Jonas bröt nacken på svensexan: Tappade känseln direkt
Något Jonas Waltelius och hans fru Line har lärt sig är att man kan planera hur mycket som helst – men ingen vet ändå hur framtiden ser ut.
33-årige Jonas är framröstad av lyssnarna för att få berätta sin historia i ”Sommar i P1”.
Han hade garanterat velat prata om något helt annat än det levnadsöde som lyssnarna kommer att få ta del av den 18 juli.
Efter olyckan trodde Jonas aldrig att han skulle kunna bli pappa och han var övertygad om att Line inte längre skulle vilja bli hans fru.
Han hade fel. Utanför altandörren till parets marklägenhet i Linköping sover deras dotter Ebba lugnt i barnvagnen.
Jonas och Line träffades i juni 2008. Smålänningen Jonas – som flyttat till Linköping för att plugga till lärare – befann sig i föräldrarnas sommarstuga på Öland då han mötte kärleken genom gemensamma vänner.
– Jag bodde i Kalmar då och det blev mycket farande fram och tillbaka. Men så bestämde vi oss för att bli sambor i en hyreslägenhet i Linköping sommaren därpå, säger Line.
Förlovade sig 2012
2012 flyttade de in i den bostadsrätt de fortfarande bor i – och samma år friade Jonas på deras fyraårsdag.
– Vi skulle ut och grilla i Tinnerö eklandskap, dit vi brukade åka och ha det mysigt. Plötsligt gick Jonas ner på knä. Jag blev väldigt förvånad och började till och med gråta, berättar Line och ler.
Planeringen satte igång och datumet för bröllopet bestämdes till 1 juni 2013 i småländska Alby kyrka.
Allting gick enligt planerna. Line var på möhippa och när bara exakt en vecka återstod till vigseln, lördagen den 25 maj, skulle svensexan hållas.
Jonas blev iväglurad till sitt garage där ett tiotal killkompisar hämtade upp honom. Efter första stoppet, frukost på ett hotell, tog de honom till en kampsportslokal för att testa brasiliansk jujutsu.
Knakade till i nacken
– Jag var väldigt aktiv, spelade fotboll i ett division 4-lag, tränade på gym, sprang och spelade squash. Just kampsport har jag aldrig gillat. Fast när kompisarna ordnat det så ville jag förstås inte säga nej, även om jag fick en konstig magkänsla innan vi gick in i lokalen. Men det var bara att köra, säger han.
En instruktör tog ett grepp med armen runt Jonas huvud och vid någon form av vridning knakade det till rejält i hans nacke.
– Det var som att dra ut sladden så att lampan slocknar. Jag tappade känseln i benen direkt och kunde inte röra på mig.
– Givetvis blev jag livrädd och drabbades av panik. Alla blev chockade och vännerna försökte hålla mig kvar på mattan så att jag inte skulle riskera att göra det värre.
Efter vad som kändes som en evighet kom ambulansen och förde Jonas i ilfart till Universitetssjukhuset i Linköping.
– Jag visste att Jonas skulle iväg på svensexa och vad de skulle göra och jag hade lite dåliga vibbar inför kampsporten. Jag och min väninna hade varit och tränat ihop och när vi satt i bilen på väg hem ringde min mobil.
– Det var Jonas och jag förstod direkt att något allvarligt hade hänt, säger Line.
Kände inget från bröstkorgen och neråt
Röntgen och andra undersökningar visade att han brutit nacken mellan femte och sjätte halskotan. Men det tog tid innan läkarna kunde ge ett definitivt besked om vad det skulle innebära för resten av hans liv.
– Eftersom jag inte kände ett dugg från bröstkorgen och neråt, och jag inte heller hade någon känsel i mina händer och fingrar, så började jag själv misstänka att jag aldrig mer skulle kunna gå. Senare fick jag även det svar jag fruktade: Nervtrådarna var av och ett liv i rullstol väntade, förklarar han.
Det skulle ju vara ett hemskt slag för vem som helst – och särskilt för Jonas som alltid varit så aktiv.
Hur hanterade du beskedet?
– Ja, man kan väl säga att Line och jag har tacklat det med samma synsätt. Vi har tänkt att det finns andra som har det värre och ingen av oss kan ju ändå göra något åt det. Det har hela tiden bara funnits en sak – och det är att kämpa vidare efter de nya förutsättningarna. Jag har också fått enormt mycket stöd av Line, mina föräldrar, mina tre systrar, släkt och vänner.
Jonas tvingades stanna en månad på Niva (neurokirurgiska intensivvårdsavdelningen) och sedan ytterligare fem månader på rehab på sjukhuset.
– Det var inte den roligaste tiden i mitt liv. Men jag hade besök nästan hela tiden och Line var på mitt rum så mycket hon bara kunde. Det gällde att ställa om och träna för ett helt nytt liv.
Jonas opererades flera gånger, bland annat i händerna så att han skulle kunna hålla i saker. Värst var tolvtimmarsingreppet för att stabilisera nacke och huvud. Då råkade han ut för en dubbelsidig lunginflammation och var mycket illa däran.
Gifte sig året därpå
– Där var jag fruktansvärt rädd att förlora honom. Jag blev så lycklig när han klarade sig igenom den kritiska tiden, säger Line.
Inte förrän till advent fick Jonas flytta hem. Kommunen stod för att handikappanpassa lägenheten och det blev en stor omställning att färdas i rullstol i stället.
Bröllopet gick förstås inte att genomföra enligt planerna – men det hölls den 6 september året därpå.
– Det var en helt underbar dag och det blev i alla fall till stora delar som vi hade tänkt oss. Sedan åkte vi på bröllopsresa till New York. Det blev ett annorlunda sätt att resa på, men det fungerade ändå ganska bra efter omständigheterna, tycker Jonas.
För honom är det extra viktigt att röra på sig, att ta sig runt med rullstolen och gärna träna axlar och armar på gymmet.
Att komma tillbaka till arbetet var också betydelsefullt för honom.
– Jag jobbar halvtid som högstadielärare i SO-ämnena, och det är viktigt för mig.
Sedan två år tillbaka kan jag även köra en ombyggd Chrysler-bil på egen hand med handreglage. Det är en otrolig frihetskänsla.
Jonas har en assistent med sig både på jobbet och i hemmet.
– Jag kan ju varken klä på mig, sköta toalettbestyren eller duscha på egen hand. Men på nätterna är numera Line anställd som assistent åt mig så nu behöver vi inte ha någon annan som sover över här längre. Men det blir lite körigt för henne ibland, då hon har både mig och vår dotter att ta hand om när vi vaknar. Jag kan ju inte vända på mig själv, säger han och tittar på hustrun.
– Nej, jag får erkänna att jag ofta är ganska trött. Men det är klart att man gör det för de två man älskar mest av allt i hela världen, säger hon.
Olyckan har förändrat deras relation på många olika sätt.
I början trodde Jonas aldrig att han skulle kunna bli pappa och han var övertygad om att Line skulle lämna honom.
– Allt var ju förändrat och jag kunde inte längre tillföra något på samma sätt som tidigare. Jag skulle bli en belastning. Varför skulle hon då vilja stanna kvar hos mig, funderade han.
Närmare varandra
– Jag skulle vilja säga att olyckan fört oss ännu närmare varandra. Och Jonas hade aldrig behövt vara orolig för att jag skulle lämna honom, säger Line och ler.
Nu rör det sig i vagnen utanför. Dottern Ebba har vaknat och vill komma upp.
– Jag är så stolt och glad över att jag trots det som hänt ändå kunde bli pappa. Vi gjorde en IVF-behandling och det finns ägg kvar i frysen om vi skulle vilja försöka få ett syskon inom fem år, säger Jonas med ett leende.
Sedan blir han lite mer allvarlig.
– Jag kan ju inte leka med Ebba så som jag egentligen hade velat. Det blir mycket ansvar för Line. Jag får försöka göra det bästa av situationen, menar han.
– Du är fantastisk, framhåller Line. Du är så kärleksfull, påhittig och pedagogisk. Och verkligen en närvarande pappa. Eftersom Jonas bara jobbar 50 procent blir det ju som att han är pappaledig på halvtid också.
I dag tar de inte livet för givet längre.
– Nej, vi värdesätter det vi har tillsammans ännu mer. Jag var lite halvt hysteriskt förut och kunde knappt sitta still. Nu har jag ett större lugn och ett bättre tålamod, säger Jonas och ger sin dotter en kram.
Det här är Jonas Waltelius
Ålder: 33 år.
Familj: Gift med Line, 35 år, pappa till dottern Ebba, född i oktober 2016.
Yrke: SO-lärare på högstadieskolan Nya Munken i Linköping.
Aktuell: Lyssnarnas sommarvärd i ”Sommar i P1”, har sitt program den 18 juli.
Jonas Waltelius om ”Sommar i P1”
– Mitt ”Sommar i P1” den 18 juli ska handla om när livet ändras och framför allt när relationen till den man älskar förändras. När ens partner måste hjälpa dig med det mest självklara. Det finns många i min situation, och därför tror jag att både drabbade och ännu inte drabbade kan ha nytta av min berättelse.
– Jag vill framför allt uppmana de lyssnare som tar lyckan och livet för givet att vara glada och tacksamma för det de har, säger Jonas.
Något han tycker är viktigt att poängtera är att livet inte tar slut bara för att man råkar ut för något allvarligt.
– Jag hoppas kunna förmedla en känsla av att det finns hopp och möjligheter ändå. Självklart har det varit en mycket jobbig tid, men jag har tänkt att det faktiskt kunde ha gått mycket värre. Jag kunde till och med ha dött till följd av den långa operationen efter det som hände.
– I mitt sommarprogram kommer jag också att förklara en del saker för min omgivning som de kanske inte vågat fråga mig om.
Av Joakim Löwing
Foto: Peter Ericsson, privata, Micke Grönberg/SR