Kicki: Vi hjälpte varandra genom sjukdomen
Jag glömmer aldrig ögonblicket då jag fick telefonsamtalet av min väninna Monica. Det var en torsdagseftermiddag och jag var på väg ner till tvättstugan. Först tänkte jag inte svara när det ringde och jag stod med tvättkorgen i händerna, men något fick mig att ändå göra det.
Hon fick bröstcancer
Efteråt blev jag sittande en lång stund, med dörren fortfarande på glänt. Det var inte förrän min granne öppnade och undrade hur det stod till som jag kom tillbaka till verkligheten.
Monica hade drabbats av bröstcancer. Hon både grät och skrek i telefonen och jag hörde hennes förtvivlan och desperation. Samma kväll åkte jag hem till henne och vi grät ikapp.
Hon hade fått beskedet på förmiddagen och behandling skulle sättas in omgående. Även om chansen att bli frisk var stor så var hon ledsen och chockad.
Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Som tur var hade hon en underbar läkare som var både empatisk och mycket duktig, och även jag lovade att stötta henne under hela tiden.
Monica har alltid varit frisk genom åren och sprang och promenerade varje vecka. Vi hade gått på gym tillsammans, och även om gångerna var färre nu så höll vi oss i trim så gott vi kunde. Men vissa saker rår man inte på, det är livets lotteri.
Stötta varandra
När man tror att det inte kan bli värre så blir det så i alla fall. Veckan efter var det dags för mig att gå på mammografi och fick då beskedet att även jag hade bröstcancer.
Hela min värld rämnade, jag kunde inte tro att det var sant. Jag blev liggande på soffan i flera timmar innan jag kom till sans.
Plötsligt förstod jag hur Monica kände sig. Nu var det jag som ringde till henne och så mycket sorg och smärta hade vi inte känt på flera år.
Hennes man Åke hade tidigare avlidit i en bilolycka och min man hade gått bort genom en hjärtattack, men de sorgerna hade vi tagit oss igenom tillsammans, vi hade tröstat varandra.
Än en gång skulle vi bli tvungna att gå igenom en jobbig period. Men den här gången var det oss själva det gällde.
Vi bestämde oss för att sluta gråta och gå vidare. Behandlingarna var riktigt jobbiga och smärtsamma, både psykiskt och fysiskt. Men vi försökte hitta glädjeämnen i vardagen och pratade sällan om cancern. Gjorde vi det så kallade vi den för just ”Den”.
Det blev både bio och teaterbesök på kvällarna. Vi unnade oss även att äta äta ute på restaurang och att gå och shoppa. På ett sätt kan det tyckas att vi trängde undan bekymren och bara ägnade oss åt världsliga ting, och det kanske var så det blev.
Men det var vårt sätt att tillsammans klara av cancern. Så här i efterhand tror både Monica och jag att det var därför vi klarade oss med livet i behåll.
Opererade brösten
Monica fick operera bort ena bröstet och jag en bit av det ena. Det var traumatiskt för oss båda, en katastrof i sig då vi kände att kvinnligheten fick sig en törn. Men det var det enda att göra, det fanns inget annat val.
Läkarna var fantastiska, och våra barn ställde upp och skjutsade och handlade och gjorde livet så drägligt de bara kunde för oss. Nu kan vi se tillbaka på tiden och känna oss stärkta.
Men vi hade aldrig klarat det utan varandra. En vänskap som är djup och långvarig är det bästa som finns. Nya väninnor och ytliga bekantskaper finns det många av, men det finns bara en Monica.
Vi firar ett år som friska genom att åka till Tunisien nästa vecka. Vi har bokat ett fint hotell och några utflykter som vi ska åka på. En stund vid polen under ett parasoll och en och annan drink ska vi unna oss. Livet tar inte slut bara för att man är ensam och har varit sjuk.
Vi lärde oss att ta vara på tiden under sjukdomsperioden och förstår nu hur viktigt det var att fortsätta med det. Man har bara ett liv och det ska man vara rädd om.
Det finns många vänner och bekanta som bara slår sig ner efter pensionen och inte gör något kul.
Allt behöver inte vara jobbigt och kosta pengar. Man kan ta en härlig promenad och avsluta med en enkel kopp kaffe i glada vänners lag. Det gäller att njuta av livet medan man fortfarande har det kvar.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]