Paret möts av fördomar och blickar – men även kärlek och support
Elina Haavik Dale, 21 år, och Örjan Brevik, 25 år, njuter av livet som par och sambos. De har både utmaningar med Cerebral Pares och kom till världen på ett dramatiskt sätt – utan syre. När Elina föddes kunde det ha slutat ödesdigert. Hennes huvud var ute, medan resten av kroppen satt fast.
– Jag var utan syre i nio minuter, berättar hon och tittar på Örjan.
Även han fick en tuff start i livet, troligen till följd av syrebrist medan han låg i sin mammas mage.
Det var under en träningsvistelse som de två lärde känna varandra. Örjan hade skämtat med sina vänner om att han skulle dit för att hitta sig en fin tjej.
Se också: Mamma Natalie – "alla barn har rätt få att känna kittlet i magen"
– Ja, vännerna blev förvånade när jag berättade att det var precis det som hände, säger Örjan med ett leende.
Elina å andra sidan, var inte övertygad om att Amor hade planerat på att träffa henne med en av sina pilar.
– Jag hade provat tinder i några år, men utan resultat. Det var därför jag raderade hela min profil där, säger hon retsamt.
Förälskad
Hon berättar om de ovana och härliga känslorna som väcktes när hon var med Örjan – den underbara känslan av att vara förälskad.
– Alla drömmer om att bli sedda för den man är, och älskad för detsamma, säger Elina.
– Jag kände glädje och lättnad när jag var tillsammans med honom, säger 21-åringen.
Cerebral Pares gör att de båda har svårt att tala och bli förstådda. De vet mycket väl vad de vill säga och vad de menar – men varken tunga eller mun gör inte alltid som de vill.
Men till allas förvåning hade de två inga problem med att förstå varandra, även om Örjan måste erkänna att han var tvungen att tona ner på sin dialekt.
Parets överväldigande förälskelse väckte uppmärksamhet, men alla hejade på dem och kärleken. De två berättar tacksamt om när deras rehabiliteringscenter hjälpte dem att komma iväg på semester tillsammans.
– Vi njöt av att vara tillsammans, och att äta pizza, berättar Elina.
Distansförhållande
Eftersom de bodde på helt olika platser i Norge blev det svårt att ses så ofta som de ville – ett geografiskt avstånd på över 900 kilometer, 15 timmars körtid med bil och nästan hälften så många timmar med flyg ifrån varandra, gjorde att de började prata om att flytta ihop. Det blev några kostsamma månader med stora utgifter för både resa och boende för dem båda, som är beroende av att ha minst två assistenter med sig när de är borta.
Distansförhållandet fungerade dåligt för de två unga människorna, vars högsta önskan var att tillbringa så mycket tid som möjligt tillsammans.
De ville bo tillsammans och Elinas föräldrar Knut Mikal, 52 år, och Inger Lise, 47 år, bestämde sig tidigt för att göra allt som stod i deras makt för att göra drömmen möjlig för det förälskade paret.
Sambos
Först och främst innebar det att delar av familjens hus måste byggas om, så att de två skulle få en egen lägenhet, separerad från resten av familjen.
– Vårt hus byggdes när Elina var fyra år, och allt är inrett för en boende med rullstol. Men badrummet fick byggas om så att det blev plats för två, och vi fick göra ett separat rum till deras assistenter, berättar Knut Mikal.
Även Elinas lillebror Mikal, 18 år, fick ge upp en del av sitt rum.
Inger Lise, som idag jobbar som samordnare för assistenter, har under många år kämpat för att dottern och andra med funktionsvariationer ska kunna leva det liv de vill.
– Därmed var jag också medveten om de utmaningar som måste lösas innan det överhuvudet var möjligt för Örjan att flytta in hos Elina. Han flyttar till en helt ny kommun, med behov av nya personliga assistenter, säger Inger Lise.
En prövning
Örjan påstår att han bara tog med sig sin skivsamling och en stereoanläggning, men han hade även hjälpmedel som krävde mycket plats.
– Lösningen blev att bygga ett extra förråd utanför, innan vi utökade parkeringen framför huset. Ungdomarna har ju varsin bil och deras assistenter kommer körandes.
Knut Mikal och Inger Lise döljer inte att de var spända på hur det skulle gå när de lämnade över halva huset till nästa generation, men hittills har det gått över alla förväntningar.
– Vi tog en chans när vi bestämde oss för att flytta ihop, men vi var båda villiga att ta den chansen, säger Örjan.
– Här har jag fått ett självständigt liv, mer frihet, världens bästa sambo och fantastiska svärföräldrar, fortsätter han.
Tiden går fort när man är två. Elina älskar att följa dokusåpor som Paradise Hotel medan Örjan föredrar actionfilmer och musikdokumentärer.
– Vi älskar rock, även om Örjan gillar hårdare musik än jag. Något av de bästa vi vet är att sitta i våra bilar och spela så hög musik vi vill, säger Elina.
Att alltid ha assistenter i närheten har länge varit en vana, men som sambo vill de ha mer tid för sig själva. Som tur är har de blivit duktiga på att säga till när de behöver egen tid, bara de två.
– Allt handlar om att hitta en lösning för att få vardagen att fungera.
En stor dröm
De två turturduvorna har fått mycket positiva reaktioner efter att deras fina kärlekshistoria blivit känd.
– Vi vet bättre än de flesta hur det är att leva i en värld av fördomar. Människor har sina åsikter och kastar blickar på oss när vi kommer rullande. Men det är också fint att uppleva hur många det är som hejar på oss, och tar sig tid till att få en pratstund för att de vill lära känna oss bättre, säger Elina, tittar på sin pojkvän och fortsätter:
– Det är ingen hemlighet att jag drömmer om en ring på fingret – och kanske till och med ett bröllop!
Översättning och bearbetning: Jenny Lundberg