Kärlekens ex gjorde Carl blind och döv: ”Jag tror att det finns en mening med allt”
En solig dag hemma i Stockholm med lekande barn i en park förändrades plötsligt allt för Carl Finnborg – från ingenstans dök en man upp och sköt flera skott och kastade frätande syra i ansiktet på honom. Efter det blev allt svart…
Carl har alltid vetat att han någon gång skulle ge ut en bok, men han hade ingen aning om vad den skulle handla om.
Svaret blev hans egna liv, och inte minst den fruktansvärda händelsen som inträffade i augusti 2012 då hans nya flickväns exmake lejde en torped som sköt ned honom mitt på ljusa dagen i en park i Stockholm.
Carl: ”Saker och ting händer av en anledning”
Boken, där Carl berättar sin historia för författaren Theodor Lundgren, heter Livvakten Carl – Kampen mot mig själv och kom ut i november 2023, drygt elva år efter händelsen och 20-tal olika operationer för att försöka återställa kroppen så mycket som möjligt. Höger öga och öra gick dock inte att rädda, och Carl är både blind och döv på den halvan.
– Det är lätt att tro att jag har blivit en bitter person som går runt och ältar det som hände. Men även om jag inte är religiös tror jag att det finns en mening med allt – ett större sammanhang där saker och ting händer av en anledning. Med den här boken vill jag hjälpa och inspirera andra personer att få det perspektivet. Visst drabbades jag av allvarliga skador, men det kunde trots allt ha gått betydligt värre. Jag lever ju ändå i dag, vilket jag är glad över, framhåller Carl.
Många gånger i livet gäller det ju att försöka acceptera läget som det är – även om situationen man hamnat i inte är självvald.
Så var det även då Carls föräldrar skilde sig när han var i tolvårsåldern. Något som blev starten på en mycket kärv relation med hans pappa, även om den dock blev mycket bättre mot slutet av pappans liv.
Eller då han som 24-åring fick diagnosen ledgångsreumatism, vilket satte stopp för drömmen om en potentiell boxningskarriär.
– Det har varit flera tunga bakslag, men har varit väldigt fördelaktigt för mitt mående att försöka vända allt till något positivt och lämna det andra bakom mig. Positiva känslor innebär ju positiva handlingar i livet, i stället för motsatsen. Just det här med att hitta rätt mindset handlar både mina föreläsningar och boken om.
Cellgifter och reumatism satte stopp för proffskarriären
Under uppväxten i Örebro kretsade mycket kring träning och idrott. Han var en riktig vinnarskalle som alltid ville vara bäst, oavsett vad det rörde sig om.
– Jag höll på med många olika sporter – som fotboll, tennis och gymnastik. Men det jag lyckades allra bäst i var skateboard, där jag till och med deltog i EM. Sedan tröttnade jag lite på det och bytte bana helt, började med styrketräning och boxning. Även om jag kanske inte hade blivit proffsboxare gick det väldigt bra och jag vann nästan alla matcher.
Men så drabbades han alltså av ledgångsreumatism, vilket innebar en stor förändring i vardagen. Carl fick både genomföra en form av cellgiftsbehandling, börja äta mediciner mot smärtor och till en början mest ägna sig åt rehabiliteringsträning.
Jag längtade efter att leva ett vanligt liv
Då han 1997 insåg att det inte fungerade att fortsätta med boxningen utbildade han sig i stället till, och arbetade sedan som, personlig tränare och kostrådgivare på ett gym i hemstaden Örebro.
– Jag kunde ändå fortsätta med min träning och började jobba som dörrvakt. Under den perioden mötte jag en person som arbetade som livvakt och fick tips om en livvaktsutbildning i England. Det lät väldigt intressant, så jag sökte dit, kom in och flyttade till London. Efter studierna fick jag anställning på ett säkerhetsföretag, klättrade snabbt i graderna och fick alltmer avancerade uppdrag.
Reste jorden runt som livvakt åt kungligheter och diplomater
Under sju år, mellan 2003 och 2009, var Carl en välrenommerad livvakt åt framför allt multinationella företagsledare och diplomater, men också kungligheter och en och annan popstjärna. Uppdragen tog honom över hela världen, även om de huvudsakligen var runtom i Europa.
– Det kunde vara allt från en helg till en månad för samma person. Och det varierade också mycket om jag antingen var ensam livvakt eller om vi var upp till fyra eller sex personer. Ofta var det en hel del resande mellan olika städer och länder. Det krävdes mycket planering, faktiskt bestod det mesta av jobbet av att planera så att säkerheten skulle fungera så bra som möjligt.
Men det hände ändå vid flera tillfällen att hotfulla situationer uppstod.
– Jag har varit med om att snabbt tvingas evakuera mina klienter från exempelvis en restaurang på grund av hot. Men jag hamnade aldrig i någon skottlossning, slagsmål eller liknande.
Carl längtade efter ett vanligt liv – och kärleken
Under 2009 kände Carl att han hade gjort sitt som livvakt. Det lockade inte längre att flänga fram och tillbaka, eller att flyga privatjet och bo på det ena lyxhotellet efter det andra som klienterna gjorde…
– När man ofta är borta flera veckor i sträck och arbetar mer eller mindre dygnet runt är det förstås omöjligt att ha ett förhållande. Jag längtade efter att komma hem till Sverige igen och leva ett vanligt liv. Att träffa en kvinna och förhoppningsvis få barn. Samtidigt hade min kropp tagit mycket stryk genom de här åren. Jag körde på trots reumatismen, tränade mycket och sov alldeles för lite. Jag levde i en bubbla, där vardagslivet inte existerade.
Carl började arbeta på ett personskyddsbolag i Stockholm och mådde under långa perioder så pass bra i sin kropp att han kunde öka på sin träning, och började tävla i kampsporten MMA – med stor framgång. Det enda som saknades i livet var att träffa kärleken.
Och det gjorde han våren 2012. Under en hårklippning på en salong blev han intresserad av frisören. Känslorna var besvarade, och de började dejta.
– Hon hade två små barn med sitt ex, och eftersom allting kändes så bra bestämde vi oss för att jag skulle träffa dem efter en knapp månad. Även exet ville träffa mig, för sina barns skull – för att veta hur jag verkade vara. Och det var okej för mig att vi alla skulle ses i en park mitt på dagen, även om jag inte hade någon bra magkänsla innan.
Ett ödesdigert möte
Den dåliga magkänslan skulle visa sig vara mer än väl befogad.
– Först pratade jag en stund med bara exet. Min flickvän hade beskrivit honom som ganska ”strulig”, men han gav ett lugnt och trevligt intryck. Sedan frågade han mig om jag kunde vänta en stund, så skulle han gå bort till sitt ex och säga att jag verkade vara en bra kille. Han behövde bara ha en kort privat stund med henne och det var ju inget konstigt.
Plötsligt dök en man upp bakom Carl och sköt honom flera gånger, i båda lårbenen och knäna.
– Bägge lårbenen gick av, knäna trasades sönder och det är den överlägset största och värsta smärtan som jag har känt i hela mitt liv. Jag försökte att söka skydd, men det gick inte att ta mig framåt. När jag låg där på marken sprang mannen fram och kastade någon vätska i ansiktet på mig. Jag trodde först att det var vatten, men det visade sig vara syra. Ganska snart började det att koka och fräta i mitt ansikte.
Under ambulansfärden i ilfart mot sjukhuset svartnade det för Carl – som fick ligga på sjukhus i flera månader efter den grymma attacken.
Exmannen, som var den som hade lejt torpeden, dömdes senare till 7,5 års fängelse för grov misshandel, och Carl gjorde direkt slut med flickvännen.
– Genom åren fram tills i dag har jag opererats mellan 20-30 gånger. Först för att lappa ihop de trasiga benen och sedan många olika operationer i ansiktet – dit hud transplanterats från mina armar. Den frätande syran träffade framför allt på min högra sida – där jag alltså fortfarande är både blind och döv. I början var det många som vände sig om och barn som pekade på mig när jag var ute, men jag tycker ändå att läkarna fått till huden väldigt bra. När ögat inte gick att rädda valde jag att sätta en lapp över, men det kommer troligtvis bli så att jag ska få ett porslinsöga där i stället.
Antalet operationer är med andra ord inte över, utan lär fortsätta.
– Det är klart att jag fick en stor chock när jag såg mitt ansikte första gången efter syraattacken. Jag tänkte länge att jag aldrig kommer att träffa någon ny kvinna. Det var väl ingen som ville ha mig med tanke på hur jag såg ut?
Hjälper andra som är utsatta för våld i relationer
I dag är Carl gift och har tre bonusbarn, samt två hundar, och familjen bor i ett hus utanför Stockholm.
– Jag kände henne faktiskt lite under mina år som personlig tränare för mer än 20 år sedan. När jag upptäckte hennes profil på arbetsnätverket LinkedIn skickade jag ett meddelande och vi började skriva med varandra. Hon berättade då att hon var nyskild och jag skrev att jag var nyskjuten, vilket förstås lät väldigt hemskt… Men så var det ju. Först blev vi vänner, sedan utvecklades det till ett förhållande, vilket jag är väldigt glad över.
Efter det som inträffade bestämde han sig för att hjälpa andra utsatta för våld inom relationer. Han drog i gång ett CSR-projekt (Företags samhällsansvar, reds. anm) och kom i kontakt med Unizon – en paraplyorganisation som hjälper över 130 kvinnojourer runtom i Sverige.
– Jag hjälpte till att utveckla säkerhetsarbetet, samtidigt som jag fick lära mig om det brutala, och ibland organiserade våld, som kvinnor riskeras att utsättas för.
Vid sidan av yrket som säkerhetsrådgivare blir det till och från mycket träning – när kroppen håller för det.
– Reumatismen går i skov. Ibland mår jag bra och då kan jag träna hårt. Inte bara simning och yoga som läkarna tycker, utan även bland annat styrketräning och tyngdlyftning. Jag känner mig pigg och mår bra av det. Efter attacken har jag också blivit bättre på att uppskatta livet och det jag har. Allt kan ändra sig fort – för vem som helst, säger Carl.
