Jørgen kände sig inte välkommen – öppnade landets första hundvärdshus

Katten Bonus simmade sig i form – se bilderna

Som fotograf har Jørgen Bak Rasmussen, 67, tillbringat många dagar på landsvägen med sina hundar i baksätet och han har alltid haft svårt att hitta logi för natten.

– Hundarna var alltid med mig och varje gång vi skulle över­natta så var det ett besvär utan dess like, berättar Jørgen, som är innehavare av Danmarks första hundvärdshus, som ligger i utkanten av Rold Skov i Himmerland.

I många år har Jørgen drivit mediehuset Wiegaarden, som ger ut magasinet Ridehesten och Danska Kennelklubbens medlemstidning, Hunden. Han minns att han ofta kände att han inte blev så väl mottagen när han dök upp på landets hotell, där många kräver höga avgifter för medhavd hund, om de överhuvud­taget tillåter det.

– Det kostar skjortan att ha hund med sig och så får man ett dåligt rum som vetter mot en bakgård, säger Jørgen, som också förundras över det para­doxala i att hunden varken får lämnas ensam på rummet eller tas med in i restaurangen.

– Var ska hunden vara? frågar Jørgen och skakar lite lätt på huvudet.

– Det är ju märkligt, eftersom vi annars ska vara ett så hundvänligt land, säger han.

Själv känner jag alltför väl igen Jørgens bekymmer. Jag arbetade som resereporter i flera år och inget land är så besvärligt att resa i med hund som i Danmark. Därför är det en ny upplevelse för mig att mötas av leenden och gratis hundgodis i reception­en när jag checkar in på Rold Gl. Kro med min hund Billy.

På hundens villkor

Min hund Billy är en mogen herre som närmar sig elva år. Han fick en hård start i livet som ­gatuhund i Grekland, men nu slänger han sig i soffan så fort han får chansen och det går knappt att få upp honom. När vi kommer in på rummet är det den bäddade hundsängen som genast fångar hans intresse. Han nosar också upp hundgodiset som ­ligger framme.

Det är tydligt att hundar är mer än välkomna här. Och det stämmer, säger Jørgen, som 2020 tog över det mer än 300 år gamla värdshuset.

– Vi håller på att renovera värdshuset, så att det ska bli världens bästa hundvärdshus där allt utgår från hund­ens villkor. Det har varit en konst att välja vad som ska bevaras och vad som ska renoveras, säger han.

De fina, gamla tapeterna får vara kvar, liksom de utskurna trädörrarna, de ursprungliga väggmålningarna och de 162 keramikhönorna som följde med i köpet. Inte för att hundar har särskilt mycket nytta av keramikhönor.

På bottenplanen finns 26 rum, hundskog och agilitybana. Hundsalongen med spafaciliteter är det senaste tillskottet, så även de mest toviga hundarna kan få glänsa igen.

Jørgen är medveten om att vissa nog kommer att skaka på huvudet åt de många hundvänliga alternativen. Ändå tycker han inte att han har gått överstyr när det handlar om att ta hänsyn till människans bästa vän.

– Det här har tagits väl emot. Hundens välfärd betyder mer och mer. Förut hade hunden en praktisk funktion medan det i dag är mer en hobby. Men jag vill påstå att det är den bästa hobbyn av alla, eftersom den ger så mycket tillbaka.

– På många sätt är hunden ännu viktigare i dag, eftersom den kompenserar för något, nu när vi inte bor flera generationer tillsammans så som vi gjorde förut, säger han.

Ministervalpar på besök

Jørgen är en sann entreprenör. Han har tidigare försökt sig på en karriär som boskapsuppföd­are, vilket dessvärre resulterade i att två turister blev stångade av ett skotskt höglandsboskap, varför det nu finns pannbiff ad ­libitum (efter behag, reds anm) på värdshusets meny varje tisdag.

– Jag är skapad för att göra något. Jag känner ingen skillnad på om det är söndag eller måndag, säger Jørgen som har svårt att sitta still.

När de första gästerna anländer för att äta middag i restaurangen hoppar han upp för att själv ta emot dem, även om det finns gott om servitörer på plats.

Rold Gl. Kro öppnade åter i mars förra året och Jørgen berättar att hans första år som värd har gått över all förväntan.

– Det har verkligen gett utdelning, säger han med ett brett leende. Intresset har varit stort och särskilt tyskarna är förtjusta i konceptet. En värdshusvistelse gör något med människor ochjag tror också att hundarna känner när deras ägare slappnar av. ­Hundar är alltid glada och det smittar av sig.

Till nyår var hela tolv hund­raser samlade på värdshuset och nyligen kom danska utrikesministern Lars Løkke Rasmussen förbi för att fira sina valpars ettårsdag. I samband med det sa han:

– Om du vill ha en vän i politiken, skaffa hund, vilket syftade till det kända politiska citatet: ”If you want a friend in Washington, buy a dog.”

Sedan avslutade utrikesministern med att säga:

– Och för säkerhets skull har jag köpt två.

Kaninöra på menyn

På väggarna i restaurangen hänger målningar och fotokonst med hundmotiv. Servitören kommer genast med två menyer, en till mig och en till min hund.

Förutom snacks kan Billy bland annat välja mellan rått oxben eller kanin­öra med päls och till huvudrätt finns spannmålsfritt torrfoder, äggsmörgås och räkor samt frikadeller. Jag känner min hund och vet att han aldrig skulle förlåta mig om jag inte valde frikadellerna, så det gör jag. Och medan vi väntar på maten kommer servitören med en hundsäng.

Jørgen berättar att det ännu inte har varit några problem med ouppfostrade hundar, varken på rummen eller i restaurangen.

– Hundarna har uppfört sig exemplariskt. Det har verkligen varit ett nöje att se. Det är kultiverade hundar som kommer hit. De är väluppfostrade och vana vid att vara med ute, säger Jørgen.

Själv blir jag riktigt stolt över min egen gatukorsning. Trots sitt enkla ursprung uppför han sig som om han var van att äta ute varje kväll.

– Ibland är det mer krångel med barn än med hundar. Utan att stöta mig med några föräldrar vågar jag säga att det är mer utmaningar med barn. Vissa barn springer fram och tillbaka som raketer i restaurangen medan de ropar och skriker, skjuter Jørgen in. Och till skillnad från barnen äter hundarna alltid upp, tillägger han sedan.

Både jag och Jørgen tittar på Billy, som ligger och smälter maten efter att på rekordtid ha slukat sina frikadeller och slickat matskålen ren.

Jørgen har lagt märke till att hundarnas närvaro gör något gott för stämningen bland de två­benta gästerna.

– Man börjar lättare prata med varandra när man har hund. Generellt tycker folk ju om att prata och det finns inget härligare än att prata om sin hund. En person som är miljonär kan börja prata med en vanlig arbetare, om båda har hund. Hund förenar människor.

Håller hans gamla mamma igång

Kärleken till hundar har Jørgen fått från sin mor, Enid Bak Rasmussen, som alltid har haft hund och som tog med Jørgen på hundutställningar som barn. Enid har fyllt 101 år och har en svart kungspudel som heter Ali. Hund­en bidrar till att hålla henne igång, berättar hennes son.

– Min mor är alltid i rörelse eftersom hon måste ut med hunden. I stället för att sjunka ner i soffan och se på tv borde fler skaffa hund, säger Jørgen och kliar Ali bakom örat.

Jørgen har för tillfället ingen hund, så det är tur att Enid gästar värdshuset tillsammans med Ali varje kväll.

– Jag vill ha hund igen vid något tillfälle, men just nu har jag för mycket att göra för att skaffa en valp, säger Jørgen.

Han har dock tid att skåla med sin mor, som just har fått middagen serverad. Hon är stolt över sin son och blev inte överraskad när han meddelade att han ville öppna ett värdshus för hundar.

– Jag tänkte att det var tokigt, men det är inte det tokigaste han har hittat på, säger Enid Bak Rasmussen och ler över pannbiffarna.

Dagen går mot sitt slut och både hund och ägare är trötta efter en dag med många upplevelser. Men bara en sista fråga till Jørgen innan Billy och jag går till sängs. Hur fungerar det med gäster som inte tycker om ­hundar?

– Jag har läst att nio procent av alla danskar inte bryr sig om hundar och de nio procenten får då helt enkelt köra vidare, säger Jørgen.