Susanne och Linnea köpte ett hotell på Rivieran: Lever vår dröm
Sedan sex år bor de i badorten Saint-Raphaël där de framgångsrikt driver hotell och en gourmetrestaurang.
Ibland är det som att vissa saker är menade. Efter många år i Stockholms krogvärld började kollegorna och vännerna Susanne Torsell och Linnea Andersson känna att de var redo för nya utmaningar. De hade då bland annat drivit en krog på Kungsholmen där Susanne lagade maten och Linnea – som utbildat sig till företagsekonom efter kockutbildningen – skötte servisen och bokföringen. De trivdes, men kände samtidigt ett pockande behov av att vidga sina vyer.
– Vi funderade på att byta lokal och kollade runt vad som fanns. Det var då vi såg annonsen om en affärsupplåtelse av ett charmigt gammalt hotell på franska Rivieran. Ägarna var ett svenskt äldre par som gärna såg att svenskar tog över efter dem, berättar Linnea.
Såg möjligheterna – trots att de knappt kunde franska
Kunde det här vara den chansen de hade väntat på? Båda tyckte att det lät spännande – men kanske lite väl utmanande.
– Jag var ganska skeptisk, erkänner Linnea.
– Hur skulle vi klara att driva ett hotell i Frankrike? Vi som knappt kunde någon franska …
Men Susanne var eld och lågor. Hon hade tillbringat mycket tid i Cannes eftersom en släkting har ett hus där och hon såg bara möjligheter. Hon sa ”Vi kör! Vi kommer att ångra oss om vi inte tackar ja!”. Och så blev det. Krogen på Kungsholmen såldes och därefter kunde affärsupplåtelsen genomföras.
För att få lån var de tvungna att gå via en fransk bank. Det visade sig vara komplicerat. Franska banker arbetar mer analogt än i Sverige och alla dokument som skulle skrivas på skickades per post, inte mejl. Byråkratin gjorde att allt tog en evinnerlig tid.
– För att beviljas banklån måste man dessutom ha en livförsäkring. Det innebar att en av oss måste genomgå läkarundersökningar och lämna urinprov för att godkännas för en livförsäkring och därmed ett lån! Det var minst sagt tålamodsprövande, säger Susanne med ett leende.
Hon tillägger att den franska kulturen skiljer sig avsevärt från den svenska på många sätt. Exempelvis vad gäller attityden till arbete.
– Fransmännen tycker att vi jobbar alldeles för hårt. De strävar efter att jobba mindre och njuta mer av livet. Att bankkontoren stänger för lunch hade jag inte en tanke på den där gången då jag råkade bli inlåst på en bank!
Den snåriga byråkratin till trots gav de inte upp. De hade kastat sig ut i det okända – nu var det bara att kämpa vidare. Inför flytten gick de också en intensivkurs i franska. Utan språkkunskaper står man sig slätt.
– Fast om jag ska vara ärlig … om jag hade vetat i förväg hur tufft det skulle bli vet jag faktiskt inte om jag hade vågat. Men när vi kastade oss in i det här hade vi ju ingen aning, vi bara tog saker som de kom och det mesta löste sig ju, säger Linnea.
Flyttade ner till Frankrike 2017
I mitten av maj 2017 flyttade de ner med sitt pick och pack. Under ett par veckor gick de dubbelt med de forna ägarna för att lära sig alla rutiner – sedan fick de klara sig själva.
Den första sommaren kom släkt och vänner ner för att hälsa på och de får fortfarande regelbundet besök från Sverige. De flesta var positiva till deras beslut att bosätta sig och driva eget i Frankrike. Men Linneas mamma oroade sig. Hur skulle det gå?
– Nu tycker hon bara att det är kul! Hon ser ju att vi klarar det och är glad för min skull, säger Linnea.
Så rullade första säsongen i gång. Susanne och Linnea hade så fullt upp med att sätta sig in i allt, lära sig rutiner och ta emot gäster att de knappt hann reflektera över vad de kände. Deras privata boende ligger på samma tomt som hotellet, det ingick i köpet. Ett stenhus med tre sovrum, kök och vardagsrum.
Det här är Susanne & Linnea
Namn: Susanne Torsell och Linnea Andersson.
Ålder: 36 och 37.
Bor: Saint-Raphaël på franska Rivieran.
Gör: Driver Hotel de Soleil med restaurang.
Bakgrund: Lärde känna varandra under kockutbildningen i Grythyttan. Båda är utbildade kockar, Linnea är också företagsekonom.
– Det var som att jag inte riktigt hann med mentalt. Att vi skulle leva våra liv här. I mitt huvud åkte vi ner för att jobba och det var bara att kavla upp ärmarna och sätta i gång. Det kändes som ett enda stort äventyr, säger Linnea och låter blicken vila på hotellets varm-gula fasad.
Det pampiga huset uppfördes i slutet av 1800-talet av en förmögen Paris-familj som hade det som sommarresidens. Under kriget ockuperades det av tyskar för att under 60- och 70-talet byggas om till ett mindre lägenhetskomplex. 1985 omvandlades det till ett hotell och har varit det sedan dess. Susanne och Linnea är de fjärde hotellägarna och förmodligen inte de sista.
Direkt förälskade i det pampiga huset
De blev omedelbart förälskade i Villa Modeste, som huset heter, och dess lätt bedagade charm. En hel del svenskar hittar hit men framför allt fransmän, italienare och holländare. Och de som en gång varit här återvänder ofta för den härliga atmosfären och lugnet. Huset ligger i ett vanligt villaområde en bit från stranden. Närmsta grannar är ett litet bageri, ett apotek och en närbutik. Det är inte utan att det påminner en smula om det gemytliga hotellet från den kända danska tv-serien Badhotellet.
– Vi har bara tolv rum och fem studios, vilket gör hotellet väldigt familjärt och vi har haft gäster som bor i flera veckor. Efter att vi började servera middag under högsäsong väljer många att stanna här och äta i stället för att ta sig ner till stan och restaurangerna där. Många av gästerna börjar prata med varandra och stämningen brukar vara varm och inkluderande, säger Susanne, som är den som lagar all mat.
Hon har arbetat på stjärnkrogar i Stockholm och är mycket smaksäker. Varje kväll erbjuds gästerna, och även externa gäster i mån av plats, en meny bestående av tre förrätter, tre huvudrätter och tre efterrätter. Allt tillagas från grunden av lokala råvaror.
Susanne får något lyriskt i blicken när hon talar om lyxen att kunna välja och vraka bland alla fina råvaror som finns här nere. Från sin örtträdgård skördar hon örter och solmogna tomater. Hon har även upparbetat goda kontakter med leverantörer och har bland annat en egen fiskare som levererar nyfångad fisk direkt till dörren.
”Under högsäsong är det fullt upp hela tiden”
En vanlig dag stiger Linnea upp vid sju för att gå ner till bageriet och köpa färska baguetter och croissanter. Frukosten serveras mellan klockan åtta och tio, därefter är det utcheckningar. Eftermiddagen ägnas åt städning, tvätt, besvara mejl, ta emot ankomster samt inköp av varor till verksamheten.
– Under högsäsong är det fullt upp hela tiden, vilket är jätteroligt! Många gäster vill ha utflyktstips eller bara småprata lite. Vi tillhandahåller cyklar och badhanddukar som man kan låna för att ta sig ner till stranden, vilket brukar vara uppskattat.
Högsäsongen varar mellan maj och oktober och då brukar de ta in extra hjälp så att allt hinns med. Tyvärr har det visat sig svårt att anställa unga fransyskor då ett krångligt regelverk kring hur mycket skolungdomar får jobba sätter käppar i hjulen. Därför tar de emot svenska sommarjobbare.
Under de mer stillsamma vintermånaderna finns tid till underhåll, reparationer och uppdatering av bokningssystem; allt sådant som inte hinns med under sommaren. Någon vecka i Sverige brukar de också kunna klämma in. Men någon egentlig semester är det inte frågan om.
– Att driva hotellet är en livsstil, det är så mycket mer än bara ett jobb. Vi älskar det vi gör och lär oss ständigt nya saker. Och så länge vi har kul och trivs så fortsätter vi, konstaterar Susanne glatt.
Det är faktiskt först nu, när de är inne på sin sjunde säsong, som de börjar känna sig varma i kläderna.
Stora utmaningar under pandemin
De första åren var tuffa, inte minst under pandemin, och de ställdes inför otaliga stora och små utmaningar.
– I Frankrike bygger det mesta på personliga kontakter och det hade vi ju inte. När vi hade problem med duvor uppe på taket kontaktade vi en firma som kom med ett skyhögt kostnadsförslag. Vi hade inte råd att betala så mycket och när vi nämnde det för en granne fick vi tips om en person som de kände och vips dök en kille upp och fixade problemet till en betydligt lägre kostnad!
Något socialt liv utanför jobbet finns det knappt tid för. Tjejerna har förvisso ofta besök men strävar efter att skaffa vänner bland lokalbefolkningen.
– Det har inte varit så lätt att komma folk inpå livet. Vi har fått bevisa att vi är här för att stanna och att vi vill komma in i samhället. Nu börjar vi känna oss accepterade. Ortsbefolkningen ser hur vi anstränger oss och att vi faktiskt tillför något, säger Linnea och berättar att de gärna umgås med restaurangfolk på orten.
Många fransmän häpnar över att två unga tjejer klarar att driva hotellet alldeles själva. Det händer att gäster frågar efter ”le patron”; alltså chefen, som förväntas vara en man. Linnea och Susanne tas ibland för praktikanter.
– Språket har nog varit det svåraste, säger Linnea.
Det är tufft att kastas in i en ny verklighet på ett främmande språk.
– Det handlar ju inte bara om ytligt småprat utan om att kommunicera med hantverkare och leverantörer med allt vad det innebär. Jag vet knappt vad vissa verktyg heter på svenska och nu måste jag lära mig dem på franska …
De tycker båda att de har lärt sig massor under åren i Frankrike. Här är de helt utelämnade till sig själva och måste hantera alla problem som uppstår efter bästa förmåga.
Att kunna äta lunch utomhus i solen i februari. Det är livskvalitet!
– Det finns ju ingen pappa som jag kan ringa och be om hjälp! säger Linnea och himlar lite med ögonen.
De tycker båda att det bästa med att leva här nere är det varierande jobbet och kontakten med gästerna.
– Ingen dag är den andra lik, det händer nya saker hela tiden och man tröttnar aldrig. Vi har lärt känna många roliga människor, flera har blivit stammisar och goda vänner, säger Linnea.
– Kulturen och det härliga klimatet är också en stor bonus, inflikar Susanne, som aldrig har ångrat beslutet att flytta hit.
– Glädjen att kunna sitta utomhus i februari och äta lunch i solen. Det är livskvalitet!