorde att jag kände mig piggare och mer fokuserad.

Samtidigt förvandlades hennes lägenhet till en knarkarkvart eftersom hennes pojkvän drog hem sina kompisar till henne. Ibland kunde hon vakna mitt i natten och hitta tio missbrukare i lägenheten.

För sin sons skull försökte hon bryta den destruktiva kurvan som bara ledde henne djupare och djupare ner i missbruket. Pojkvännen fick flytta ut, men då hade amfetaminet redan blivit en del av hennes vardag. Hon kände själv att hon inte skulle lyckas bli drogfri på egen hand utan behövde hjälp.

– Jag vände mig till socialen för att få hjälp att bli kvitt drogerna. Men det ledde bara till att man tog min son ifrån mig. Det var fruktansvärt och jag dövade mina känslor genom att ta ännu mer droger. Det blev starten på ett 17 år långt helvete av narkotikamissbruk som till slut var nära att kosta Jessica livet.

– De första åren höll jag mig till amfetamin. Jag hade inte jobb, men jag fick in pengar till mitt eget missbruk genom att hyra ut sovplatser i min lägenhet till andra missbrukare. Jag är ingen tjuv och har aldrig stulit eller snattat något för att få pengar till knarket.

Fastnade i internetdrogen MDPV

Lotta blev ruinerad och hemlös efter karriären i Spanien

De första elva åren av sitt missbruk höll sig Jessica enbart till amfetamin, men så fastnade hon för internetdrogen MDPV, en syntetisk drog som förutom att den har samma effekt som amfetamin även har hallucinogena effekter. När hon vände sig till socialen på nytt för få att hjälp och avgiftning slutade det med att hon blev tvångsomhändertagen enligt LVM (Lagen om vård av missbrukare). Tvånget hade motsatt effekt på Jessica. Det ledde bara till att hon blev mer upprorisk.

– Jag hamnade på ett LVM-hem i Bromma och det var väldigt struligt. Under tiden jag satt där tog de min lägenhet ifrån mig. När jag kom tillbaka till Norrköping hade jag ingenstans att ta vägen och allt jag ägde var det jag bar med mig i en väska.

Som både hemlös och narkotikamissbrukare var Jessica hänvisad till att hitta en sovplats hos andra i samma situation som hon själv. Det dröjde inte länge innan hon var tillbaka i tungt missbruk. Till slut lyckades hon dock få en ny lägenhet, men lyckan blev kortvarig. Polisen gjorde ett tillslag mot hennes lägenhet och hittade ett större parti av MDPV. Hennes dåvarande pojkvän dömdes till två års fängelse, men själv dömdes hon till ett kortare fängelsestraff för narkotikainnehav eftersom hon redan inlett ett behandlingsprogram inom kriminalvården.

Tryggt med rutiner i fängelset

Fängelsestraffet blev paradoxalt nog första steget mot hennes räddning. För första gången insåg hon att hon skulle kunna klara att leva ett drogfritt liv.

Fängelsestraffet var just då faktiskt det bästa som kunde hända mig

– Fängelsestraffet var just då faktiskt det bästa som kunde hända mig. Jag var i otroligt dåligt skick och hade precis varit nära att dö av en överdos, berättar Jessica och får något smärtsamt i blicken när hon tänker tillbaka på den tiden.

– Jag trivdes i fängelset och med de rutiner som fanns där. Jag såg tiden bakom lås och bom som min chans att bryta mig loss från mitt tidigare liv.

Jessica trivdes till och med så bra att hon bad att få stanna kvar efter avtjänat straff. Hon var rädd för vad som väntade henne där utanför murarna.

– Men istället fick jag komma till ett familjehem på en hästgård i Sala och där gick det jättebra. De hade både hästar och hundar och för mig var det rena terapin att arbeta med dem. Alla som försöker bli drogfria skulle må bra av att umgås med djur.

Jessica lyckades först hålla sig drogfri i tre och ett halvt år, men sedan hände det tråkiga saker i hennes liv som gjorde att hon åter började missbruka. Hon hamnade på ett nytt behandlingshem.

Jessica och pojkvännen Daniel i Hässleholm.

Jessica och pojkvännen Daniel kämpar tillsammans för ett drogfritt liv och en trygg framtid. ”Vi har så mycket att leva för”, säger de.

– Det var sex oerhört tuffa månader i mitt liv. När jag skrevs ut i mars för två år sedan åkte jag och hälsade på min pappa. Där trillade jag dit igen.

Efter det senaste återfallet kände Jessica att hon inte orkade mer. Hon hade
allvarliga planer på att ta sitt liv.

– Men jag hade precis fått ta hand om en gatuhund från Spanien och jag tänkte på hur det skulle gå för henne om jag inte fanns längre.

Fick en ny chans i Skåne

Det var vid samma tid som hennes styvmamma ringde från Skåne och berättade att hon brutit ett revben och behövde hjälp på gården.

– Det var min chans att komma bort från Norrköping och byta miljö och jag tog den direkt. Det har räddat mitt liv, säger Jessica.

Arbetsförmedlaren i Hässleholm satte henne i kontakt med Partnerjobb Syd AB, ett arbetsintegrerande socialt företag som anställt personer som på grund av handikapp, missbruk och andra orsaker står långt från den ordinarie arbetsmarknaden.

Jessica sorterar papper i en låda på ett kontor.

Jessica Leanderz kände sig genast hemmastadd i Skåne. Hon behövde komma bort från sin gamla miljö i Norrköping och fick så småningom jobb i Hässleholm. Jessica har vuxit med uppgiften. Hon fick ansvar för både lager och trädgårdsavdelning, innan företaget gick i konkurs. Nu siktar hon istället på att starta eget inom trädgårdsskötsel.

– Jag var jätterädd och vågade inte söka riktiga jobb eftersom jag inte trodde att jag var lämpad för det, säger Jessica. Därför fick jag först en praktikplats på lagret.

Hon började med att hjälpa till med att packa och skicka varor till olika återförsäljare, men redan efter ett par månader skedde förändringar på företaget. I samband med det erbjöds Jessica en anställning och hon fick ta över ansvaret för lagret. Våren 2019 blev hon dessutom ansvarig för trädgårdsavdelningen som hjälpt kunder med enklare trädgårdsskötsel.

– Ingen i mitt team har någon trädgårdsutbildning, men vi kan klippa gräsmattor, rensa i rabatter och klippa häckar och vi växer med uppgiften, berättar hon stolt vid vår första intervju.

Anita var hemlös i 14 år – berättar om livet på gatan

Jessica hade hoppats att få bli kvar på Partnerjobb. Hon drömmer om att i framtiden kunna få arbeta med att hjälpa andra, som befunnit sig i hennes situation, att komma in på arbetsmarknaden.

Varje dag en kamp för drogfritt liv

Efter att vi träffade Jessica första gången gick dock Partnerjobb i konkurs, men nu planerar hon istället att under våren starta ett eget företag inom trädgårdsskötsel. Framtiden ser ljus ut och hon är övertygad om att hon kommer att lyckas förbli drogfri den här gången.

– Det är en kamp varje dag, men jag vill aldrig tillbaka till mitt gamla liv.

Trillar man dit är det bara att försöka ta sig upp på fötterna igen så fort som möjligt och inte slå för hårt på sig själv

Nu när hon har blivit drogfri hoppas hon också få en bättre relation till sin son som i dag är 23 år. Hon har redan en bra kontakt med sin egen mamma.

– Hon har inte haft det lätt. Hon var bara 16 år när hon fick mig och jag har verkligen inte varit guds bästa barn. Jag har inte heller varit någon bra mamma för min son, men det är aldrig för sent att ändra på sig, säger Jessica.

– Det är också viktigt att man själv aldrig ger upp hoppet, fortsätter hon.

– Trillar man dit är det bara att försöka ta sig upp på fötterna igen så fort som möjligt och inte slå för hårt på sig själv.

Sommaren 2018 träffade Jessica dessutom kärleken på nytt. Hennes pojkvän Daniel Johansson, 33, är själv en tidigare narkotikamissbrukare och tillsammans kämpar de nu för ett drogfritt liv och en trygg framtid.

– Vi ska klara det. Vi har så mycket att leva för, säger de båda när vi träffar henne och Daniel på ett café i Hässleholm.